HÖGSTA DOMSTOLEN.
Ovanligt mål, Till rådhusrätten i Vexiö
hade bruksegaren C Magnussen, såsom disponent
för Lessebo bolag instimt boställsdirektionen vid
Kronobergs regemente, med yrkande att direktio-
nen måtte förpligtas, enligt öfverenskommelse,
återbära mottagen städja, 1.050 rdr, för af direk:
tionen till Lessebo bolag under nu mera tillända-
gångna 30 år utarrenderade hautboistbostället 112 j
mantal Kärestad, hvilket likväl direktionen vägrat;
men såväl nämda rådhusrätt som Göta hofrätt ha
älegt direktionen att genast utbetala beloppet.
Häröfver har direktionen hos k. m:t anfört be-
svär, hvilka förklarats ej leda till ändring, och
dömdes direktioxen tillika att ersätta sin motpart
med 155 rdr i rättegångskostnader.
POLISEN. J
Dråp m, m, Förhöret med pontoniererna
Sjögren, Englund och Axner fortsattes i lördags i
poliskammaren.
Pylism. Det är en pontonier Behm, som upp-
lyst att han hört Sjögren yttra, utan att nämna
något namn: dj-—n i min själ, kör jag inte knif-
ven i honom Är detta sannt?
Sjögren. Neej.
Polism. Jaså... Efter detta yttrande skulle
Axner, enligt samma persons uppgift, ha utropat:
Nej, Jesus Gud3a son, gör inte det! . . . Har Ax:
ner sagt så?
Axner. Noeej.
Polism. Pästår Sjögren fortfarande att Axner
var i närheten, då första våldet skedde?
Sjögren. Jag kan inte säga det.
Polism. Hvad säger Englund:
- Enslund. Jag säger att Axner inte var längre
ifrån än att han kunde se det,
Axner. Nej, jag såg det inte . . . Jag bedyrar
I
på mitt samvete att jag inte såget!
Polism. (Efter att nafva uppläst läkarebetyget,
hvilket innehåller att Alenius erhållit ett en och
en halft tum djupt sår i ena armen och ett sår i
hufvudet samt Björklund ett hugg, som nära af-
skurit näsan, och ett sär vid venstra örat.) Hvad
säger Sjögren? . . . Han högg vildt, så att han ej
visste hvad han gjorde?
Sjögren. Ja. 6,
Polism. Obduktionsprotokollet rörande Wiröns
döda kropp innehåller att Wirn ljutit i
följd af ett knifhugg, som genom hufvuds ,
trängt i hjernan . . . Detta är det sår, som Sjögren
tillfogat?
Sjögren. Ja. .
Polism. Har Sjögren något att tillägga? J
ATS Neij.
döden i )
olism. Englund eller Axner, då?
Båda. Nej.
Sedan stadsfiskal Cederborg förklarat sig ej hel-
ler ha något vidare i målet att andraga, öfverlem-
nades detsamma för vidare behandling till krigs-
rätten i pontonierbataljonen.
bfvervåld åå gutm, Boktryckeriarbotaren
0. F. Pettersson blef i lördags afton med knif hug-
gon å venstra ögat och högra armen af en skrät
daregesäll J. A. Sandberg. Pettersson fördes af
tillstädeskommen polis til: fältskär och Sandberg
till häktet.
Förtvifisd handling. En ogift qvinna vid
namn Anna Karolina Björklund, hvilken försvunnit
från sin bostad, qvarlemnande tre sina barn i nöd
och elände, efterspanas af polisen, hvilken tagit
hand om barnen.
LÄNSCELLFÄNGELSET.,
Bråpet vid Barkarby, Om det hemska
dåd, som den 10 sistlidne oktober på aftonen för-
öfvades vid Barkarby gästgifraregånd och hvarvid
arbetskarlen Carl Johan Rosing blef af fyra per-
soner så illa slagen, att döden omedelbart följde,
hölls i fredags vid urtima ting med Sollentuna
härad å länshäktet härstädes ransakning..
Af det förberedande förhör, som straxt ofter I
brottets föröfvande hölls af länsmannen i orten.
inhemtas, att Rosirg, allmänt känd såsom en vild
slagskämpe, nyssnämde dag på eftermiddagen in:
funnit sig vid Barkarby gå tgifvaregård och der
för flere personer 3 .trat hotelser att taga lifvet af
gästgifvaren på stället. Af gårdens folk afvisad,
uppehöll han sig likväl på stället tills senare på
aftonen, smygande i mörkret omkring gården, lik:
som han haft för afsigt att vorkställa sina hotelser.
Då han emellertid varseblifvits afdeå gästgifvare-
gårdens krog innevarande, i giästgifvarens tjenst
anställda drängarne August Wilhelm Jousson och
Curl Fredri
son samt slöjdaren Gustaf Petter Henriksson, hade
desse rusat ut för att fasttaga Rosing, hvilken dä
skyndat undan till en bredvid gården belägen
skogsbacke och der gömt sig i en halmstack, från
hvilken han snart framdrogs och af de nämda
fock misshandlades, ehuru ej svårare, än att
an derpå kunnat begifva sig. till socknens när-
belägna fattigstuga, der hans hustru och barn
RE — LR F——-
onansson, smeden Cärl Johan Petters-
njutit bostad och underhåll. Här uppsöktes Ro-
sing emellertid snart åter af samtlige väåldsverkarne,
hvilka, oaktadt deinnevarandes böner om att skona
honom från vidare misshandel, utsläpade honom
och medelst melheafda tillhyggen tilldelade honom
flera slag, hvaraf döden till slut följde Den å
stä!let foretagna unde.sökningen af den döda krop:
pen bekräftade, att Rosing ljutit döden af det honvm
öfvergångna våld, hvilket af samtlige väldsveor-
karne erkändes vara af dem begånget, hvarefter
de till länets cellfängelse införpassades.
Då målet i fredags inför häradsrätten till hand-
läggning företogs, förehemtades da tilltalade, och
fingo de hvar för sig redogöra för förloppet vid
den hemska tilidragelsen. Deras berättelser inne-
höllo sammanstämmande erkännande af brottet,
och af ransakningen tycxiles framgå, att de handlat
icke efter öfverlagd plan, icke heller i afsigt att
döda, utan endast i ändamålatt förjaga Rosing
från stället, enär de befarade, att han kunde full-
borda sitt hot emot gästgifvaren eller möjligen af
Ondska sätta eld på husen. Sjelfva dråpgorningen
tycktes hafva försiggått på en åker ett godt stycke
från fattigstugan, dit de släpat. sitt offer, och der
den sista våldsgerningsn utöfvades af Jehansson,
fom med ett betsman slog Rosing, hvilzen låg på
ryggen, två väldiga slag På axlarne. eller bröstet,
hvarefter han hovpade upp på den liggandes bröst
Anmärkningsvärdt är, att ingen enda af våldsver
karne förut varit i porsonlig tvist med Rosing och
att till och med tvenne af dem icke ens sett honom
förut, så att deras våldsbragd till det mesta torde
13 tillskrifvas deras vildsinthet och grymhet, helst
de icke kunna hafva egt något särskildt intresse i
att till lif och lem skada Rosing. För öfrigt vits-
ordades af både nämd och andra, att ej mindre
Rosing sjelf än äfven de tilltalade gjort sig kända
för våldsamt sinnelag, och -hade i synnernaet Ro-
ing under lifstiden varit en skräck för alla, som
ommit i beröring med honom, icke mintt hans
egen hustru, den han ofta misshandlat. En bedröf-
lig företeelse uppdagades också derutinnan, att en
i grannskapet boende landtbrukare, som hört Ro-
ings nödrop och ljudet af de slag han fått upp:
bära. icke skyndat till hjelp utaa hållit sig inne
till dess allt tystnat, då han, eftar att ha skaffat
sig sällskap af ännu en karl och tre qvinnor, ändt:
ligen gått ut för att foga reda på saken, men 8e-
dan han funnit Rosing iggande maktlös på åkern,
återvändt hem i åll sköns lugn, ehuru han öfver
iygat sig om att Rosing då ännu lefde. Först på-
öljande morgon sedan det blifvit ljust hade denne