-— J00 man ter, för att med ett enda ord berömma honom för hans sjelfuppoffring eller nämna, att det väl syntes — huru mycket han än skröt med sin tjocka hud — att de grymma bevingade arm6erna gått fasligt illa åt honom, så att han i närvarande stund helt säkert pinades lika mycket som trots någon martyr. — Ah! jag har gjort honom orätt, mumlade Cigarette för sig sjelf. Ja, sådana äro Frankrikes barn — äfven de sämste bland dem, såsom denne Zackrist. Hvem vågar säga, att de ej äro verldens hjeltar? Och under återstoden af resan gaf hon Zackrist dubbelt så mycket vatten som de andra för hvar gång uppehåll gjordes. Cecil fortfor att sofva hela tiden, och den man som stulit från honom, den man, hvilken hade både mord, rån och plundring på sitt samvete, förblef sittande bredvid honom, tåligt fördragande att muskiterna gögo hans blod och sargade hans kött. Först då tåget nalkades hufvudarmåns läger, fördref Zackrist de plågoandar, som svärmade omkring hans kropp, och tog åter på sig sin gamla skjorta. i — Det är inte värdt, att ni säger något åt honom, hviskade han till Cigarette. Min hud är barkad, som ni vet; jag har inte känt det minsta. Hon nickade; hon förstod honom. Hans skuldror, bröst och rygg voro nästan flådda,