cember. Den framlagda budgeten visar ett
öfverskott af 1,536,000 rdr svenskt.
Hvarjehanda nyheter,
En afton på en polisstation
i Chicago.
En afton på en polisstation! Ja, med läsa-
rens tillåtelse vilja vi för en stund dröja i en
af dessa fängelsets förgårdar för att kasta
en blick på de sällsamma förteelser, som der
uppenbara sig. Det kan måhäada vara läro-
rikt nog.
Klockan är sex på aftonen. Den för nat:
ten tjenstgörande stations uppsyningsmannen
har intagit sin länstol. Några nyss aflösta
poliskonstaplar sträcka sig makligt med pipan
i munnen i de beqväma hvilsofforna. Då hö-
res plötsligen barnskrik och raska fotsteg,
Dörren slås upp och in kommer en jättelik
konstapel med en skrikande tre-åring på ar-
men. Den lilla stackaren har förvillat sig i
staden och kan hvarken uppgifva sina föräl-
drars bostad eller deras namn. Pappa heter
John — det är allt hvad han vet. Polis-
konstaplarne äro medlidsamma af sig och för-
söka trösta den lille verldsaorgaren med goda
ord och karameller.
Knappt börja de lyckas i sina bemödanden
förrän en 12 års flicka införes. Hon gråter
tyst. Hon är anklagal för att hos en mode-
handierska ha olofligen tillgripit en hatt, som
hon så gerna ville ha, men tyvärr ej kunde
betala. Dessa tårar bedraga ej. Det är ögon-
skenligen hennes första felsteg.
Några minuter förgå och in träder stations-
vakten, åtföljd af två unga herrar med stursk
uppsyn och eleganta kläder. De ha blifvit häkta-
de för förargelseväckande beteende å gata. Vid
visitation af deras lönnfickor anträffas en hel
arsenal af knifvar, revolvrar och bräckjern.
Well, boys, säger uppsyningsmannen, vi
få språkas vidi morgon.
Ju närmare midnattstimmen nalkas, desto
lifligare blifver det på polisstationen. Här
kommer ett ännu ungt, men redan vissnadt
fruntimmer, hvars ansigte bär sorgliga spår af
en försvunnen skönhet. Född af aktnings-
värda, men fattiga föräldrar, har hon icke
kunnat motstå det egna begärets lockelser och
förförarens förespeglingar. En kort tid var
hon en firad och eftersökt skönhet, men sjönk
så småniovgom steg för steg tills hon nu ham-
nat som benplockerska. Stationsvakten kän-
ner hennes namn; hon är en gammal bekant.
Der komma tre medelålders fruntimmer at
redbart utseende. Deras förbrytelser äro ej
heller så stora — de ha bara tittat litet för
djupt i flaskan och i följd deraf blifvit något
för mycket uppslippna. De uppgifva samt
och synnerligen diktade namn och försvinna
stationens innandöme med miner, som visa,
att det icke är första gången de befinna sig i
detta kritiska läge.
Se der — dessa blåa ögon och detta blonda
hår tala om nordiskt ursprung. Det är en he
derlig arbetare, som i ett gladt lag råkat ta
ett glas för mycket och sedan på skämt tagit
en af sina dryckesbröder i kragen, Detta har
en tjenstvislig poliskonstapel sett och af fruk-
tan att skämtet kunde blifva allvar fört cro-
stiftaren fill stationen. Oordentligt uppfö-
rande skrifver uppsyniogsmannen i rapporten.
Arbetaren kan inte begripa ett ord, han! Han
är oskyldig som det barn, som föddes i natt.
Han rasar mot polismannen, som häktat honom,
mot stationsvakten, som undersöker hans fickor,
och mot fångknektarne, som utan ringaste an-
ledning vilja sätta honom i cell. Han fordrar
att ögonblickligen blifva frigifven och kan
omöjligen förstä, att en hederlig medbargare
icke får skämta med sina vänner utan att bli
hundsfotterad af polisen. Han öfverhopar med
ovett sin stackars hustru, som med andan i
halsen kommer insättande för att lösa ut no
nom ; han slår näfven i bordet, derför atthon
gifver uppsyningsmannen pengar, och hlott med
möda kan man göra för honom begripligt att
dessa penningar endast äro en borgen för att
han skall ordentligt inställa sig för domaren,
och att han sedan får dem tillbaka,
Här inställa sig frivilligt två karlar och bedja
om nattqvarter. Den ene är klädd i trasor
och hetägkt af smuts. Hans uppsvällda ansigte,
hans svullna, blodspriugda ögon röja den oför-
bätterlige drinkaren, Med heg bränvins bas
frammuialar han en ursäkt för sina många
visiter. Den andre deremot slår sig med be-
tryekt uppsyn ned på bänken. Han ser ärlig
och oförderfvad ut och har säkerligen varit
van att försörja sig hederligt. Måhända är
han en af degsa många, hvilkas illusioner om
Amerika blifvit af verkligheten; skaningslösa
jernhand i grund krossade,
Läkaren har på polisstationer ett ypperligt
tillfälle att studera dryckenskapslastens olixa
grader. Volymer skulle kunna skrifvas om de
märkvärdiga onsigten och karaktärer, som der
förete sig. Hos gn yitpar sig ruset genom
gnistrande ögon och vilda åtbörder, fos en
annan genam ett själlöst stirrande och dju-
risk förgoffning. Den ono gråter af öfyersvins
nerlig sällhet och förtjusning, den andre skär
tindarna af Uska -— Ft vaemansamt drar för