Canrobert, Mac Mahon och Qarretet; Tro på-
dana kors utdelades derjömte för utmärkta
tjenster under italienska kriget; Pet låter
tötröligb men är fullkomligt säkert att sexton
storkors under en eller annan förevändning
utdelats till de generaler, hvilka voro instängda
i Paris och Metz. Vända vi osg till pärmsta
grad inem orden, fund vi, alt Krimkriget gaf
fäledning till utnämning af 12 storofficerare,
det italienska 10 och 1870—72 års olyckor
ej mindre än 52, bland hvilka en stor del ut:
märkte. sig i Versailles strid mot Paris. Efter
Krimkriget nämdes vidare 25 komrmmendörer
och efter det Italiönska 58, då derimot bland
Metz törsvarare och kommunens besegrare ej
mindre än 233 ansågos värdiga denna utmär-
kelse. Äunu sämre ställer sig jemförelsen
då vi komma till oiioeraro af legionen; en
mycket ansedd grad, näst före den simpla
riddaregradön; fitkändraåttiowå officerare
hafva att tacka Krim, tvåhundrasjuttiosex
Italien, men Reichshafen, Metz och Versailles-
kriget hafva skapat ej mindre än 1709, Af
480 stabsofficerare hafva 272 ansetts värdiga
denna synnerliga utmärkelse. Ånutaletriddaro
är fabulöst och kan icke räknas ihop utan
mycket sökande och mycken tid. Inom ar-
måns högre grader hafva under de senaste
18 månaderna dekoreriogarne fortgåtti samma
ohejdado skala. Antalet dekorerade division-
och brigadgeneraler är öfverrbåttan stört och
det finns icke den fingasto skymt af ett rim-
ligt skål Ull ett sådant förhållande. Icke i
nägon arm6 i hela verlden finnes väl mot-
stycke till ett sådant förhållande söm det inom
den transka nu rådande och af genoral Prochu
påpekade; .
Enligt en nyllgen utfärdad lag äro de ifran-
pkä armån tjenande: soldater från och med den
1 nästk. januari -beröfvade bin. valrätt. De
begagnade den de nu ega sannolikt sista gån-
gen den 20 nästlidne oktober — och då röstade
flertalet på republikanska kandidater.
Den 30 oktober gaf3 i sjelfva det republi-
kanska :Berderaux för departementet -Girondes
konsörVativa deputerade en fest af dem som
önska en konsitutionel monarki med samman-
smältning af Jegitimister och orleanister. I
talen uttryckte flera deputerade sin förhopp
ning att den. dagen skullo komma, då de kunde
tömma en skål för Frankrikes konung, prin-
sar och det kungliga huset. (Tänk om riks-
dagsmän i det fria Sverige skulle tala så
för republiken!)
Vid den preussiska landtdagens såmmanträde
den 31 oktober afslutade herrehuset, som
bekant, behandlingen at det ofta omtalade
förslaget till ny krotsförfattning. När diskus
sionen var slut, uppläste inrikesminietern, grefve
Eulenberg, följande i statsrådet öfverenskomna
förklaring: Mine herrar! Det beror nu på
eder att -besluta om utskottets förslag skall
antagas eller ej. Så framt förslaget nu för-
kastas, kan det icke ånyo framläggas under
denna session. Ett förkastande af lagen skullo
under andra omständighetei: na medfört hela
ministörens och isynnerhet inrikosministerns
afgång. Ja, om vi på något sätt kunde se
en möjlighet till att vår afgång skulle gagna
saken, ville vi icke ett ögonblick dröja med
att till konungen inlemna vår afskedsansökan.
Men situationen är för närvarande en helt
annan. H. m:t har kommit till den öfverty-
gelsen att genomtörandet af de principer, på
hvilka den nya kretsordningen hvilar, är nöd-
vändigt, och på grund af denna öfvertygelse
skall han angåeade denna angelägenhet ställa
samma fordran till en ny ministör som will
oss. Besluter nu herrehuset att förkasta lag-
förslaget, skall landtdagens session dförtöfvadt
blifva afslutad och kallelse till ny session
utfärdas, vid hvilken samma kretsförfattning
skall bli det första ämnet för landtdagens be
handlirg. Vi äro i full öfveronsstämmelse
med h. m:t så fullkomligt. öfvertygade om
nödvändigheten att genomdrifva denna lag, att
vi icke kunna låta ärendet falla, utan ämna
kämpa för dess antagande med alla-de medel,
som författningen ställer till vårt förfogande-
På denoa ampra törklaring svarade majo-
ritetens. ledare, hr KleisteRetzow: Det är
första gången en sådan lag blifvit för herre-
huset framlagd, och nu, då herrehuset röstar
emot de bestämmelser i lagen, hvilka atvika
från de hittills gällande grundsatserne, tages
intet hänsyn till oss, utan man förklarar sig
vilja med alla möjliga medel tvinga oss. När
sådant inträffar, och när man öppet bekännör
sig vilja gå på detta sätt till väga, så är det
förbi med herrehusets sjolfständighet (bifall).
Hvad oss vidkommer, så äro vi beslutne att
rösta efter vår bästa öfvertygelse och vårt
samvete och att icke uppgifva. vårt lands
grundlag och vår rätts grundval. Det har
aldrig varit vår mening, att en ministörs af-
gång eller qvarsittande skulle vara beroende
af våra beslut; vi böra tvärtom förklara att
en sådan tillämpning af den konstitutionella
principen icke passar för vårt land-(bifall),
ja, att den förekommer oss rent af betänklig.:
Men, mine herrar, landets grundlag måste
dock vara oss dyrbarare än. en ministör, och
derför beder jag Eder att alla uppträda såsom
en man när det gäller att försvara herrehusets
gjelfständighet och. att rösta mot hela lagen
i medvetandet af, att det blir ministårens sak
att ansvara för de följder, som af vårt beslut
framkallas. — Detta yttrande beledsagades
af lifliga bravorop från majoriteten och om
röstningen utföll så som vi förut meddelat,
eller med 145 röster mot och 18 för lagför