— UU NN
berömt och tackat honom för hans visade tapper-
het, hans nit och trohet mot Frankrike.
— Ert uppförande gör er och ert rege-
mente stor heder, hade han sagt, då han vände
sig om för att gå. Det skall bli min sak att
till vederbörande ingifva rapport derom samt
förorda dess belönande.
Cigarette var borta endast några få sekun-
der; och hon kom springande med en stor
skål full af rödt vin, hvari hon brutit bröd-
stycken.
— Detta är det bästa jag för ögonblicket
kan bjuda på, sade Hon; det är bättre än
intet. Ni bör åtminstone bli stärkt deraf.
— Hvad har då ni sjelf förtärt, ma petite?
— Ah! låt bli att tänka på andra; jag har
frukosterat för längesedan, svarade hon honom.
(Hon hade blott ätit en skorpa, hård som en
sten.) Ät och drick af detta; jag skall hålla
skålen framför er.
Hon ställde sig upp på en af bjulekrarne,
för att han skulle kunna beqvämt dricka ur
skålen; men Cecil fästade sin blick på en an-
nan soldat, som låg i vagnen — en af de
värsta skarkarne inom hans regemente,. en
mordisk, dyster, illvillig och bakslug karl,
som borde haft sin plats på en straffinrättning,
icke bland n segerrik armå3 leder.
— Gif hälften åt Zackrist, sade han. Jag
är hvarken hungrig eller törstig; han behöfver
bättre att få något till lifs.
— Zackrist!... Det var ju han somför ett