Canrobert, Mac Mahon och Qarretet; Tro pådana kors utdelades derjömte för utmärkta tjenster under italienska kriget; Pet låter tötröligb men är fullkomligt säkert att sexton storkors under en eller annan förevändning utdelats till de generaler, hvilka voro instängda i Paris och Metz. Vända vi osg till pärmsta grad inem orden, fund vi, alt Krimkriget gaf fäledning till utnämning af 12 storofficerare, det italienska 10 och 1870—72 års olyckor ej mindre än 52, bland hvilka en stor del ut: märkte. sig i Versailles strid mot Paris. Efter Krimkriget nämdes vidare 25 komrmmendörer och efter det Italiönska 58, då derimot bland Metz törsvarare och kommunens besegrare ej mindre än 233 ansågos värdiga denna utmärkelse. Äunu sämre ställer sig jemförelsen då vi komma till oiioeraro af legionen; en mycket ansedd grad, näst före den simpla riddaregradön; fitkändraåttiowå officerare hafva att tacka Krim, tvåhundrasjuttiosex Italien, men Reichshafen, Metz och Versailleskriget hafva skapat ej mindre än 1709, Af 480 stabsofficerare hafva 272 ansetts värdiga denna synnerliga utmärkelse. Ånutaletriddaro är fabulöst och kan icke räknas ihop utan mycket sökande och mycken tid. Inom armåns högre grader hafva under de senaste 18 månaderna dekoreriogarne fortgåtti samma ohejdado skala. Antalet dekorerade divisionoch brigadgeneraler är öfverrbåttan stört och det finns icke den fingasto skymt af ett rimligt skål Ull ett sådant förhållande. Icke i nägon arm6 i hela verlden finnes väl motstycke till ett sådant förhållande söm det inom den transka nu rådande och af genoral Prochu påpekade; . Enligt en nyllgen utfärdad lag äro de ifranpkä armån tjenande: soldater från och med den 1 nästk. januari -beröfvade bin. valrätt. De begagnade den de nu ega sannolikt sista gången den 20 nästlidne oktober — och då röstade flertalet på republikanska kandidater. Den 30 oktober gaf3 i sjelfva det republikanska :Berderaux för departementet -Girondes konsörVativa deputerade en fest af dem som önska en konsitutionel monarki med sammansmältning af Jegitimister och orleanister. I talen uttryckte flera deputerade sin förhopp ning att den. dagen skullo komma, då de kunde tömma en skål för Frankrikes konung, prinsar och det kungliga huset. (Tänk om riksdagsmän i det fria Sverige skulle tala så för republiken!) Vid den preussiska landtdagens såmmanträde den 31 oktober afslutade herrehuset, som bekant, behandlingen at det ofta omtalade förslaget till ny krotsförfattning. När diskus sionen var slut, uppläste inrikesminietern, grefve Eulenberg, följande i statsrådet öfverenskomna förklaring: Mine herrar! Det beror nu på eder att -besluta om utskottets förslag skall antagas eller ej. Så framt förslaget nu förkastas, kan det icke ånyo framläggas under denna session. Ett förkastande af lagen skullo under andra omständighetei: na medfört hela ministörens och isynnerhet inrikosministerns afgång. Ja, om vi på något sätt kunde se en möjlighet till att vår afgång skulle gagna saken, ville vi icke ett ögonblick dröja med att till konungen inlemna vår afskedsansökan. Men situationen är för närvarande en helt annan. H. m:t har kommit till den öfvertygelsen att genomtörandet af de principer, på hvilka den nya kretsordningen hvilar, är nödvändigt, och på grund af denna öfvertygelse skall han angåeade denna angelägenhet ställa samma fordran till en ny ministör som will oss. Besluter nu herrehuset att förkasta lagförslaget, skall landtdagens session dförtöfvadt blifva afslutad och kallelse till ny session utfärdas, vid hvilken samma kretsförfattning skall bli det första ämnet för landtdagens be handlirg. Vi äro i full öfveronsstämmelse med h. m:t så fullkomligt. öfvertygade om nödvändigheten att genomdrifva denna lag, att vi icke kunna låta ärendet falla, utan ämna kämpa för dess antagande med alla-de medel, som författningen ställer till vårt förfogandePå denoa ampra törklaring svarade majoritetens. ledare, hr KleisteRetzow: Det är första gången en sådan lag blifvit för herrehuset framlagd, och nu, då herrehuset röstar emot de bestämmelser i lagen, hvilka atvika från de hittills gällande grundsatserne, tages intet hänsyn till oss, utan man förklarar sig vilja med alla möjliga medel tvinga oss. När sådant inträffar, och när man öppet bekännör sig vilja gå på detta sätt till väga, så är det förbi med herrehusets sjolfständighet (bifall). Hvad oss vidkommer, så äro vi beslutne att rösta efter vår bästa öfvertygelse och vårt samvete och att icke uppgifva. vårt lands grundlag och vår rätts grundval. Det har aldrig varit vår mening, att en ministörs afgång eller qvarsittande skulle vara beroende af våra beslut; vi böra tvärtom förklara att en sådan tillämpning af den konstitutionella principen icke passar för vårt land-(bifall), ja, att den förekommer oss rent af betänklig.: Men, mine herrar, landets grundlag måste dock vara oss dyrbarare än. en ministör, och derför beder jag Eder att alla uppträda såsom en man när det gäller att försvara herrehusets gjelfständighet och. att rösta mot hela lagen i medvetandet af, att det blir ministårens sak att ansvara för de följder, som af vårt beslut framkallas. — Detta yttrande beledsagades af lifliga bravorop från majoriteten och om röstningen utföll så som vi förut meddelat, eller med 145 röster mot och 18 för lagför