oe MBI
rals små skulpturarbeten ännu en gång, hörde
hon honom säga. Och i enlighet med min
pligt har jag skyndat att lyda er. Han är
kallad och väntar nu der på era befallningar.
— Mille tonnerres! Var det för er skull
han måste komma hit? mumlade Fanans vän-
inna, och hennes förbittring mot fasanen
stegrades i betänklig grad.
Cecil ropades fram; han hörsammade kal-
lelsen och nalkades öfversten med en vanlig
militärisk helsning.
Chåteauroy vände sig till korporalen och
yttrade uvgefär i en sådan ton, hvari en men-
niska talar till en hund:
,— Victor, madame la princesse gör er den
stora äran att vilja se på era arbeten igen,
Visa dem nu!
Det föraktfulla, öfvermodiga uttrycket i
hans röst retade Cigarette, och blickande med-
lidsamt på korporalen, sade hon inom sig:
— Om han glömmer sitt löfte, skall jag
förlåta honom.
Men Cecil glömde det icke. Efter att ha
helsat på sin chef, ställde han fram asken,
som innehöll schackpjeserna, på ett marmor-
bord och förblef stående tyst, utan att kasta
en enda blick på det vackra och stolta an-
sigte, fom nu vid den rika belysningen syntes
ännu mera imponerande än på morgonen i den
dunkla kasernen. Det var hohom förbjudet
att säga artigheter, emedan sådant icke pas-