Kungl. operan. Villars dragoner gafs i fredags för godt hus och under många bifallsyttriogar, tack vare det i allmänhet lifvade utförandet och särskildt fröken Basilier, som med Rose Friquet öppnade sina uppträdanden för säsongen. Vi hafva förut yttrat oss om sångerskans utmärkta uppfattning af detta parti och tillägga nu endast, att man återfann samma lyckade blandning af ren känsla och nyckfullt diableri samt bådas förmedling genom den okonstlade ingenuitet som utgör sjelfva grunddraget i rollen, Endast i arian uti sista akten syntes tröken Basilier ej röra sig med full fribet: föredraget af första delen (cantabilet) kunde tåla vid ett något mera talande uttryck, hvarigenom motsatserna vunne en effektfullare belysning. De öfriga medspelande, isynnerhet fröken Söhrling samt hrr Janzon och Olsson, gåfvo sina partier med samma lif och hurtighet som förr; möjligen kunde dock eremitvisan i vissa momenter vidtåla något mera markeradt spel, W. B.