— T1V aa
— Han beräknade icke till hvilket pris
han skulle rädda er. Äro vi mindre ädel-
modiga än han? Gå och sög honom mitt be-
slut.
Philip lydde utan vidare invändningar, och
Corora SAmagie blef lyckliggjord, Oaktadt
det svåra kroppslidande, hvaraf han plågados,
framlyste en outsäglig glädje ur havs ögon.
De som kände honom hade aldrig förr sett
honom gå öfverlycklig. Han tvekaoda icke alls
att antaga hennes erbjudande, och han bad
till och med att vigseln måtte få ske redun
samma qväll.
På slottet funnos både prester och notarier;
och intet hinder mötte alltså för uppfyllandet
af hans önskan. Äfven hon gaf sitt samtycke
dertill; hon hade lofvat att gifta sig mod
honom, och hona skulle ej ha velat taga sitt
löfte tillbaka, äfven om dess infriande visat
Big vara tusen gångar bittrare än bon före-
ställt sig. Hennes namns heder var henne
lyrbarara än allt annat på jorden. Denne
man hado för hennes broderg skull på en gåvg
förlorat helsa, styrka och bvarjo hopp om
lycka i lifvet; att uppoffra sitt egot lif för
att sprida litet solljus öfver hans — hvilket
hon förut vägrat, då hah, ännu iheosittning af
via fulla mannakraft, bad henne derom — ke
ler det enda medel, hvsrigenom hon ansåg
sin femiljs skuld till honom kunna betalas.
För öfrigt ingaf han henne ett obsskrifligt