af hus, tomter och jordar 59,780,835 rdr. Be-
träffande skiftesverket ger redogörelsen deröfver
vid handen, att från 1827 till och med 1865 laga
skifte öfvergått 2,270 förmedlade mantal, hvar-
efter till 1870 års slut blifvit ytterligare skiftade
53 mantal. Omkostnaderna vid de under pario-
den verkställda skiften ha utgjort 54,843 rdr 52
öre; för de utflyttningar, som under perioden egt
rum till följd af laga skiften, hafva af allmänra
medel utanordnats 5,275 rdr. Vid 1870 års slut
voro inom länet anställde 1 förste landtmiätare,
1 andre, 10 kommissions- och 1 vice kommissione-
landtmärare. Kronouppbörden med inberäknade
restantier utgjorde för hela länet år 1866 813,748
rdr 76 öre, år 1870 987,215 rdr 42 öre. Grund-
skatterna trycka ojemt inom länets skilda delar,
i södra och mellersta delen kronoskjuts och in-
qvartering; öfver rustnivgs- och roteringsbesvä-
rets ojemna fördelning och betungande torde an-
ledning till billig klagan ej saknas.
Af den vidlyftiga redogötelsen i afseende å kom-
munernas utgifter eunder åren 1866—1870 må an-
tecknag, att dessa utgjorde år 1866 för Göteboras
fögderi 81,185 rår, för Inlands fögderi 61,094
rdr, för Orusts och Tjörns fögderi 37,803 rår,
för Sunnervikens fögderi 64,763 rdr och tör Norr-
vikens fögderi 14,235 rdr, hvilka utgiftssummer
för år 1870 för alla tögderierna betydligt ökats.
nämligen till 92;933 rdr, 106,995 rdr, 60,854 rår,
94.732 rdr och 23,992 rår, öret alen oberäk-
nade. Denna betydliga tillökning — tillkom-
mer hufvudsakligen folkskolan och fattigvår-
den; och är att iakttaga, att uti dessa utgitter
icke ingå de bidrag, som från församlingar-
ne utgått till deras presterskap, äfvensom att
de till felkskolelirarne utgående naturapresta-
tioner ej heller tagits i beräkning.
Folkundervisningen i länet, oberäknad Göte-
borg3 stad, har under nu omhandlade tidrymd
vunnit en mycket löftesrik utveckling, för af-
bjelpande af det främsta hindret för åvägabrin-
gande af en verksam undervisning i de egentliga
folkskolorna — saknaden af goda småskolor —
bar i Uddevalla inrättats en läroanstalt för bil-
dande af småskolelärariznor, från under 3 år
utgått 114 elever, och det andra visentliga hin-
dret — brist på tjenliga skollokaler — är jem-
väl numera i det närmaste undanröjdt. Antalet
i skolåldern varande barn utgjorde år 1870 31,771,
af hvilka vid pass 27,500 uuder året bevistat
skola. — Sockenbibliotek finnas ej i mer än
26 församlingar.
ERT
Sjukvården bestrides af, förutom stadsläkarne,
6 provinsial- och 2 distriktläkare. I sammånhang
härmed må nämnas, hurusom oaktadt förnyade
uppmaningar från vederbörande myndigheter flera
socknar ännu icke kunnat förmås att förse sig
med examinerade barnmorskor, utan föredrager
allmogen att vid behof vända sig tills. k. kloka
gammor eller bjelperskor, hvilka ofta på det
mest oförsvarliga sätt missvårda de personer,
som komma under deras behandling. Saltsjöba-
den vid flere kuster i läner hafva för hvarje år
varit alltmer besökta, mest bland dem Marstrand,
Strömstad, Gustafsberg, Lysekil, Steningsön och
Grebbestad.
Länets sparbanker utöfra fortfarande en allt-
mera utvidgad och välgörande verksamhet. De-
ras delegare, hvilka vid periodens början upp
gingo till 19,073 med en behållning af 3,592,986
rdr, ökades vid dess slut till 29,351 och behbåll-
ningen till 5,429,442 rdr, hvarjemte öfriga pen-
ningeanstalter befinna sig i ett allt lifaktigare af-
färstillstånd.
Fattigvården har kräft allt större kostnader i
såväl landsorten som stiderna. De ha nämligen
växt å den förra från 191,332 rdr år 1866 till
290,434 rdr år 1870 och i de senare under eamma
tid från 204.626 rdr till 286.989 rdr, alltså i hela
länet från 395 958 rdr till 577,323 rår, och dock
kan det med visshet antagas, att kostnaderna i
verkligheten varit ännu högre, enär värdet af
lemnad spanmål eller matdagar icke alltid blit-
vit i kommunernas uppgifter intaget. Till ökan-
det af fattigvårdstungan här i länet hafva väl
samma orsaker, som i förra berättelsen omnämts,
nämligen inflyttningen af arbetsfolk från andra
till detta län, synnerligast till Göteborg och an-
gränsande socknar, varit verkande, den stora ut-
vandringen af arbetssökande till Norge och der
gällande fattigvårdslagstiftning, slutligen, flera
års felslagna skördar samt måhinda äfven be-
folkmingens alltför ringa aktgifvarde på framti-
dens kraf. Dock erkännes obetingadt, att under
periodens 2 sista år den ekonomiska ställningen
i länet i hög grad förbättrats.
Den särdeles vidlyftiga redogörelsen för städer-
nas finanser skulle upptaga alltför stort utrymme,
hvadan densamma här måste utelemnas.