-—- VO -—
hörde honom svara med ett uttryck i sin röst
som erinrade henne — hon visste icke hvar-
för — om Bel-å-faire-peur och om marki-
sinnan:
— Fru hertiginnan Corona dPAmagie är
min syster; huru kommer ni att nämna hen-
nes namn, då det är fråga om denne jägare?
Cigarette spratt häftigt till; :hon reste
sig upp och ropade med vyredgad, utmanande
stämma:
— Pardieu! Är det en förolämpning mot
Silfverfasanen att tala om henne i samman-
hang med de franska örnarne? En vacker
tanke i sanning! Jaså, hon är er syster, denna
hertiginna? Nåväl, så helsa henne från mig
och - säg att hon gör klokast uti att hädan-
efter betänka sig två gånger innan hon för-
närmar en soldat med sitt beskydd; och
säg henne också, att om jag varit i hans
ställe skulle jag hellre ha krossat mina schack-
pjeser än jag låtit dem bli leksaker åt en
grande dame, som ville betala dem med sitt
lumpna guld!
Engelsmannen betraktade henne med för-
undran och på samma gång med en liflig
känsla af ledsnad och harm. Det sårade hans
stolthet att höra sin systers namn, som för
honom var så heligt och dyrbart, på detta
sätt omtalas af en marketenterska.
— Jag förstår icke er förtrytelse, ma-
demoiselle, sade han, i det han otåligt strök
sig öfver skägget. Det kan icke finnas någon