Den politiska ställningen och ut sigterna i Frankrike. Härom skrifver en i Paris vistande en gelsman: Det yrkas med häftighet att Thbiorg skal sätta sig emot Gambetta, men han kan de icke utan att störta sig sjelf. Republikanis men är i Frankrike mycket för svaz att kupns bestå om don sjelf göndrar sig. Hr Thiers republik, hvilken vissa royalister -:skenheligt förklara sig finna gig uti, men blott derföre att de icke se någon annan utväg för tillfället, skulle hastigt gå öfver ända derest hr Thiers förnekade och stötte ifrån sig ultra-republikanerna, för hvilka Gambetta är en reprosentant. Visserligen önskar hr Thiers, hvars ärelystnad nu går ut på att grundlägga ea repu blik, att para republikansk författning med hvad han kallar konservatism — hvarmed förstås några mycket obostämda doktriner, som upphöjas till heder och värdighet af grundsatser och hvilka förmenas höra till den kon stitutionella monarkien —; men ehuru förs tretad han än derjemte må vara öfver att Gambetta tager en så tramstående roll, måste han dock för sig sjelf medgifva att han icke har annat att välja emellan än Gambetta och den snart sammanträdande nationalförsamlingen, Ett förbund med Gambetta (hvilket ej behöfver öppet tillkännagifvas) skall upprätthålla republiken; öppen fiendtlighet mot honom skulle dereniot bestämdt störta Phierg, som afskys af alla royalistiska nyanser, och göra den republikanska statsformens tillvaro beroende af ett inbördes krigs utgång. Prestpartiet hatar Thiers mer än sjelfva Gambetta. I en kyrka 3 mil från Paris utmålades Thiers förliden söndag som den ondes egen representant! Var säker på att i Frankriko ej fins rum för tvenne slag af republik. Hr Thiers republik måste vara hr Gambettas eller ock ingen republik alls. Såsom hörande härtill vill jag anföra cn anekdot, som jag har ekäl att anse för sann. Då någon nyligen frågade furst Bismarck hvad zom åsyftades med de befästningsarbeten, han förehar omkring det af tyskarno ännu besatta Bolfort, svarade han: Vi äro långt ifrån att vilja bryta eller kringgå fredstraktaten, och om ställniogen i Frankriko förblir sådan som den är, skola vi öfverlemna Belfort så fort krigskostnaderna äro till fallo betalda; men vi befästa Belfort såsom ett försigtighetsmått, enär vi icke anse en regomentsförändring i Frankrike osannolik. — Med en regementsförändring menade furst Bismarck icke ett utbyte at hr Thiers mot hr Gambeatta, utan att en monarki skulle upprättas med armåns bistånd. Detta är hvad man har att befara. Nytt val till hela nationslförsamlingen skulle i denna stund. ganska säkert grunda en ärligt republikansk. styrelse, och . Gambetta gkulle utom allt tvifvel föreslå hr Thiers till chef för densamma. Ja, utan att dermed vilja statuera en för alltid gällande regel skulle hr Gambottea, i betraktande af de tjenster Thiers gjort fäderneslandet, visst icke tveka att medgifva det prosidoniskapet uppdragos åt honom för hans lifstid. Men utan att nationglförsamlingen upplöses, så att flera republikaner i en ny inkomma, kan Frankrike icke för: blifva republik; och utan republikansk stats form kan inbördes krig ej länge undgås. Revolutionärerna äro nu för tiden hörtig de Broglie, orloanisterna i allmänhet och hr John Lemoinne.i Journal des Dåebats, som yrkar att den nuvarande törsavalingen skall uppgöra en grundleg för republiksa, naturligtvis mycket konservativ (d. v. s. monarkisk). Mycket berör på utgången af fyllnadsvalen den 20 oktober. Om alla dessa eller åtminstone de flesta af dem utfalla i republikansk inda kan jag icke inse huru hr Thiers skall unna undgå att upplösa församlingen. Olyck igtvis förskaffado han sig i Bordsaux icke aglig rätt härtill, men om han uppmanade örsamlingen att åtskiljas tror jag icke att den skulle våga neka det, I den åtgärden ligger Frankrikes räddning. På alla andra håll hota usen faror. :