Meddelanden från allmänheten.
Med förvåning och förtrytelse hafva under-
tecknade läst reflexionen i Enköpings Wecko-
blad för den 26 sept. innevarande år angående
riksdagsmannavalet i Uplands södra domsage.
Hvad först angår den valde herr J. F. Fre-
driksson, mot hvilken ilskan i ymnigaste mått
urladdat sig, få vi upplysa, att han såsom en-
skild person är högt aktad och värderad både
i hemmet och kommunen. Han måtte väl icke
heller vara så oäfven och oerfaren i allmänna
värf, då han alltsedan år 1862 deltagit iriks-
dagsmannaangelägenheter och tvenne gånger
haft riksdagens förtroende att vara ledamot i
statsrevisiooeo. Också veta vi med visshet,
att han vid föregående valtillfällen under nu
varande riksdagsordning erhållit röster till
ricsdegsman af — ståndspersoner. Det dolce
jar mente som påbördas honom af den lärde
pasquillanten — ingen upplyst och hederlig
bonde har kunnat förmås till en sådan skrift
mot en politisk motståndare; det kan man med
all säkerhet antaga — kan säkerligen öfver-
röstas af den gamla sanniogen: hvad stort
sker, det sker tyst.
Nog hafva i alla tider funnits vid riksda-
garne både hofgunst- och popularitetsjägare,
som pratat en hop liberala fraser, men då det
kommit till kritan lurat bönder och alla andra
med. Huru nödigt är det icke för ett folk
att hafva ett ombud, på hvars redlighet och
fosterlandskärlek, t. ex. vid voteringar, fram-
för allt i högvigtiga frågor, det kan lita! Vår
riksdagsman har icke heller, såsom på andra
orter skett, framställt något program för sin
politiska verksamhet eller bundit sig vid några
löften, hvarken i det ena eller andra fallet,
hvilket ock torde vara det rätta. Hvad vi
med vårt förtroende fordra utaf honom är:
att han ställer sig Sveriges lag och laga stad-
gar till efterrättelse och efter bästa insigt och
öfvertygelse, men framför allt med ettredligt
svenskt hjerta förer vår talan i alla medbor-
gares intressen, Om nu en herreman i stället
för en ledamot af det fordna bondeståndet
blifvit vald, månne alla intressen och således
det framför allt vigtiga jordbrukareintresset
skulle fått en värdigare och pålitligare måls-
man? Ruinerna ofter förstörda byar och gårdar,
dem idoga, lyckliga och väl bergade invånare
nödgats med sorg och klagan lemna för att
kastas vind för våg eller intvingas bland den
synnerhet för framtiden mindre godt bebå-
dande stattorparebefolkningen, — hvilka på
många ställen i Upland och icke minst uti
ifrågavarande domsaga framkalla de bedröfli-
gaste betraktelser, visa tillräckligt hvad bjerta
ståndspersoner och bättre lottade haft för sina
svenska bröder och underhafvande bland jord-
brukareklassen. Härom vore vidare mycket
mer att säga; men herrarne täcktes ursäkta,
om ännu en gång de, som hafva makt eller
laglig rätt att välja, slumpa till en sådan
målsman, som de känna och hafva förtro-
exde till.
Hvad är meningen med förmaningen till
landtmannapartiet att besinna hvad dess frid
tillhörer och ej drifva den sak, som det
ensidigt förfäktar, så långt, att det till sist
tager en ända med förskräckelse och i fallet
drager alla sambällsklasser med sig, äfvenledes
innehafvarno af skattejord? Den minstrevo-
lutionäre af alla samhällsmedlemmar är jord-
brukaren, isynnerhet med det gamla hederliga
dannemannasinnet. Ju flera sådana komma
in i riksförsamlingen, desto tryggare och lyck-
ligare blifver landet. Det folket är godt sin
innersta rot. Må dess ätt ej 2 Sverige dö ut!
Ännu en gång, hvad är meningen med den
anförda förmaningen eller snart sagdt hotelsen?
Är det meningen att söka förmå regeringen
till en statskupp? Vill man utmana eller trotsa
den svenske bondens kraftiga näfvar eller må-
hända, såsom i Polen, inkalla utländska mak-
ter till bjolp? Hen tronen hvilar endast på
lagens grund och det öfriga på svenska fol-
kets outrotliga, med modersmjölkev insupna
frihetskänsla. En person med sådana åsigter
och som tillika förråder en sådan brist på
redig) tankegång, att han på samma gång han
talar om dolce far niente tillskrifver landt-
mannapartiet en sådan ihärdig verksamhet, är
platt oduglig och ovärdig att föra det ädla
svenska folkets talan.
Ingen fläck, alldraminst en oförtjent, bör vid-
låda den offentlige mannen, och dertöre hafva
vi uppfyllt en kär och fosterländsk pligt, då
vi uppträdt till försvar både för den valde
och de honom väljande, på samma gång vi
upplyst det öfriga landet om de politiska tankar,
hvilka i senare hälften af det 19:de seklet
blifvit offentligen framställda i — Upland.
Elektorer vid ifrågavarande riksdags-
mannaval.
Tlevilrac Ry hatanr