-— J00 man
ter, för att med ett enda ord berömma honom
för hans sjelfuppoffring eller nämna, att det
väl syntes — huru mycket han än skröt med
sin tjocka hud — att de grymma bevingade
arm6erna gått fasligt illa åt honom, så att
han i närvarande stund helt säkert pinades
lika mycket som trots någon martyr.
— Ah! jag har gjort honom orätt, mum-
lade Cigarette för sig sjelf. Ja, sådana äro
Frankrikes barn — äfven de sämste bland
dem, såsom denne Zackrist. Hvem vågar säga,
att de ej äro verldens hjeltar?
Och under återstoden af resan gaf hon
Zackrist dubbelt så mycket vatten som de an-
dra för hvar gång uppehåll gjordes. Cecil
fortfor att sofva hela tiden, och den man som
stulit från honom, den man, hvilken hade både
mord, rån och plundring på sitt samvete, för-
blef sittande bredvid honom, tåligt fördragande
att muskiterna gögo hans blod och sargade
hans kött.
Först då tåget nalkades hufvudarmåns läger,
fördref Zackrist de plågoandar, som svärmade
omkring hans kropp, och tog åter på sig sin
gamla skjorta. i
— Det är inte värdt, att ni säger något åt
honom, hviskade han till Cigarette. Min hud
är barkad, som ni vet; jag har inte känt det
minsta.
Hon nickade; hon förstod honom. Hans
skuldror, bröst och rygg voro nästan flådda,