AR - 0 am. M sn a oo AA
skyndats, torde icke vara obetydlig, helst, så-
som ofvan nämts, uttappniogen af den ofvan-
för bildade dammen kommer att medföra svå-
righeter och följaktligen stora kostnader, äf-
vensom att åkrarnes planering och försättande
i växtkraft medelst påförniog af tillräcklig
matjord, som naturligtvis på flera ställen för-
svunnit, först och främst icke låter sig göra
på ett eller annat år och, om äfven så skulle
ske, kommer att förorsaka drygare kostnader.
En elakartad svinsjukdom (tyfus)
är gängse i södra Småland och vissa delar af
kåno,
Christina Nilsson i Peters-
burg. I ett ryskt blad läses: I lördags
den 26 oktober debuterade fru Nilsson
såsom Ophelia i Hamlet, hvilken roll anses
såsom hennes bästa. OJaktadt sitt europei-
ska rykte erhöll hon icke ett så varmt emot-
tagande som tillföll Patti, vid dennas första
uppträdande på vår scen: då bröt en storm
af applåder lös, som skakade teatersalongens
väggar, hvarjemte strax i början en mängd
buketter offererades henne. Fru Nilsson
helsades deremot endast af några svaga och
korta handklappningar. Men ju längre ope-
ran framsked, desto mera hänrycktes publi-
ken, och fru Nilsson rättfärdigade full-
komligt det europeiska rykte, om hvilket vi
hittills endast hört. Hennes framgång öf-
verträffade till och med den förtjusning
Patti uppväckte vid sin första debut i Som-
nambula. Efter operans slut gvarstannade
hela publiken på sina platser och de mest
entusiastiska applåder och framropningar
fortsattes utan ända.
Ytterligare skrifves i anledning af hennes
debut följande: Fru Nilssons framgång i
Ophelias roll, i hvilken hon skapat sig sin
ryktbarhet, var, trots det att hon icke var
vid full röst, storartad. Annorlunda kunde
det heller icke vara: man kan ej upptäcka
en roll, i hvilken hennes röstegendomlighe-
ter och begåfning, hvilka hon har för sin
ära att tacka, kunnat framträda mera lyck-
ligt. Såväl fru Nilssons personlighet som
röst göra först intrycket af något besyn-
nerligt, högst intresseväckande. Om man
närmare betraktar henne, skall man i de mar-
kerade, ehuru poetiska anletsdragen, i den
djupa fixerande blicken hos denna veka, ljus-
letta dotter af Sverige upptäcka en stor
kraft och energi. Fru Nilssons röst öfver-
raskar, som en äkta svenskas, icke först ge-
nom sin styrka, utan blott genom den utom-
ordentligt veka, originelt mjuka timbren;
och likväl, hvilken otvungen klang ide höga
tonerna. Denna så att säga dolda kraft fram-
träder i röstens förvånansvärda böjlighet, i
en ovanligt naturlig vokalisering. I fru
Nilssons beundransvärda piano, som alltid
höres huru svagt det än till ljudqvantiteten
må vara, förändrar hon icke sin rösts tim-
bre; den ljuder full, naturlig, som man en-
dast sällan får höra; detta piano bevisar
ännu mera än ofvan anförda företräden, att
fru Nilsson är en värdig efterträderska af sin
landsmaninna, fru Jenny Lind. — Fru Nils-
son ådagalade mycken takt och smak i såväl
spel som sång. Vi hoppas att hon vid de
följande representationerna likaledes vill välja
sig roller, som lämpa sig för hennes säll-
synta begåfning.
