AA SAUESUIEES 2 SAM AVMER SRVAR BIESDvUS Ule
Sex mil från Paris, eller politik
på landsbygden.)
Dat var en vacker höstmörgon inneva
rande månad, då tvente herrar, den ene en
engelsk resantle, den andre en fransk konst-
när, beslöto att tillsammans göra en utfärd
från Paris för att taga vårt goda byfölk
(nos bon3 villagoi.) i ögonsigtd och njuta af
de vackra landskap, Bom en resa i länen Seine
et Oise och Marne kan bjuda på.
Hösten är i Frankrike den bästa tiden för
dylika utflykter Då ärd dalarne och berz-
sluttniogatne höljda i en tunn, genomskinlig
och varm dimma, som ger en viss mjukhet
åt det vanligen skarpt tecknåde franska land-
skapet. Solen är då en behaglig vän, ängarne
defea och luften är full af lifvande ozon.
Don franske konstnären hads lofvat sia en-
gelske reskamrat att föra honom ina i en
okänd verld, att låta honom få se och höra
åtskilligt, som undgår vanliga resandes upp-
märksamhet.
Men, tillade han, om vi komma i säll-
skap med prester -- och jag har en vidsträckt
krets af vänner och bekanta inom det stån-
det — så gör inga anteckningar om hvad de
äga rörande hr Thiers eller hr Jules Simon,
undervisningsministern. Jag vet, att ni äm-
nat sända edra reseintryck till en Iondontid-
hing. Edra tidniogar läsas sorgfälligt på ott
visst håll, och jag vill icke, att mina proster-
liga vänners yttranden om våra styrande män
skola komma till dessas öron,
Vår engelsman lofvade detta,
Och så kom man efter en angenäm färd
till St Remy-les Chevreuse, en liten stad, be-
lägen i en bördig dal, hvars väldiga sluttning
skuggas af skogar och lundar, och öfver hvil
ken resa sig lemningarne af medeltidsborgen
Chateau de h Madeleine,
Endast ett par timmars jernvägsresa, och
från Paris med dess jäsando lif, tillgängligt
för alia tidens strömningar, är man förflyttad
in i det feodala och klerikala Frankrike, in i
en tel af vorlden, som står väl ett haft år-
huudrade tillbaka för sjelfva Spanien.
Så långt ögat kan skåda, sträcka sig bär en
8 ;odalherres egor. Det är den gamla slägten
de Laynes, som för spiran öfver denna nejd.
År 1870 lät feodalberren upplägga fyra gamla
kanoner på Chateau de la Madeleine för att
med dem hålla tyskarne på afstånd. Han li-
tade dock mer på den heliga Maria Magdale-
nas hjelp än på dotta fruktansvärda artilleri.
Dot är en känd sak, att ingon är så öfvorty-
gad om möjligheten af underverk som en fransk
legitimist, och denna tro är orubblig, så länge
hans parti icke är vid makten. Men sitter en
bourbon på tronen, så törvandlar han snabbt
nog natur och lutar mer åt regentskapets
supber än åt klosterliga späkningar, mer åt
Diderot än åt Pascal. Han bortläggor då tron
för egen del, men ser den gerna blomstra hos
sina underhafvande bönder.
I St Remy var just torgdag. Värdshuset,
dor de resande iotogo frukost, var fuilt af
bönder, som kommit att sälja sina jordbruks-
alster och gälda inbetalvingarne på det stora
statslånet. Man såg der landtmän i blus, som
af sin torfva draga en inkomst af 1,200 till
3,500 rdr om året. Vår engelsman mönstrade
dem och tyckte, att den fattigaste skotske
jordarbetare står i själsodling och manligt värde
öfver dessa landtmän. Måhända var det natio-
nalitetskänslan, som kom honom att döma så,
Många at de välmående böndsarna kunde en-
dast med fngrarnes tillhjelp utrikna vinsten
på sina torgspekulationer. Ea af dem, som
kunde stafva, höll en tidning i handen och upp-
läste för den andäktigt lyssnaude törsamlingen
de parisiska torgpriserna och börsnoteringarno,
Engelsmannens reskamrat, den franske konst-
nären, var väl känd bland allmogen på plat-
gen. Han aktas der som en politisk siaro,
alltsedan kejsarinnan för några år sedan iu-
News fritt öfvorsatt af
) Efter en engelsmans bref till tidningen Datly
G T.