FIKON INNE RS
Nya upptäckter i Ishafvet.
I dag som för tusen år sedan är det den
ljuslockiga och blåögda skandinaviska folk.
stammens djertva söner, som känna sig mest
förtrogna med de nordliga hafvens faror och
taga de festa prisen på denna forskningens
och äfventyrs-andans vädjobana. Sedan sven.
sken Gardar upptäckte Island och Erik Röde
Grönland, hafva omkring tusen år förflutit:
men nu, såsom då, ses nordmannens färutim-
rade och ofta torftigt utrustade snäcka leta sin
kurs bland isberg öfver okända vatten.
Det var icke länge sedan göegrafen von
Petermann i Gotha erhöll underrättelse, att
on horsk sjöman, kaptenen Altmann från Ham
merfest, hade sett och närmare fastställt läget
af det land öster ut från Spetsbergen, som nu
i 255 år spökat på olika punkter af kartan,
utan att man rätt visste hvad man skulle göra
med det, ä
Uti innevarande månad har samme von
Petermann emottagit nya och ännu utförligare
underrättelser om samma land — dena gång
äfven från en norsk sjöbuss, kaptenen Nils
Johnsen från Tromsö. Altmann hade sett
landet från sitt skeppsdäck; Johnsen hade
landat der, 7
Kapten Nils Johnsen seglade den 8 maj
från Tromsö till Nowszsja Semlja på trandjurs-
jagt. (När icke en mecenats kassa står till
buds, är det hvalarne och skälarne, som med
sin hud få gälda omkostnaderna för dessa
resor,) ÖN !
Hans farkost var en liten segeljaxt, Ly-
diana, af 13 kommerslästers drägtighet och
med 9 mans besättning;
I.juni månad vändö sig Johnsen till den
vestra hälften aft det vida hatvet och kryssade
mot: slutet af samma månad i ost-sydostlig
riktning från Spetsbergen midt i polarström-
men, som medförde en ofantlig massa is till
Öst-Spetsbergen och Björn ön. I juli och au-
gusti hade isströmmen vändt sig mor åt öster,
åt Nowaja Semlja till, och lemnat dessa far-
vatten isfria.
Sedan kapten Johnsen i juli och första
hälften at augusti idkat storfisko på Spetsbergs-
banken, begaf han sig på sin upptäcktsfärd.
Den 16 augusti vid middagstiden, då han fram-
trängt till 78,18, 46 nordl. bredd och 30? östl.
längd, fick han det land i sigte, som först år
1617 fick en plats på kartan under namnet
Wicheland.
Vattenspegeln längs syd- och östsidan af
ön var alldeles isfri, och följande morgon gick
Johnsen i land för att från toppen af ett när-
liggande berg skåda ut öfver nejden. Hans
afsigt var derjemte att försöka hvad jagten
kunde gifva och att insamla drifved.
Han fann, att hvad kapten Altmann från
skeppsbord tyckt vara tre större öar är ett
endå land, hvars högre och bergigare delar
sammanhänga medelst lägre sträckor. Det
hela omgifves af en skärgård. Johnsen, som
väntat att i det inre möta anblieken af is-jö-
klar och snöfält, såg till sin öfyerraskning, att
landet var bart. Endast på sydostsidan: var
en liten is-jökel att se. Öfverallt lyste för
öfrigt bergen i sina stenarters färger, och flora
större, nästan isfria insjöar återspeglade him-
melen,
Stränderna omgåfvos af en ofantlig mängd
drifved; som sträckte sig ända till 100 fot
trån kusten och låg uppstaplad minst 20 tot
högt öfver: hafvets flodmärke. Öns största
tagd uppskattar Johnsen till-44 sjömil; Ber-
get, från hvilket han skådade ut öfver det
inre, ligger på öns nordspets, 799, 8 nordl,
bredd, 30?; 15 östl. längd;
Djurlifvet är rikt. Polartrakternas vanliga
däggdjur och fåglar påträffados. Skälar pla
skade i stor möngd.i- vattnet; renhjordar be-
tade i dalarne och på bergens sluttningar.
Större och fetare renår hade Johnsen och
hans män aldrig sett. Några af desga djur
fälldes; ett ar-dem hado 2 till 3 tums späck
i ryggen. Tronsgös museum förvarar nu denna
väldiga rygg.
Den norske kaptenen medtog äfven några
stenprof och; några stycken växtförsteningar,
som han skickat dels till Sverige, dels till
Oswald Heer i Zärich, , Om aftonen den 17
augusti hissade- kapten Johnsen åter segel och