sOm det, såsom Ni säger, är Eder allvarliga
önskan och uppriktiga åstundan att blifva en
medlem at vårt utvalda folk, må jag dock fråga
Eder, om ni moget öfvervägt detta det vigtigaste
steget i Eder lefnad. Är det intet verldsligt in-
tresse, ingen oren böjelse, som förmått Eder
att öfvergå till judendomen, eller som åtminstone
bidragit att bringa Eder på slika tankar?
Den unga qvinnan svarade, att endast den mest
brinnande och heliga åstundan etter den gudom-
liga sanningen föranledt henne att taga detta
vigtiga steg. :
Då fortfort rabbinen: Tillåt mig att erinta
Eder om den mosaiska bekännelsens stränghet
gent emot Judas döttrar. Känner Ni Israels
många heliga pligter och pligseder? Och är Ni
i. besittning af den moraliska kraft, den starka
vilja, som erfordras för att kunna lyda den he-
liga lagen?
Jag har blifvit grundligt undervisad i alla styc-
ken af Israels lära och lofvar härmed att vara
Israels Gud och hans heliga bud trogen och un-
derdånig. Ja, jag önskar att med Ruth i den
heliga skrift kunna säga: dit du går, dit vill jag
ock gå; der du blifver, der blifver jag ock; ditt
folk är mitt folk, din Gud är min Gud. Israels
Gud förbarme sig öfver mig!
Rabbinen uppfordrade nu den omvända att in-
för den allvetande och allsmäktige Guden, hvil-
ken känner menniskans innersta tankar och ut-
forskar de dödliges hjertan, samt i närvaro at
detta judendomens lagliga tribunal bekänna den
mosaiska lagens trenne grundläror.
Jag tror, började hon, och bekänner fast
och uppriktigt att det finnes endast en Gud, all
tings skapare, allt lefvandes upprätthållare och
beherrskare, hvarje väsendes domare och vilgö-
rare, härskarornas herre är hans namn — hans,
som var, som är och som varda skall. Jehovah
är vår Gud, och det gifves ingen annan. Det
står skrifvet i den heliga skrift: hör Israel, Her-
ren är vår Gud — Herren är den ende. Jag vill
älska honom af allt mitt hjerta och af all min
själ. Välsignadt vare hans namn i evighet!
Det andra s. k. hufvudstycket afhandlar den
mosaiska Jagens beliga ursprung, det tredje sjä-
lens odödlighet samt dess belöning och straff
efter döden. Sedan fröken Livingstone upprepat
och med följande ord besvarat äfven dessa: Jag
vill lefva och dö på den eviga sanningen af Mo-
ses och Israels tro, så sant mig Gud hjelpe!
upphof rabbinen sin röst och talade med vörd-
nadsbjudande allvar följande ord:
4Dotter af Juda! Du är nu en af de våra! I
namn at Abrahams, Isaaks och Jakobs Gud, ock
i namn af vår heliga religion, den du edeligen
förpligtat dig att antaza, förklara vi dig uppta-
gen i Israels heliga församling. Ditt namn är
hädanefter Sarah Esther, du Abrahams dotter!
Måtte du vara välsignad likasom de, hvilka först
buro dessa namn och voro mödrari Israel! Måtte
du, likasom de, varda en prydnad för din nya
religion, divt nya folk, nu och i evighet! Amen!
Nu lyfte rabbinen sina händer och uttalade på
hebreiska välsignelsen, som i öfversättning lyder
så: Den engel, som förlossat Israel ur all dess
nöd, välsigne dig i våra fäders och mödrars namn,
Abrahams, Isaaks och Jakobs, Sarahs, Rebeckas,
Rachels och Leas, och låte dig på jorden dväl-
jas bland Israels barn. Amen!
En kort kebreisk bön afslöt högtidligheten, och
den unga qvinnan drog sig tillbaka för att kläda
om - sig till vigsel-ceremonien. Hennes toalett
tog ungefär en timmes tid i anspråk, hvarefter
brudgummen; doktor Jordat, framträdde under
en badalkin af Tjusbrunt siden och blå silkes-
fransar, hvars förgyllda stänger voro behängda
medhvitt atlas. Några ögonblick senare ställde
sig bruden vid hans sida.
Hoan bar en ljusblå klädning af Eau de Nil-
siden, garnerad med guldbrokad. Från det vackra.
hufvudet böljade en lång slöja, prydd med fina
blonder och fasthållen af blixtrande rubiner.
Sjelfva brudkronan — en skänk af brudgummen
— var förfärdigad af klara diamanter och lär ha
kostat något öfver 150,000 rdr. Brudgummen var
svartkliidd och bar på sig diamanter till ett värde
af öfver 30,000 rdr. Vigseln förrättades efter den
ortodoxa ritualen, och brudgummen krossade,
enligt gammal god häfd, ett vinglas under sin
fot. Följande morgon reste de nygifta öfver
Niagara till Canada. Efter en månads vistelse
derstädes Kmnade de inflytta i sitt präktiga hus
1 Newyork. i