a SETS
a
Utrikes-Nyheter.
Den hållning som preussiska landtdagens
herrehus visat i fråga om regeringens förslag
till on friare och tidsenligare kommunalförfatt
ning har uppväckt en verklig storm i landet, Sio-
Resstämningen såväl inom pressen som i an
dra kammaren är så upphetsad, att en våld
sam sammandrabbning mellan regeringen och
herrehbusets konservativa majoritet synes ound-
viklig.
Den liberala Corresp. Stern skrifver den 28
oktober: I landtdagens begge kamrar gick i
dag ett rykte om en afgörande vändning i re-
goringens hållning mot herrehuset. Det heter,
att inrikosministern Eulenberg upprepade gån-
ger föreställt kejsaren, att han icke längre
kunde ikläda sig ansvaret för reformens ge-
nomförande med mindre hans sträfvanden funno
ett tillbörligt och energiskt understöd af hela
statsregeringen, Kejsar Wilhelm, säges det,
har med gillande af inrikesministerns mening
förklarat sig redo att, hvad på honom ankom,
understödja allt som vore nödvändigt för att
gifva den nya kommunalförfattningen kraft
af lag trots alla hinder från herrehusets
ida. Om de medel som för detta syftomåls
vinnande böra användas tro redan, påstås det,
underhandlingar öppnade med furst Bismarck.
Från ea annan trovärdig källa försäkras, att
inrikesministern redan efter första omröstnin-
garne i herrehuset satt sig i förbindelse med
Bismarck, och att det skulle varit på dennes
inrådan som hr Eulenberg gjort sin framställ-
ning hos kejsaron. Den förmodan man hyst
att Bismarck skulle återvända till Berlin för
att läsa lagen för herrehusat har varit förha-
stad; han synes föredraga att i lugn låta herre-
husets majoritet fortsätta sitt förstörelseverk,
hvars upphofsmän, hrr. Kleist-Retzow, BSonft
Pilsass, Lippe, Bribl o. s. v., sjolfva få bära
skulden för hvad som inträffar.
National-Zeitung omtalar äfren ofvan an
tyddaå rykten, men tror icko att ställaingen
kan bli klar med annat än en ombildning af
herrehuset och en ny ministör. Denna tid-
ning, som plägar ha väl reda på ställningen,
säger äfven att sakerna avancerat för långt
för att ons genom ett maktspråk af Bismarck
kunna tillfredsställande regleras. Mot junker-
partiet riktas ett mycket bittert angrepp och
det kallas för okunnigt, uppblåst, rått och
hjertlöst. Hvad som mest uppbragt den be-
sinvingstulla National-Z eitung synes vara Kleiat-
Retzows yttrande att den såkallade offentliga
meningen fabriceras af en hop skrikhalsar,
Paristidningen Råpublique omtalar följande
uppträde, som timade i La Före den 20 den
nes, eller samma dag de senaste fyllnaduvalen
till nationalförsamlingen egde tum, och hvilket
ger ett begrepp om ställningen inom franska
armån: Hos öfverste Brisac, chef för 17:de
artilleriregementet, voro nåmde dag till fru-
kost samlade ett antal af garnisonens artilleri-
officerare, nemligen artillerigeneralen Picot de
Lapeyrouse, ötverstelöjtnanten Dolattre, artil-
leristabsofficern Gougis, kaptenen Bellier, löjt-
nanten de Ganoy, mobilofficern Rigault, öfver-
stea Morel, samt slutligen den person till
hvars ära frukosten gafs, krigsm nisterns ad-
jutant, öfverstelöjtnanten Favre. Samtalet öf-
vergick efter hand på politiska ämnen. Öf-
verstelöjtnant Favre höll ett tal, hvarati han
lät förstå, att man inom krigsdepartementet
ansåg republiken endast som en öfvergångs-
form, Krigsministern, fortfor hr Favre,
delar sjelf denna öfvertygelse. Också har
han beslutat att gifva alla officeraro som ön
ska det tillåtelse att hembära kejsar Napoleon
II eller prinsarne af Orleans eller grefven
af Chambord sin vördnad, och lika, fast har
han beslutat att icke tillåta någon öfficer
detaga i hr Gambettas eller någon annan
radikal-republikans menings yttringar.
Emot dessa ord gjorde en at de närvarande,
mobilofficern Rigault, som år 1870 utmärkte
sig vid försvaret af La Före, några anmärk-
ningar, till hvilka krigsministerns adjutant
genmälde :
Men, min herre, sinnesstämningen inom
hären är fiendtlig mot republiken. Vi, som
illhöra krigsdepartementet, äro bäst i tillfälle
tt döma derom. Vi veta, att om kejsaren i
norgan återkomme till Frankrike, skulle. . . ..
han nämde här några namn) emottaga honom
nd hänförelse.
Hitintills hade endast hr Rigault motsagi
wr Favre, men nu reste sig öfverstelöjtnant
Jelattre och förklarade i lifliga ordalag, att
fverstelöjtnant Favre misstagit sig om stäm-
ingen inom hären. Alla deöfriga officerarne
röto nu äfven tystnaden och inlade gensä-
;else mot hr Favres ord.
En redogörelse utan namn för detta samtal
ar förut stått i Ulndgpendance och väckt
nycket uppseende i Frankrike, i följd hvarat
ffciela tidningen förnekat sanningen deraf;
nen nu, sedan namnen på deltagarne blifvit
fentliggjorda, hyser man intet tvifvel om upp-
itens riktighet,
. Kyrkoherden i Harravilliers har skriftligen
ifvit biskopen i Versailles tillkänna, att han
cke vill från predikstolen uppläsa biskopens
irkulär med uppgift å senaste allmänna kyrko-
nötets beslut, emedan han anser dessa strida
not katolska kyrkans rätta läror. Han afsä-
ir sig sitt embete och utträder ur romerska
yrkan, förblifvande dock katolik,
Björnstjerne Björnson har i Danmark fun-
it flera bundsförvandter, bland andra den
ekanta författaren Hostrup, för närvarande
i il hvi i artikel i
ER
.