Cigarette gjorde en axelryckning. — Åh! utbrast hon, vi älska endast hvad gom är nytt och sällsamt. Vi. äro snurror, som lätt sättas i rörelse, men snart åter sakta farten, sedan den tillfälliga drifkraften upphört. — Medgif att ni sjelf är ett undantag från denna rogel, mitt barn. Ni är städse färdig att görs godt, derpå tröttnar ni aldrig. Jag tackar er af hela mitt hjerta; och jag försäkrar er att jag innerligt önskar det jag kunde på ett bättre sätt bevisa er min erkänsla. Hon drog tillbaka sina händer. . — Jo, det är visst något att tacka för hvad jeg nu gjort! Jag har skaffat er tillstånd att låta skuta ibjäl er, det är allt... Se der kommer nu Loup-d griffes-de-fer, för att uppsöka er. Han medför troligtvis kallelsen. Den man, som bar detta öknamn, nalkades Cecil och tillsade honom att genast infinna sig hos kommenderande generalen. Sådana befallningar måste ögonblickligen åtlydas; Cecil sade blott ett hastigt farväl åt Cigarette och gick, lemnande Fanans väninna på den plats vid elden, som nu var ledig efter honom. Hennes hjerta kändes så tungt. — Efter all sannolikhet går han döden till möter, tänkte hon. Men Cigarette — hvad man än i öfrigt skulle kunna anmärka mot benne — stod i ett fall öfver flertalet af qvinnor; hon vari stånd