jag nu varit lycklig, ty jag har lefvat på
nytt — i fantasien. Någon verklig återgång
till mina fordna förhållanden är icke tänkbar.
— Men helt säkert måste medel finnas till
en återupprättelse — om blott en enda så-
dan berättelse, som den ni omtalat för mig,
kommer till kejsarens öron, så faller er fiende
i onåd och ni sjelf blir hedrad.
— Det är möjligt, min fru. Men jag vill
på inga vilkor, att kejsaren ens skall veta
att jag fins till. Obemärkt som jag är, önskar
jag lefva och dö.
— Ni dömmer er således sjelf frivilligt till
denna lott?
— Jag har frivilligt valt densamma. Och
jag vågar hoppas, att ni icke skall förråda
hvad jag nu anförtrott er?
-— Var förvissad härom; jag skall tiga till
dess ni särskildt ger mig tillåtelse att tala.
Emellertid väntar jag min bror hit; att fästa
hans uppmärksamhet på er bör ni icke för-
vägra mig. Han är sjelf soldat, och jag tror
bestämdt, att han skall kunna öfvertala er
att tänka annorlunda om er framtid än ni nu
gör. I alla händelser kan ni räkna på att så
väl hans som mitt eget inflytande skall an-
vändas till er fördel, om ni sjelf vill det.
— Ni gör mig en stor ära, min fru. Allt
hvad jag någonsin vill be er om är att åter-
ställa dessa penningar till min öfverste och
glömma, att er vänlighet under en hastigt flydd
halftimme kommit mig att glömma, det den