Expeditionen från Norge för upp-
sökande af Spetsbergsfararne.
Hårom läses i Morgenbladet: Angaren Al-
bert, ett starkt, välbygdt skälfångstfartyg, har
af regeringen blifvit förbyrdt för att göra
försök att komma det på Spetsbergen infrusna
manskapet till bjelp. I onedags afslöts derom
kontrakt mellan departementet för det inre
och rederiet. Ledningen af expeditionen är
uppdragen åt kaptenlöjtnanten Otto, ett val,
med hvilket man måste vara särdeles nöjd.
Kaptonlöjtnant Ottos tidigare erfarenhet så-
som ångbåtschef på det nordliga Norges ku-
ster, såsom befälhafvare på kofferdifartyg un-
der längre tid och såsom anförare för skäl-
fångare på Grönlandshafvet, är en borgen för,
att ledningen af den förestående expeditionen
är i de bästa händer, Fartygets egentliga
förare, den för sin raska djerfhet mer än
allmänt kände Lauritz Hansen; medföljer ex-
peditionen; han skall genom sin rika erfaren-
het under många års färder på ishafvet kunna
lemna kapten Otto ett välkommet och värde-
fullt bistånd. Albert blef i går utbogseradt
till Horten för att förses med kol och andra
förnödenheter och för att få sin maskin hop-
satt. Fartyget anses kunna blifva färdigt att
afgå tidigast om söndag, och här i staden upp-
köpas stora qvantiteter proviant och andra för-
nödenvheter af alla slag för utrustningen. Far-
tyget får en besättning af 20 man samt ut-
rustas och provianteras för många månader,
alldenstund det både skall medtöra proviant
åt de infrusna och sjelf vara beredt på ett
vinteruppehåll på Spetsbergen. När Albert
väl är utrustadt, skall det enligt all förmodan
icke bahöfva mer än en veckas tid för att
komma under Spetsbergen. Detär dock myc-
ket som talar för, att det på uppresan måste
gå in till Tromsö eller Hammerfest för att,
utom att komplettera kolförrådet, medtaga en
eller flera af de ishafsfarare från dessa stä-
der, som äro personligen bekanta med Spets-
bergen. Seglatsen under den mörka årstiden
under en isbelamrad kust erfordrar tvifvels-
utan den högsta grad aflokalkännedom. Med
expeditionen bör följa minst en, helst två
läkare, och med atseendo å-provianteringen,
som skall medtagas, böra grönsaker spela en
framstående rol. En väsentlig del af ut-
rustningen skall komma att bestå af raketer.
Genom att uppsända sådana, som kunna gå
mycket högt och hafva ett starkt sken, skall
expeditionen utanför kusten kunna signalera
sin närvaro till de möjligen i land varande,
hvilka i Spetsbergens drifved hafva material
för att genom ett brinnande bål visa farty-
get, hvar de befinna sig. Blifver expeditions-
fartyget fast i isen och fryser in, kan det
genom att dagligen uppsända raketsignaler
möjligen äfven finnag af de sökta, om dessa
skulle vara stadde på vandring utmed kusten.
Det är naturligt, att expeditionen anställer sin
första undersökning vid Isfjorden, hvarest det
finzes en svensk proviantdepot och dit det
icko är osannolikt att i alla händelser en del
af det infrusna manskapet begifvit sig. Det
är en expedition af egendomligt slag, denna,
som nu utrustas till vinterseglats i de ark-
tiska farvattnen. Det är ett företag, som förat
icke har något motstycke. Vi vilja icke upp-
räkna alla de faror, som expeditionen sjelf är
hotad af och som till fullo kunna sättas i
bredd med dem, som de isfrusna hafva att
möta, om de också äro af ett helt annat slag:
å ena sidan farorna i isen på hafvet och i
mörkret, 4 andra sidan fasta landet under
fötterna, men brist på lifsuppehälle; men vi
vilja uttala våra bästa önskningar för expe-
ditionehs framgång och för de raska män,
som vilja våga en dust för att frälsa sina
medmenniskor från nöd och fara. Ryktesvis
berättas, att kontraktet med staten går ut
derpå, att den summa, staten ikläder sig för
ångfartygets haveri, är 100,000 riksdaler. Ut
gången af en dylik expedition är enligt dess
nator tvifvelaktig; men vi hatva icke förnum-
mit mer än en känsla hos allmänheten, den,
att det är en pligt att göra försöket. Hun
dra menniskor, utsatta för att omkomma af
hungersnöd och brist på vinterbeklädnad i det
eviga mörkret på Spetsbergens breddgrad, och
deras tamiljer i hopplöshet och förtviflan, väga
för hvarje varmt kännande, hvarje menskligt
sinne mera än afseendet på de icke obetyd-
liga och möjligen förspillda kostnaderna,
- Högt vedpris. Vi hatva nu kommit der-