Republiken och landtbefolkningen
I Frankrike.
Samme engelsman, af hvars skildring
från franska landsbygden vi förut medde-
lat en öfvergättning, har under fortsatta
vandringar i trakten af Paris gjort iaktta-
gelser, som förklara hvarföre den politiska
ställningen i Frankrike ännu i lång tid må-
ste blifva osäker. Han skrifver t. ex. an-
gående St. Lambert (der likväl befolknin-
gen i följd af ortens geografiska och geolo-
giska förhållanden står på särdeles låg kul-
turståndpunkt: )
Vi (en transk artist var i sällskap med
engelsmannen) åto middag hos en landthand-
lare, som är ortens allt-i-allom. Han håller
värdshus, han är egare af en omnibus, han
säljer vin, han säljer jernkram- och manutak-
turvaror, han är kronouppbördsman, han är
en republikens tjensteman och en f. d. kejsa-
reng agent. Hans hustru hade utsigt att få
ärfva 30,000 frank efter en farbroder, men
denne förlorade sina pengar på det påfliga lå-
not, och så blet det penningeälskande paret
fritänkare. Deras voltairianism yttrar sig på
det sättet, att de noga ransaka efter hvarje
fel, hvartill församlingens pastor kan göra sig
skyldig, och tala om det för sockenboerna,
hålla sin gosse i en aflägsen skola med verlds-
lig lärare, icke gå i kyrkan och låta bli att
bestå några messor för bortgångna anförvand-
ters själar. Förr höllo de tidningen le Sigcte,
som lästes at en del bland deras kunder, när
de kommo för att dricka vin och spela biljard.
Nu hade de ötvergifvit denna favorit hos den
voltairianska delen af landtbefolkningen, och
om anledningen härtill upplyste de min arti-
stiske vän. Nu aflidne prefekten (landshöf-
dingen) Cochin var ledamot af samfundet St.
Vincent de-Paul och hade alltifrån sin ungdom
hos jesuiterna njutit anseende för stor helighet.
Under de 9—10 månader han styrde departe-
mentet (länet) Seine-et-Oise förde han ett tyst
men mwycket framgångsrikt fälttåg mot le
Stecle, hvilken sjelfva kejsardömet icke hade
lyckats utrota ur byvärdshusen. Hvarhelst en
värdshusvärd var någorlunda vän af kyrkan
och presterskapet öfvertalades han under den
at republikens president tillsatta prefekten att
utbyta le Sigcle mot den monarkiskt sinnade
Gazette de France eller den påfviska I Univers.
Der opinionen mot dessa blad befanns alltför
stark och seg, föreställde prefektens agenter
att Petit Journal och Petit Moniteur vore
mycket billigare och derjemte fullkomligt neu-
trala — d. v. s, fria från alla politiska artik-
lar — hvilket vore det tryggaste, då man oj
kan veta hvad som kan komma att hända. Vår
värd lyssnade till rådet, helst man fästade
hans uppmärksamhet deruppå, attju mera in-
tressant den tidning är, som en värdshusvärd
håller, desto mindre behöfva hans kunder
mörda tiden medelst biljardspel, som är in
bringande för värdshuset; han tog den färg-
lösa Petit Moniteur, som kostar blott hälften
så mycket som le BSidcle, och fastän befolk-
ningen i bang by är mycket mera intresserad
för politik än folket i de omgifvande dalarne,
låter den sig nöja med detta öfvergifvande af
en republikansk tidning, som i 20 år varit det
medium, hvarigenom den skådat den yttre
verlden.
Denna medgörlighet härrör ingalunda från
fullkomlig liknöjdhet för Frankrikes politiska
öde. När det blef kändt att vi ankommit,
strömmade valmän i bluser till värdshuset för
att fråga oss hvad vi trodde skola komma att
ske. Trodde vi på ett nytt inbördes krig med
derpå följande invasion af fiender, och hvad
för en herrskare skulle Frankrike få? Skulle
det bli Henrik V, Napoleon eller Gambetta?
Man gaf icke företräde åt någondera af dessa
kandidater. De frågande voro bara angelägna
om att vara på den segrande sidan och att
genom sina röster ställa sig väl hos den, som
hade mesta utsigten att bli den vinnande,
Vi fingo nattqvarter hos en ledamot af kom-
munalstämman, rikare än engelska arrendatorer
i allmänhet. Hans hustru är så pass försig-
kommen i räkning, att hon kan addera ihop en
mängd tal, hvilket är mer än hvad mannen
förmår. De ha förlorat sina barn, så att deras
förmögenhet öfvergår tillen brorsson och brors-
dotter, som sjelfva äro välbergade. Det oak
tadt gå do på och arbeta sin jord, samla pen-
ningar i påsar och neka sig alla lifvets njut-
niogar, utom de två angenäma saker man så
allmänt finner på franska landsbygden : mjuka,
rena bäddar och rikedom på linne. Det äkta
3) I förbigående gör han den träffande anmärk-
ningen- Man kan vara viss om. att der kolera och