Kungl. operan.
Villars dragoner gafs i fredags för godt
hus och under många bifallsyttriogar, tack
vare det i allmänhet lifvade utförandet och
särskildt fröken Basilier, som med Rose Fri-
quet öppnade sina uppträdanden för säson-
gen. Vi hafva förut yttrat oss om sånger-
skans utmärkta uppfattning af detta parti
och tillägga nu endast, att man återfann sam-
ma lyckade blandning af ren känsla och nyck-
fullt diableri samt bådas förmedling genom
den okonstlade ingenuitet som utgör sjelfva
grunddraget i rollen, Endast i arian uti sista
akten syntes tröken Basilier ej röra sig med
full fribet: föredraget af första delen (can-
tabilet) kunde tåla vid ett något mera talande
uttryck, hvarigenom motsatserna vunne en
effektfullare belysning.
De öfriga medspelande, isynnerhet fröken
Söhrling samt hrr Janzon och Olsson, gåfvo
sina partier med samma lif och hurtighet
som förr; möjligen kunde dock eremitvisan i
vissa momenter vidtåla något mera marke-
radt spel,
W. B.