Article Image
sOm det, såsom Ni säger, är Eder allvarliga önskan och uppriktiga åstundan att blifva en medlem at vårt utvalda folk, må jag dock fråga Eder, om ni moget öfvervägt detta det vigtigaste steget i Eder lefnad. Är det intet verldsligt intresse, ingen oren böjelse, som förmått Eder att öfvergå till judendomen, eller som åtminstone bidragit att bringa Eder på slika tankar? Den unga qvinnan svarade, att endast den mest brinnande och heliga åstundan etter den gudomliga sanningen föranledt henne att taga detta vigtiga steg. : Då fortfort rabbinen: Tillåt mig att erinta Eder om den mosaiska bekännelsens stränghet gent emot Judas döttrar. Känner Ni Israels många heliga pligter och pligseder? Och är Ni i. besittning af den moraliska kraft, den starka vilja, som erfordras för att kunna lyda den heliga lagen? Jag har blifvit grundligt undervisad i alla stycken af Israels lära och lofvar härmed att vara Israels Gud och hans heliga bud trogen och underdånig. Ja, jag önskar att med Ruth i den heliga skrift kunna säga: dit du går, dit vill jag ock gå; der du blifver, der blifver jag ock; ditt folk är mitt folk, din Gud är min Gud. Israels Gud förbarme sig öfver mig! Rabbinen uppfordrade nu den omvända att inför den allvetande och allsmäktige Guden, hvilken känner menniskans innersta tankar och utforskar de dödliges hjertan, samt i närvaro at detta judendomens lagliga tribunal bekänna den mosaiska lagens trenne grundläror. Jag tror, började hon, och bekänner fast och uppriktigt att det finnes endast en Gud, all tings skapare, allt lefvandes upprätthållare och beherrskare, hvarje väsendes domare och vilgörare, härskarornas herre är hans namn — hans, som var, som är och som varda skall. Jehovah är vår Gud, och det gifves ingen annan. Det står skrifvet i den heliga skrift: hör Israel, Herren är vår Gud — Herren är den ende. Jag vill älska honom af allt mitt hjerta och af all min själ. Välsignadt vare hans namn i evighet! Det andra s. k. hufvudstycket afhandlar den mosaiska Jagens beliga ursprung, det tredje själens odödlighet samt dess belöning och straff efter döden. Sedan fröken Livingstone upprepat och med följande ord besvarat äfven dessa: Jag vill lefva och dö på den eviga sanningen af Moses och Israels tro, så sant mig Gud hjelpe! upphof rabbinen sin röst och talade med vördnadsbjudande allvar följande ord: 4Dotter af Juda! Du är nu en af de våra! I namn at Abrahams, Isaaks och Jakobs Gud, ock i namn af vår heliga religion, den du edeligen förpligtat dig att antaza, förklara vi dig upptagen i Israels heliga församling. Ditt namn är hädanefter Sarah Esther, du Abrahams dotter! Måtte du vara välsignad likasom de, hvilka först buro dessa namn och voro mödrari Israel! Måtte du, likasom de, varda en prydnad för din nya religion, divt nya folk, nu och i evighet! Amen! Nu lyfte rabbinen sina händer och uttalade på hebreiska välsignelsen, som i öfversättning lyder så: Den engel, som förlossat Israel ur all dess nöd, välsigne dig i våra fäders och mödrars namn, Abrahams, Isaaks och Jakobs, Sarahs, Rebeckas, Rachels och Leas, och låte dig på jorden dväljas bland Israels barn. Amen! En kort kebreisk bön afslöt högtidligheten, och den unga qvinnan drog sig tillbaka för att kläda om sig till vigsel-ceremonien. Hennes toalett tog ungefär en timmes tid i anspråk, hvarefter brudgummen; doktor Jordat, framträdde under en badalkin af Tjusbrunt siden och blå silkesfransar, hvars förgyllda stänger voro behängda medhvitt atlas. Några ögonblick senare ställde sig bruden vid hans sida. Hoan bar en ljusblå klädning af Eau de Nilsiden, garnerad med guldbrokad. Från det vackra. hufvudet böljade en lång slöja, prydd med fina blonder och fasthållen af blixtrande rubiner. Sjelfva brudkronan — en skänk af brudgummen — var förfärdigad af klara diamanter och lär ha kostat något öfver 150,000 rdr. Brudgummen var svartkliidd och bar på sig diamanter till ett värde af öfver 30,000 rdr. Vigseln förrättades efter den ortodoxa ritualen, och brudgummen krossade, enligt gammal god häfd, ett vinglas under sin fot. Följande morgon reste de nygifta öfver Niagara till Canada. Efter en månads vistelse derstädes Kmnade de inflytta i sitt präktiga hus 1 Newyork. i

16 oktober 1872, sida 3

Thumbnail