Stockholms Fastighetseyare. förening hade sistl. torsdags afton å Hötel de Sutde, med kommerserådet Sjöberg såsom ordförande, sammanträde för val af ny styrclse, revisorer af föreningens räkenskaper och öfverläggning om hvarjehanda dels allmänna och dels föreningen enskildt rörande frågor. Den vigtigaste bland dessa var den om den nya tazan för vattenförbrukningen inom hufvudstaden och de grunder, enligt hvilka afgifterna derför, jemlikt hrr stadsfullmäktiges beslut, hädanefter böra utgå. Under den lifliga diskussion rörande derna fråga, som under en längre stund emellan de vid berörda sammanträde mycket talrikt församlade föreningsmellemmarne egde rum, yttrades, bland annat, att den tid, som vederbörande valt för uppsägning af hitintills gällande kontrakter om vattenförbrukningen, vore synnerligen olämplig i anseende dertill att husegarne i de allra flesta fall redan innan denna uppsägning skett med sina hyresgäster träffat aftal om afgifter för vattenförbrukning, att gälla från och med den 1 sistl. oktober, och att, på aet mindre olägenhet skulle genom förändringen uppkomma, de nya kontrakterna med drätselnämden angående vattenförbrukningen bort taga sin början först den 1 oktober 1873, hvaremellertid husegarne kunde vara i tillfälle att derefter lämpa sina aftal med hyresgästerna; att den uppsägning, som vederbörande medelst kringsändandet till fastighetsegarne af ett i oktober 1872 dateradt cirkulär, deri nu gällande Kontrakter uppsades till den 1 januari 1873, icke kunde vara giltig eller lagenlig, enär uti nu gällande konrtrakter bestämdes att uppsägning deraf skulle ske 3 månader förut, men fu ifrågavarande uppsägning egt rum först efter den 1 sistl. oktober och således icke inom den kontrahenterna emellan stipulerade tid; att ehuru drätselnämden uti dess omförmälda cirkulär förklarat att hufvudsakligaste förändringen i nya taxan skulle bestå deri att afgiften för hushållsförbrukningen vore nedsatt från 2 rår 60 öre till 2 rår för hvarje boningsrum m. m., och sålunda velat antaga att den nya taxan skulle medföra en minskning uti utgifter för vattenförbrukaren, så blefve förhållandet likväl i verkligheten för de flesta alldeles motsatt, hvarom flere bland föreningens medlemmar framhöllo beräkningar, utvisande att den nya taxan komme att för nära nog alla egare af hus, som innehöllo mindre tum och lägenheter, eller arbetarebostäder, medföra en betydlig förhöjning och sålunda i väsentlig mån drabba den fattigare delen af hufvudstadens befolkning, den der lika litet som de mer lyckligt lottade kunde undvara vatten; att grunden för beräkning af afgift för vattenförbrukningen sålunda vore olämplig och kanske till och med orättvis, samt att sättet för afgifternas indrifvande vore besynnerligt, enär, såsom hitintills varit fallet, fastigheternas egare hufvudsakligen voro de pergoner, hvilka hade det föga angenäma bestyret att af vattenförbrukarne uppbära afgifterna och leverera desamma till drätsel. nämden., ehuru ingen väsentlig svårighet borde möta hvarken derför att en hvar, som förbrukade vatten, sjelf för detsamma direkt till drätselnämden erlade sin afgift, hvilken skulle bestämmas medelst en vattenmätare, eller, om man ansåge det lämpligare, derför att afgiften för vattenförbruknipg utginge på enahanda sätt som andra stadsutskylder, i hvilken senare händelse afgiften borde beräknas och utgå i mån af hvars och ens större oeh mindre inkomst af kapital och arbete. Sedan en talare, under uppgift att vattenledningens räkenskaper sknlle utvisa att inkomsterna under senaste åren ganska betydligt öfverstigit utgifterna och att således icke något trängande behof föranledt den nya taxan med deraf följande ökade inkomster af vattenledningen, derjemte framhållit hurusom han förmenada inga Ögvårips