Om herrar och folk. (Från en korrespondent i Södermanland.) Med anledning af hr doktor Levinsi måndags.sumret af denna tidning införda skrifvelse finna vi oss manade till afgifvande af följande genmäle. Vi skalle br HH gjort detta, om hr doktorn nöjt sig med att blott nros-ol-r-vucstera emot yttrandet, att len rönt motstånd från herremiän4808 sida — hvilket yttrande dessutom, enligt vart förmenande, ingalunda kan gigas i vårt referat ha bliftit lägdt i hang min, alldenstund intöt gitat deri förekom, utan helt enkelt tages port Vårt eget — men då hr doktorn i sammanhang härmed äfven inblandat en annan sak, så finna vi os3 föranlåtna att yttra några ord. Hr doktorn frågar: Hvilka äro herrar, och hvilka tillhöra det 8. k. folket? samt: Hvar är strecket, som betecknar herren? Dessa frågor äro oändligt lätta att besvara, synnerligast hvad beträffar landsbygden. Fråga t. ex. blott en simpel gårdsfogde, en mindre possessionat (arrondator), en handlande, en länsman eller en prest m. fl.: Räknen I eder till det s. k. folket? — och de skola alla med en mun svara nej! Och, gudbevars, vi förtänka dem visst icke det, lika litet som vi kunna finna något ondt deri, ty herrn, han må nu vara hvad som helst, icke blott kan, utan vi till och med fordra, att han bör, på grund af den större eller mindre grad af bildning han erhållit, vara en lika god, ja bättre, menniska och medborgare än mannen ur det 8. k. folket. Vi vilja visst icke heller neka till att icke också stundom så är förhållandet; tvärtom medgifva vi gerna att det finnes herrar, som hvarken äro generade af att häntöras till folket — och borde vi icke alla räkna oss dit? — eller sky att arbeta på dess upplysning och förädling. Dernå är Ja dn Bokforn sjelf 42 mest talande bevis in ora andra, hvarför vi också medFila,att det var orätt af oss att säga herremännen — det skulle ha stått de fleste förut. Hr doktorn säger: Det borde lätt inses att alla hafva sämma intressen att bevaka uti hela samfundets sunda utveckling, och deruti att så många som möjligt vinna kunskaper och förståtidsodling — alldeles pretis vår åsigt om saken också; men måhöe alla tänka så? — Hvarifrån Nr deina motvilja, som ju obestridligen finnes? åste den hänföras till brist på förmåga att inse, det alla hafva samma intressen attbevakö, ller. är det inbillning om egtia inträsseh, skilda från folkets, som är ofsåkön dertill? Vitro båda delatne; synnerligast det senare, örande beskyllningen om naggandet och ttsåendet af förbittring och hätskhet mellan tillfälliga klasskategorier inom sämma folk, taga vi oss ej mycket deraf, ty det är vår, liksom hi doktorns innerliga önskan att verka till förbättTine och försoning, der sådant, på grund af gamla, rotfäståde fördomar, behöfves. Nå, men hvar ligger då nu grundorsaken vill dossa gamla rotästade fördomär, som, så att säga, bildat en klyfta mellan herrar och folk s månne hos folket? Vi tro det icke. Hos de förra måste den sökas, emedan de oftast dragit folket vid näsan, till följd hvaraf misstro, mången gång utan orsak, hos detsammå Yppstått; dock medgifves att fol-. kpt sjellt äfven har sin dryga del deri. Denna älyfta tillhör det hvar och en, som fått någon upplysning. och vill det. helas väl; att söka ttjemna; men detta ädla, sträfvaiide skall lyckas först, då när herrarae nedstiga till folket och visa med både ord och handling att folkets intresse öckåd är deras — såsom vi ju kommit öfverens öm att det borde vara — och när folket får en rätt medborgerlig bildning, så att det sjelft med det upplysta ögat kän re att dei ej längre behöfver hysa misstro till den som kallas herre. b ädle herrar och svenske män! Gören derför allt hvad I kunnen härför och varen vissa, att I icke skolen vinna minst derpå!