I SRS
Hon var ändå en qvinna, den lilla Cigarette
fast hon så djupt föraktade hela sitt kön
Om han icke varit vacker, skulle hon hel
visst ej ha egnat honom någon särskild upp
märksamhnt; -hon hade då icke tyckt mers
synd om honom än om öalla andra stridens
offer.
Och han var verkligen vacker ännu, ehuru
hans hår var orenadt af svett och sand och
damm, ehuru hans ansigte var svärtadt aj
krut, ehuru hans ögon voro tillslutna såson
på en död, och ehuru hans skägg var färgad
af det blod, som rann ur såret i hans axel
Han var icke död; han befann sig ej ens:
lifsfara. Cigarette förstod tillräckligt mycket
af läkarens konst för att veta att hans sans-
löshet härrörde allenast af en ytterlig utmatt-
ning; och hon var just icke angelägen om att
ban snart skulle vakna. Hon lutade sitt huf-
vud öfver honom, lekte med hans lockar och
lyssnade till hans bjertas slag. Hennes an-
sigte afspeglade härunder en allt större ömhet
och värma, en allt lifligare passion. Hos henne
fanns all den eld, som tillhör det sydländska
blodet; utan att vilja det, hade han hos henne
uppväckt en kärlek, som för hvarje dag, hvarje
timme tillväxte, ehuru hon ej tillstod det ens
för sig sjelf. Hon tyckte om att ge honom
ligga der likazom gofvande och att föreställa
sig att hon vakade öfver honom för att på
viss tid väcka honom med en kyss. I detta
omedvetna, öfvergifna tillstånd tycktes han vara