HÖGSTA DOMSTOLEN. Ovanligt mål, Till rådhusrätten i Vexiö hade bruksegaren C Magnussen, såsom disponent för Lessebo bolag instimt boställsdirektionen vid Kronobergs regemente, med yrkande att direktionen måtte förpligtas, enligt öfverenskommelse, återbära mottagen städja, 1.050 rdr, för af direk: tionen till Lessebo bolag under nu mera tilländagångna 30 år utarrenderade hautboistbostället 112 j mantal Kärestad, hvilket likväl direktionen vägrat; men såväl nämda rådhusrätt som Göta hofrätt ha älegt direktionen att genast utbetala beloppet. Häröfver har direktionen hos k. m:t anfört besvär, hvilka förklarats ej leda till ändring, och dömdes direktioxen tillika att ersätta sin motpart med 155 rdr i rättegångskostnader. POLISEN. J Dråp m, m, Förhöret med pontoniererna Sjögren, Englund och Axner fortsattes i lördags i poliskammaren. Pylism. Det är en pontonier Behm, som upplyst att han hört Sjögren yttra, utan att nämna något namn: dj-—n i min själ, kör jag inte knifven i honom Är detta sannt? Sjögren. Neej. Polism. Jaså... Efter detta yttrande skulle Axner, enligt samma persons uppgift, ha utropat: Nej, Jesus Gud3a son, gör inte det! . . . Har Ax: ner sagt så? Axner. Noeej. Polism. Pästår Sjögren fortfarande att Axner var i närheten, då första våldet skedde? Sjögren. Jag kan inte säga det. Polism. Hvad säger Englund: Enslund. Jag säger att Axner inte var längre ifrån än att han kunde se det, Axner. Nej, jag såg det inte . . . Jag bedyrar I på mitt samvete att jag inte såget! Polism. (Efter att nafva uppläst läkarebetyget, hvilket innehåller att Alenius erhållit ett en och en halft tum djupt sår i ena armen och ett sår i hufvudet samt Björklund ett hugg, som nära afskurit näsan, och ett sär vid venstra örat.) Hvad säger Sjögren? . . . Han högg vildt, så att han ej visste hvad han gjorde? Sjögren. Ja. 6, Polism. Obduktionsprotokollet rörande Wiröns döda kropp innehåller att Wirn ljutit i följd af ett knifhugg, som genom hufvuds , trängt i hjernan . . . Detta är det sår, som Sjögren tillfogat? Sjögren. Ja. . Polism. Har Sjögren något att tillägga? J ATS Neij. döden i ) olism. Englund eller Axner, då? Båda. Nej. Sedan stadsfiskal Cederborg förklarat sig ej heller ha något vidare i målet att andraga, öfverlemnades detsamma för vidare behandling till krigsrätten i pontonierbataljonen. bfvervåld åå gutm, Boktryckeriarbotaren 0. F. Pettersson blef i lördags afton med knif huggon å venstra ögat och högra armen af en skrät daregesäll J. A. Sandberg. Pettersson fördes af tillstädeskommen polis til: fältskär och Sandberg till häktet. Förtvifisd handling. En ogift qvinna vid namn Anna Karolina Björklund, hvilken försvunnit från sin bostad, qvarlemnande tre sina barn i nöd och elände, efterspanas af polisen, hvilken tagit hand om barnen. LÄNSCELLFÄNGELSET., Bråpet vid Barkarby, Om det hemska dåd, som den 10 sistlidne oktober på aftonen föröfvades vid Barkarby gästgifraregånd och hvarvid arbetskarlen Carl Johan Rosing blef af fyra personer så illa slagen, att döden omedelbart följde, hölls i fredags vid urtima ting med Sollentuna härad å länshäktet härstädes ransakning.. Af det förberedande förhör, som straxt ofter I brottets föröfvande hölls af länsmannen i orten. inhemtas, att Rosirg, allmänt känd såsom en vild slagskämpe, nyssnämde dag på eftermiddagen in: funnit sig vid Barkarby gå tgifvaregård och der för flere personer 3 .trat hotelser att taga lifvet af gästgifvaren på stället. Af gårdens folk afvisad, uppehöll han sig likväl på stället tills senare på aftonen, smygande i mörkret omkring gården, lik: som han haft för afsigt att vorkställa sina hotelser. Då han emellertid varseblifvits afdeå gästgifvaregårdens krog innevarande, i giästgifvarens tjenst anställda drängarne August Wilhelm Jousson och Curl Fredri son samt slöjdaren Gustaf Petter Henriksson, hade desse rusat ut för att fasttaga Rosing, hvilken dä skyndat undan till en bredvid gården belägen skogsbacke och der gömt sig i en halmstack, från hvilken han snart framdrogs och af de nämda fock misshandlades, ehuru ej svårare, än att an derpå kunnat begifva sig. till socknens närbelägna fattigstuga, der hans hustru och barn RE — LR F——onansson, smeden Cärl Johan Pettersnjutit bostad och underhåll. Här uppsöktes Rosing emellertid snart åter af samtlige väåldsverkarne, hvilka, oaktadt deinnevarandes böner om att skona honom från vidare misshandel, utsläpade honom och medelst melheafda tillhyggen tilldelade honom flera slag, hvaraf döden till slut följde Den å stä!let foretagna unde.sökningen af den döda krop: pen bekräftade, att Rosing ljutit döden af det honvm öfvergångna våld, hvilket af samtlige väldsveorkarne erkändes vara af dem begånget, hvarefter de till länets cellfängelse införpassades. Då målet i fredags inför häradsrätten till handläggning företogs, förehemtades da tilltalade, och fingo de hvar för sig redogöra för förloppet vid den hemska tilidragelsen. Deras berättelser innehöllo sammanstämmande erkännande af brottet, och af ransakningen tycxiles framgå, att de handlat icke efter öfverlagd plan, icke heller i afsigt att döda, utan endast i ändamålatt förjaga Rosing från stället, enär de befarade, att han kunde fullborda sitt hot emot gästgifvaren eller möjligen af Ondska sätta eld på husen. Sjelfva dråpgorningen tycktes hafva försiggått på en åker ett godt stycke från fattigstugan, dit de släpat. sitt offer, och der den sista våldsgerningsn utöfvades af Jehansson, fom med ett betsman slog Rosing, hvilzen låg på ryggen, två väldiga slag På axlarne. eller bröstet, hvarefter han hovpade upp på den liggandes bröst Anmärkningsvärdt är, att ingen enda af våldsver karne förut varit i porsonlig tvist med Rosing och att till och med tvenne af dem icke ens sett honom förut, så att deras våldsbragd till det mesta torde 13 tillskrifvas deras vildsinthet och grymhet, helst de icke kunna hafva egt något särskildt intresse i att till lif och lem skada Rosing. För öfrigt vitsordades af både nämd och andra, att ej mindre Rosing sjelf än äfven de tilltalade gjort sig kända för våldsamt sinnelag, och -hade i synnernaet Roing under lifstiden varit en skräck för alla, som ommit i beröring med honom, icke mintt hans egen hustru, den han ofta misshandlat. En bedröflig företeelse uppdagades också derutinnan, att en i grannskapet boende landtbrukare, som hört Roings nödrop och ljudet af de slag han fått upp: bära. icke skyndat till hjelp utaa hållit sig inne till dess allt tystnat, då han, eftar att ha skaffat sig sällskap af ännu en karl och tre qvinnor, ändt: ligen gått ut för att foga reda på saken, men 8edan han funnit Rosing iggande maktlös på åkern, återvändt hem i åll sköns lugn, ehuru han öfver iygat sig om att Rosing då ännu lefde. Först påöljande morgon sedan det blifvit ljust hade denne