ärligt soldathjerta samt att ni eger en gentle-
mans begrepp om heder.
Han bugade sig ånyo.
— Min fru, ni har gifvit mig full upp-
rättelse för den förolämpning, som min fiende
tillfogat mig. Dessa få ord uppväga mer än
väl all den smälek, jag lidit under dessa
många år.
— En klen upprättelse, fruktar jag . . . Jaså,
er öfverste är verkligen er fiende? Och hvar-
före?
Han betänkte sig ett ögonblick.
— Den urspruvgliga orsaken vet jag knap-
past, sade han derefter. Han hyser antipati
mot mig, förmodar jag.
— Men är det brukligt, att officerare af en
så hög rang som den han innehar visa en el-
ler annan af sina soldater en dylik ovilja?
— Nej, det är tvärtom mycket ovanligt,
ehuru man i allmänhet kan säga, att officerare,
som sjelfva utgått ur de djupa lederna, lät-
tare fatta agg till vissa af sina underordnade,
under det de gynna andra, än sådana som
vid sitt inträde i regementet genast erhållit
en högre grad. Detta är åtminstone den åsigt
jag bildat mig genom studerandet af de båda
systemernas verkningar.
— Ni känner då till förhållandet inom en-
gelska armån?
— Åbja... något.
— Och likväl föredrager ni att tjena i den
franska?