dana läkare blifvit inom olika delar af länet an-
ställde, åtnjutande hvardera 600 rdr i årlig lön
förutom ersättning af reqvirenten enligt fast-
ställd taxa.
Skogsskötsel. De enskilda skogarne äro van-
vårdade och anlitas i allmänhet öfver höfvan och
utan hinsyn till deras återväxande, hvarföratan
å flere trakter skogseldar, särdeles under 1868
års sommar, anställde stor skada å såväl gem-
mal som ung skog. Skogen utgöres hufvudsak-
ligen af gran och tall, men tillgången i dess
helhet å byggnadstimmer och bränsle är otill-
räcklig för länets behof. Dock är att hoppas,
det en ändamålsenligare skogsvård skall göra
sig gällande, sedan ett af landstinget uppgjordt
Förslag till skogslag vunnit stadfästelse och
tillämpning. Under femårsperioden ha för skogs-
odlingens befrämjande utbetalts 26,216 rdr 92
öre. De geologiska undersökningarne inom länet,
hvilka afslutades 1867, ha erfordrat en utgift af
23 970 rdr 50 öre.
Jagten är icke att anse såsom någon allmän-
nare binäring, oaktadt god tillgång finnes af
skogs- och sjöfågel. På senare tiden har elg
betydligt tilliagit, så att t. ex. år 1868 icke
mindre än 7 stycken elgar fälldes på omkring
en mils omkrets; och äro, för att skydda detta
djurslag från att blifva utödt, åtgärder vidtagna
för dess fridlysning under 10 år. Äfven hare,
tjäder, rapphöns och ejderfågel förekomma gan-
ska ymnigt, hvaremot Orre är roera sällsynt.
Bland handaslöjder af betydligare omfång må
nämnas: båtbyggeri å Orust, skiffertillverkning
och brytning at granit. Malmgångar, förande
jern och möjligen äfven andra metaller, före-
komma visserligen här och der inom linet, men
ej af den mäktighet, att bearbetandet deraf an-
setts kunna löna sig.
Länets belägenhet invid Kattegat hänvisar na-
turligen kustboarne på idkande af hafsfiske så-
som niringsfång; och detta utgör också niist
jordbruket länets vigtigaste näring. Ej mindre
än 8,000 familjer anses ef fisket hemta hela sin
utkomst. Fiskfångstens värde under år 1870 upp-
gick till närmare 834,000 rdr, deraf 15,905 rdr för
ostron och 78,725 rdr för bummer. Det vigtiga-
ste fisket är det 8. k. storsjöfisket, hvilket be-
drifves från slutet af januari till början af sep-
tember med större och mindre fartyg, somliga
af ända till 18 lästers drägtighet och bemannade
med 10 å 16 man. De platser, Lvilka företri-
desvis utgöra tillhåll för dylikt fiske äro Jutska
refvet, Jedderen utanför Egerssund och Storeg-
gern utanför Aalesund, å hvilken sistnämda plats
det dock betydligen aftagit till följd deraf, att
norska regeringen genom beslut den 16 oktober
1869 förbjudit svenska fiskare att inom en viss,
nog långt ut till sjös bestimd demarkationslinie
bedrifva fisket. Fiskens beredning bar betydligt
förbättrats och fisken förarbetas allt mera genom
saltning och torkning till s. k. klippfisk istället
för den ofullkomliga kabiljoberedningen. r
1868 gjordes första försöket att i engelska mark-
naden utföra klippfisk, hvilket kröntes med den
framgång, att år 1870 exporten deraf till England
uppgick till 502,600 skålpund, hvilket föranledt
en prisstegring å denna vara af öfver 50 proc.
Hummer- och ostronfiskena äro i starkt aftagande;
och de försök, som gjorts för åstadkommande af
ostronbankar, hafva hittills alldeles misslyckats
Af uppgifterna om fabriks- och manufakturrö-
relsen inhemtas bland annat, att antalet af i
gång varande fabriker 1870 uppgick till 47 med
en arbetspersonal af 3,425; att handtverkare och
bevillningstaxerade idkare utgjorde å landsbyg-
den 54 och i städerna 693, samt att tillverknings-
värdet utgjorde å landet 12,810,908 rår och i stä-
derna 10,808,328 rdr, eller tillsammans 23,619,236
rdr. — Bränvinsbränning idkades vid periodens
slut endast vid 2 brännerier, och utgjorde till-
verkningen 104,764 kannor, derför afgift erlades
med 73.334 rdr 80 öre.
Varubyten. Sjöfärten utgör en vigtig näring3-
gren; angående dess utsträckning visar gig, att
under 1870 för in- och utrikes sjöfart hegagnats
750 segelfartyg om 28,381 lister samt 38 ångfar-
tyg om 1,703 läster; utgörande besittningen cam-
marräknadt 4,931 man. — Antalet handlande
under samma år uppgick å landsbygden ttll 259
och i stiäderna till 1.517, sammanlagda bevillnin-
gen till 47,237 rdr 55 öre, och dessutom 47 ut-
ländingar med tillhopa 4,520 rår i bevillning.
Afsättningen af handelsprodukter underlättas ge-
nom beqviäma sjökommunikationer; till Norge ut-
föras från länets norra del betydliga partier landt-
mannavaror, såsom smör, ost, ägg m. m. Här
liksom i många andra län förspörjes en allmän
klagan öfver landthandelns förderfliga inverkan
på allmogens ekonomiska ställning; och lärer det
ej kunna bestridas, att lättheten att på nira håll
och emot lång kredit kunna förse sig med åt-
skilligt onyttigt kram medför för den mindre be-
tänksamme en frestelse, som ofta nog är omöj-
lig att undgå. Bränvinsutskänkning idkades vid
femårsperiodens utgång å 92 ställen, deraf 68
i Göteborg, minutering å 71, deribland 50 i Gö-
teborg. Afgiften för bränvinsförsäljningen un-
der året 1869—1870 belöpte sig till 287,994 rår
35 öre, hvaraf på Göteborg komma 246,340 rdr
26 öre.
Kameralförhållanden. Angående hemman och
ligenheter å landet samt städernas jordområde
och egendomar upplyses, att hemmanen å lands-
bygden år 1870 utgjordes af 2 873 mantal, 12,331
brukningsdelar, 5,373 torp, 2,982 backstugor och
2,517 andra lägenheter, med taxeringsvärde till
13,231,664 rår; städernas tomter 4,540 omfatta
an SJÄLVT PP KH ANA AA KR