Republiken och landtbefolkningen I Frankrike. Samme engelsman, af hvars skildring från franska landsbygden vi förut meddelat en öfvergättning, har under fortsatta vandringar i trakten af Paris gjort iakttagelser, som förklara hvarföre den politiska ställningen i Frankrike ännu i lång tid måste blifva osäker. Han skrifver t. ex. angående St. Lambert (der likväl befolkningen i följd af ortens geografiska och geologiska förhållanden står på särdeles låg kulturståndpunkt: ) Vi (en transk artist var i sällskap med engelsmannen) åto middag hos en landthandlare, som är ortens allt-i-allom. Han håller värdshus, han är egare af en omnibus, han säljer vin, han säljer jernkramoch manutakturvaror, han är kronouppbördsman, han är en republikens tjensteman och en f. d. kejsareng agent. Hans hustru hade utsigt att få ärfva 30,000 frank efter en farbroder, men denne förlorade sina pengar på det påfliga lånot, och så blet det penningeälskande paret fritänkare. Deras voltairianism yttrar sig på det sättet, att de noga ransaka efter hvarje fel, hvartill församlingens pastor kan göra sig skyldig, och tala om det för sockenboerna, hålla sin gosse i en aflägsen skola med verldslig lärare, icke gå i kyrkan och låta bli att bestå några messor för bortgångna anförvandters själar. Förr höllo de tidningen le Sigcte, som lästes at en del bland deras kunder, när de kommo för att dricka vin och spela biljard. Nu hade de ötvergifvit denna favorit hos den voltairianska delen af landtbefolkningen, och om anledningen härtill upplyste de min artistiske vän. Nu aflidne prefekten (landshöfdingen) Cochin var ledamot af samfundet St. Vincent de-Paul och hade alltifrån sin ungdom hos jesuiterna njutit anseende för stor helighet. Under de 9—10 månader han styrde departementet (länet) Seine-et-Oise förde han ett tyst men mwycket framgångsrikt fälttåg mot le Stecle, hvilken sjelfva kejsardömet icke hade lyckats utrota ur byvärdshusen. Hvarhelst en värdshusvärd var någorlunda vän af kyrkan och presterskapet öfvertalades han under den at republikens president tillsatta prefekten att utbyta le Sigcle mot den monarkiskt sinnade Gazette de France eller den påfviska I Univers. Der opinionen mot dessa blad befanns alltför stark och seg, föreställde prefektens agenter att Petit Journal och Petit Moniteur vore mycket billigare och derjemte fullkomligt neutrala — d. v. s, fria från alla politiska artiklar — hvilket vore det tryggaste, då man oj kan veta hvad som kan komma att hända. Vår värd lyssnade till rådet, helst man fästade hans uppmärksamhet deruppå, attju mera intressant den tidning är, som en värdshusvärd håller, desto mindre behöfva hans kunder mörda tiden medelst biljardspel, som är in bringande för värdshuset; han tog den färglösa Petit Moniteur, som kostar blott hälften så mycket som le BSidcle, och fastän befolkningen i bang by är mycket mera intresserad för politik än folket i de omgifvande dalarne, låter den sig nöja med detta öfvergifvande af en republikansk tidning, som i 20 år varit det medium, hvarigenom den skådat den yttre verlden. Denna medgörlighet härrör ingalunda från fullkomlig liknöjdhet för Frankrikes politiska öde. När det blef kändt att vi ankommit, strömmade valmän i bluser till värdshuset för att fråga oss hvad vi trodde skola komma att ske. Trodde vi på ett nytt inbördes krig med derpå följande invasion af fiender, och hvad för en herrskare skulle Frankrike få? Skulle det bli Henrik V, Napoleon eller Gambetta? Man gaf icke företräde åt någondera af dessa kandidater. De frågande voro bara angelägna om att vara på den segrande sidan och att genom sina röster ställa sig väl hos den, som hade mesta utsigten att bli den vinnande, Vi fingo nattqvarter hos en ledamot af kommunalstämman, rikare än engelska arrendatorer i allmänhet. Hans hustru är så pass försigkommen i räkning, att hon kan addera ihop en mängd tal, hvilket är mer än hvad mannen förmår. De ha förlorat sina barn, så att deras förmögenhet öfvergår tillen brorsson och brorsdotter, som sjelfva äro välbergade. Det oak tadt gå do på och arbeta sin jord, samla penningar i påsar och neka sig alla lifvets njutniogar, utom de två angenäma saker man så allmänt finner på franska landsbygden : mjuka, rena bäddar och rikedom på linne. Det äkta 3) I förbigående gör han den träffande anmärkningenMan kan vara viss om. att der kolera och