stånd. När förrättnlogen var slut, funhö vi hufvudet omgifvet af ett trefaldigt lag blodig sågspån och munnen fylld dermed. Något rysligare har jag aldrig sett. För att blifva så tilltygadt, måste hufvudet hafva rört sig i korgen åtminstone 40 minuter?. — Ett sista fall berättade han om en daglönare, som skenbart var ett villigt offer. XCMent, tillade han, när mitt folk kom till grafstället och ville taga liket och hufvudet ur korgen, foro de fasande tillbaka: Kroppen låg på ryggen i ett obeskrilligt förvridet tillstånd, och hufvudet hade bitit sig fast i ett af låren. Den franske fysiologen Pinel yttrat i en längre afhandling: Tänker den halshuggnes hufvud? Visserligen. Med hvilken rätt talar man om dess plötsliga död. Är icke hjernan, tänkandets verktyg, lifvets säte? Så länge dess fasta eller flytande del ej angripits, förbliffer hjernan sund. Den hastigaste död är genom ett sår, som ögonblickligen förstör hbjernan. Men halshuggningen åstadkommer endast hufvidets skilsmessa från bålen. Hjernan förblir oskadad. Hjernvätskan kan icke uttömmas genom lufttrycket, såsom blodet i ådrorna. Det samlade blodet kommer från de stora halskärlen, men har nästan intet att skaffa med omloppet inom bjernskålen. Hjernun förblir således sund och närer sig en stund af det genom lufttrycket qvarstannade blodet. Hvarför skall man: då antaga, att tankelifyet med ens upphör? Hjernan dör, men af afmattning och brist på värme, och dertill kräfves tid. Hjernans näring upphör endast emedan intet nytt blod inflyter, och vi förmoda att denna näring kan fortgå en timme, samt att overksamhetsskedet räcker två. Den egentliga döden inträder i detta fall först efter tre timmnr. Om den halshuggnes hufvud ej förmår uttrycka den gränslösa fasan öfver sitt läge, har detta gin grund i fysisk omöjlighet, emedan alla nerver, som tjenat till transmission med bhjernan och bålen, afskurits i sitt ursprung. Men qvar äro ännu hörsel-, luktoch synnerverna, on del af tredje och hela fjerde nervparet. Hufvudet lefver, tänker, men emedan det 2j kan uttrycka sina tankar, afvaktar det orörligt döden. Mot denna mening uppträder emellörtid len medicinska tidningen . bahtet, som framhåller, att blodet i bjernan genom bristen på syre genast öfvergår i venöst tillstånd. Erfarenheten har lart, att en menniska vid qväfning fullständigt förlorar medretandet inom halfannan minut, och tager nar dertill i öftervägande verkningen af let förfärliga fysiska slag, som genom halss wuggningen drabbar organismen, är det — äger Lancet — nästan säkert att tankeferksamheten genast upphör. Lancets invändning torde vara riktig, men less försigtiga Cnästan visar. att äfven de, om icke anse Pinels mening styrkt, dock lla den för möjligen riktig. (G. H T.) XX ORX XX HL ———X—H XL rv 5 NE 8 68