Cigarette gjorde en axelryckning.
— Åh! utbrast hon, vi älska endast hvad
gom är nytt och sällsamt. Vi. äro snurror,
som lätt sättas i rörelse, men snart åter sakta
farten, sedan den tillfälliga drifkraften upp-
hört.
— Medgif att ni sjelf är ett undantag från
denna rogel, mitt barn. Ni är städse färdig
att görs godt, derpå tröttnar ni aldrig. Jag
tackar er af hela mitt hjerta; och jag för-
säkrar er att jag innerligt önskar det jag kun-
de på ett bättre sätt bevisa er min erkänsla.
Hon drog tillbaka sina händer. .
— Jo, det är visst något att tacka för hvad
jeg nu gjort! Jag har skaffat er tillstånd att
låta skuta ibjäl er, det är allt... Se der kom-
mer nu Loup-d griffes-de-fer, för att uppsöka
er. Han medför troligtvis kallelsen.
Den man, som bar detta öknamn, nalkades
Cecil och tillsade honom att genast infinna
sig hos kommenderande generalen. Sådana
befallningar måste ögonblickligen åtlydas; Ce-
cil sade blott ett hastigt farväl åt Cigarette
och gick, lemnande Fanans väninna på den
plats vid elden, som nu var ledig efter honom.
Hennes hjerta kändes så tungt.
— Efter all sannolikhet går han döden till
möter, tänkte hon.
Men Cigarette — hvad man än i öfrigt
skulle kunna anmärka mot benne — stod i ett
fall öfver flertalet af qvinnor; hon vari stånd