år sedan stal er sabel och paraduniform samt
tillskyndade er stort obehag genom att pant-
sätta dessa persedlar i ert namn?
— Nåja, hvad gör det? Han är icke desto
mindre hungrig.
— Hvad gör det, säger ni? Ni var ju nära
att få lida ett nesligt straff för hans bofak-
tighets skull, emedan ni ej ville angifva
honom. Det var en slump som gjorde att
Vireflou i rättan tid kom underfund med sanna
förhållandet.
— Hvad har detta att göra med vinet, som
ni bjuder på?
— Jo, då ni vill afstå åt honom hvad ni
sjelf så väl behöfver, bevisar ni er derigenom
vara en tok, monsieur, Victor.
— Om jag också medger att jag är en tok,
icke blir Zackrist derför mindre hungrig.
Han tog skålen ur hennes hand, och sedan
han hällt litet af dess innehåll i en bägare
af trä, som hängde vid hennes bälte — denna
mindre del fann han nog för sig sjelf —
räckte han skålen åt Zackrist, hvilken följt
alla hans rörelser med en utsvulten vargs
lystna blickar och nu fattade den med en
ytterlig begärlighet.
Ett leende öfverfor Cecils ansigte; detta
roade honom, oaktadt de plågor hvaraf han
besvärades.
— 80 här ett af dessa barmhertighetsverk,
hvarmed herr de Chateauroy påstår mig åsyfta