DDT -— — Vänta, sade hon, i det hon nalkades de båda männen. Och hon tillade, seende på bildhuggaren, ehuru bon ställde sitt tal till markisen: — Ni missförstod mig helt och hållet; det var ej min mening att på något sätt klandra er korporal. Låt honom taga sina schackpjeser med sig tillbaka; jag skulle för ingen del vilja beröfva honom dem. Jag kan väl förstå, att han icke gerna skiljes från sådana mästerstycken; och att han ej ville sätta något bestämdt pris på dem visar bäst att han är en verklig artist; och tvifvelsutan är han också en tapper soldat. Orden uttalades med all möjlig bjertlighet, dock förmärktes i tonen någonting, som tydligt angaf, att hon intet ögonblick glömde skilnaden i rang och samhällsställning mellan henne och den man, för hvilken hon lade sig ut; och just denna ton tillskyndade Cecil en bittrare smärta än alla yttriogar af hans förmans öfvermod och hätskhet. Han rodnade hastigt, och ödmjukt bugande sig för henne, såsom för att taga afsked, sade han så sakta att ingen annan än hon kunde uppfatta hans ord: — Jag tackar er, min fru, för det ni tagit mig i försvar. Behåll mina schackpjeser, om ni vill göra mig en så stor ära. I nästa ögonblick hade han, lydande sin chefs tillsägelse, lemnat rummet. — Ah! hys inga betänkligheter vid att behålla dem, min fru, sade Chåteauroy skrat