— T1V aa — Han beräknade icke till hvilket pris han skulle rädda er. Äro vi mindre ädelmodiga än han? Gå och sög honom mitt beslut. Philip lydde utan vidare invändningar, och Corora SAmagie blef lyckliggjord, Oaktadt det svåra kroppslidande, hvaraf han plågados, framlyste en outsäglig glädje ur havs ögon. De som kände honom hade aldrig förr sett honom gå öfverlycklig. Han tvekaoda icke alls att antaga hennes erbjudande, och han bad till och med att vigseln måtte få ske redun samma qväll. På slottet funnos både prester och notarier; och intet hinder mötte alltså för uppfyllandet af hans önskan. Äfven hon gaf sitt samtycke dertill; hon hade lofvat att gifta sig mod honom, och hona skulle ej ha velat taga sitt löfte tillbaka, äfven om dess infriande visat Big vara tusen gångar bittrare än bon föreställt sig. Hennes namns heder var henne lyrbarara än allt annat på jorden. Denne man hado för hennes broderg skull på en gåvg förlorat helsa, styrka och bvarjo hopp om lycka i lifvet; att uppoffra sitt egot lif för att sprida litet solljus öfver hans — hvilket hon förut vägrat, då hah, ännu iheosittning af via fulla mannakraft, bad henne derom — ke ler det enda medel, hvsrigenom hon ansåg sin femiljs skuld till honom kunna betalas. För öfrigt ingaf han henne ett obsskrifligt