Gustaf 1766. 1772 kröntes hon till drottning och blef enka 1792, efter att hafva burit kronan i 20 år. Vid 68 års ålder afled hon 1814. (16) Fredrika Dorothea Vilhelmina, Gustaf IV Adolfs gemål, prinsessa af Baden, var född år 1781. Sexton år gammal, blef hon år 1797 förmäld med då nittonårige konungen, hvars afsättning och landsflykt hon delade år 1809. Året derpå blefvo de båda makarne skilda. Drottningen dog i Lausanne 1826. (17) Hedvig Elisabetk Charlottas födelseår finnes icke uppgifvet; hon förmäldes 1774 med dåvarande hertig Carl af Södermanland, hvilken sedermera blef konung Carl XIII 1809, eller samma år som Gustaf IV Adolf afsattes. Hon delade tronen med sin gemål i nio år, eller till dennes död 1818, och efterlefde honom blott några månader. (18) Eugenia Bernhardina Desideria föddes i Marseille 1781 och blef 1798, sjutton år gammal, förmäld med ; generalen, f. d. ambassadören och krigsministern Jean Baptist Jules Bernadotte, som 1810 valdes till Sveriges kronprins och 1818 blef dess konung under namn af Carl XIV Johan. Enka 4 vid konungens 1844 timade död, efter att i 26 år ha varit Sveriges drottning, afled hon år 1861, 80 år gammal. (19) Josefina Maximiliana Eugenia, prinsessa af Leuchtenberg, föddes år 1807, blef 1823 förmäld med kronprinsen Oscar och kröntes tillika med honom till Sveriges drostning 1844. Enka vid konungens död 1859, efter att i 15 år ha burit kronan, har nu enkedrottoing Jesefina uppnått 64 års ålder. (20) Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa, prinsessa af Nederländerna, ( föddes år 1828 samt förmäldes med kronprinsen Carl 1850, vid 22 års ålder. Tillika med sin gemål uppsteg hon på tronen 1859 och afled 1871, efter att i 12 år ha varit Sveriges drottning. (21) Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta, prinsessa af Nassau, vår nuvarande drottning, föddes år 1836, förmäldes med dåvarande hertig Oscar af Östergötland 1857 och har, som bekant, helt nyligen med sin genål uppstigit på svenska tronen. tn hvardegshistoria borättas!af kröniköron i tidningen Karlshamn sålunda: En piga i Karlshamn hade till fästman en sjöman, J fjor, då denne skulle ut på en längre resa, var afskedet både ömt och rörande, Nu reser Jag till fjerran landen. Adjö, arväl, min lilla vän. Men räck mig ej den falska handen, Den trogna far jag gifvit dig. Så sjöng fästmannen, och fästmön lofvade att förblitva honom trogen, om han också blefvo borta i sju år eller ännu längre, Sjömannen for, qvarlemnande hos sin fästmö sitt hjerta och sin sparbanksbok, Flickan var honom också verkligen trogen ett helt år, men började likväl tycka, att väntan blef något låg, Fn vaoker dag — det var on lördag — giek hon på torget för att köps potatis, kom så till en bondo, hvilken hade vacker gommarpotatis af den flammiga sorten; med honom inledde hon handel. Bonden å sin sida började med henne ett samtal och frågade om hon hade någon fästman. Nej men, har jag ej, sva rade flickan. Åh, det var besynnerligt, sade sonden att en så vacker deka inte har någon fästman. Nej, det är så dyra tider, menado flickan, så att det har ej räckt till med någon fistman för mig. Bonden omtalade derefter, att han var ogift, men hado sett välförsedt bo, och under det han mätte i potatisen, frågade han flickan, om hon ieke ville blifva hans hustri. Flickan slog så ned ögonen liksom om hon blifvit för lägen, heones blick föll dervid på potatisen, men för, hennes själs öga framställde sig bilden af en välförsedd bondgård med gina kor, får och grisar, vidare väfstolar, spinnrockar, ett fullt linneskåp m. m. Hon föregtällde sig välbehaget af att vara herrskarinna inom deana verld, i stället för att bli en fattig sjömanshustru, och hennes beslut var snart fattadt. Nå, hvad säger du om förslaget? frågade bonden, som tyckte att svaret dröjde nog länge. : Jag vet inte hvad jag skall säga, svarade flickun och försökte att rodna. Ah prat! det är så godt du säger ja genast, så är saken afgjord. Ja, men då skall du lofva, att alltid vara beskedlig emot mig. Ja, det kan du vara säker på att jag skall. Så blef då saken afgjord och för att besegla förbundet gingo kontrahonterna in på en invid torget belägen gård, dor i en vedbod de första kyasarne utbyttes. Åtta dagar derefter lyste det för dem i Asarums kyrka. Emellertid var sjömannen på resa mot hemmet, Han var glad i hågen, ty när han kom hem, skulle han gifta. sig med sin vackra och snälla fästmö, Derom talade han alltjomt med sina kamrater, men dessa menade, att han borde ei vara för siker på pin sak; kanske jästmön hade blifvit honom otrogen. I Håva mål står detju: sMöars ord skall ingen tro och ej hvad qvinnor tala: ty på rullande hjul vardt qvinnobjertat skapadt och svek i bröstet lagdte. l Ja4, svarade vår hederlige siöman,tdet var en hedning som skret det der och det gällde de hedniska qvinnorna, men min flicka hon är en kristen menniska hon. För ofrigt känner jag henne för väl, för att jag skulle misstro henne, hon är den bästa flicka på f