- DDT -—
— Vänta, sade hon, i det hon nalkades de
båda männen.
Och hon tillade, seende på bildhuggaren,
ehuru bon ställde sitt tal till markisen:
— Ni missförstod mig helt och hållet; det
var ej min mening att på något sätt klandra
er korporal. Låt honom taga sina schack-
pjeser med sig tillbaka; jag skulle för ingen
del vilja beröfva honom dem. Jag kan väl
förstå, att han icke gerna skiljes från sådana
mästerstycken; och att han ej ville sätta något
bestämdt pris på dem visar bäst att han är
en verklig artist; och tvifvelsutan är han
också en tapper soldat.
Orden uttalades med all möjlig bjertlighet,
dock förmärktes i tonen någonting, som tyd-
ligt angaf, att hon intet ögonblick glömde
skilnaden i rang och samhällsställning mellan
henne och den man, för hvilken hon lade sig
ut; och just denna ton tillskyndade Cecil en
bittrare smärta än alla yttriogar af hans för-
mans öfvermod och hätskhet. Han rodnade
hastigt, och ödmjukt bugande sig för henne,
såsom för att taga afsked, sade han så sakta
att ingen annan än hon kunde uppfatta hans ord:
— Jag tackar er, min fru, för det ni tagit
mig i försvar. Behåll mina schackpjeser, om
ni vill göra mig en så stor ära.
I nästa ögonblick hade han, lydande sin
chefs tillsägelse, lemnat rummet.
— Ah! hys inga betänkligheter vid att
behålla dem, min fru, sade Chåteauroy skrat-