- TVO
gågt, att under hennes stoita yta klappade
ett godt, menniskovänligt hjerta.
Under loppet af samtalet frigjorde sig Cecil
efterhand och utan att han sjelf märkte det
från de fjettrar, hvarmed rangskilnaden förut
i större eller mindre mån besvärat horom, han
blef sig lik sådan han i fordna dagar varit;
och de språkade länge med hvarandra. Nu,
om icke förr, märkte hon tydligt att denna
afrikanska jägare var en lika fulländad gentle-
man som trots någon af de höga kerrar, hvilka
utgjorde hennes vanliga omgifning. Så myc-
ket innerligare var det deltagande, han ingaf
henne.
Hon resonnerade med honom om hans nu-
varande lefnadssätt, bad honom beskrifva sina
kamrater, sina erfarenheter från krigen o. 8. v.
Han berättade också för henne Leon Ramons
historia, och medan hon lyssnade härtill, såg
han hennes strålande ögon fuktas af rörelse.
Hans trogna, lifliga skildring af soldatens mödo-
samma, ofta glädjelösa lif, bibragte henne en
ny, sannare och ädlare uppfattning af för-
hållanden, om hvilka hon förut endast haft
en ytlig kännedom, oeh som derför föga in-
tresserat henne.
Hans röst hade sin fordna, milda, melodi-
ska klang, hans väsende och åtbörder hela sitt
fordoa behag. De åsigter, han på ett väl-
taligt sätt uttryckte, slogo an på henne; ty
hans resonremang förrådde icke allenast en