cember. Den framlagda budgeten visar ett öfverskott af 1,536,000 rdr svenskt. Hvarjehanda nyheter, En afton på en polisstation i Chicago. En afton på en polisstation! Ja, med läsarens tillåtelse vilja vi för en stund dröja i en af dessa fängelsets förgårdar för att kasta en blick på de sällsamma förteelser, som der uppenbara sig. Det kan måhäada vara lärorikt nog. Klockan är sex på aftonen. Den för nat: ten tjenstgörande stations uppsyningsmannen har intagit sin länstol. Några nyss aflösta poliskonstaplar sträcka sig makligt med pipan i munnen i de beqväma hvilsofforna. Då höres plötsligen barnskrik och raska fotsteg, Dörren slås upp och in kommer en jättelik konstapel med en skrikande tre-åring på armen. Den lilla stackaren har förvillat sig i staden och kan hvarken uppgifva sina föräldrars bostad eller deras namn. Pappa heter John — det är allt hvad han vet. Poliskonstaplarne äro medlidsamma af sig och försöka trösta den lille verldsaorgaren med goda ord och karameller. Knappt börja de lyckas i sina bemödanden förrän en 12 års flicka införes. Hon gråter tyst. Hon är anklagal för att hos en modehandierska ha olofligen tillgripit en hatt, som hon så gerna ville ha, men tyvärr ej kunde betala. Dessa tårar bedraga ej. Det är ögonskenligen hennes första felsteg. Några minuter förgå och in träder stationsvakten, åtföljd af två unga herrar med stursk uppsyn och eleganta kläder. De ha blifvit häktade för förargelseväckande beteende å gata. Vid visitation af deras lönnfickor anträffas en hel arsenal af knifvar, revolvrar och bräckjern. Well, boys, säger uppsyningsmannen, vi få språkas vidi morgon. Ju närmare midnattstimmen nalkas, desto lifligare blifver det på polisstationen. Här kommer ett ännu ungt, men redan vissnadt fruntimmer, hvars ansigte bär sorgliga spår af en försvunnen skönhet. Född af aktningsvärda, men fattiga föräldrar, har hon icke kunnat motstå det egna begärets lockelser och förförarens förespeglingar. En kort tid var hon en firad och eftersökt skönhet, men sjönk så småniovgom steg för steg tills hon nu hamnat som benplockerska. Stationsvakten känner hennes namn; hon är en gammal bekant. Der komma tre medelålders fruntimmer at redbart utseende. Deras förbrytelser äro ej heller så stora — de ha bara tittat litet för djupt i flaskan och i följd deraf blifvit något för mycket uppslippna. De uppgifva samt och synnerligen diktade namn och försvinna stationens innandöme med miner, som visa, att det icke är första gången de befinna sig i detta kritiska läge. Se der — dessa blåa ögon och detta blonda hår tala om nordiskt ursprung. Det är en he derlig arbetare, som i ett gladt lag råkat ta ett glas för mycket och sedan på skämt tagit en af sina dryckesbröder i kragen, Detta har en tjenstvislig poliskonstapel sett och af fruktan att skämtet kunde blifva allvar fört crostiftaren fill stationen. Oordentligt uppförande skrifver uppsyniogsmannen i rapporten. Arbetaren kan inte begripa ett ord, han! Han är oskyldig som det barn, som föddes i natt. Han rasar mot polismannen, som häktat honom, mot stationsvakten, som undersöker hans fickor, och mot fångknektarne, som utan ringaste anledning vilja sätta honom i cell. Han fordrar att ögonblickligen blifva frigifven och kan omöjligen förstä, att en hederlig medbargare icke får skämta med sina vänner utan att bli hundsfotterad af polisen. Han öfverhopar med ovett sin stackars hustru, som med andan i halsen kommer insättande för att lösa ut no nom ; han slår näfven i bordet, derför atthon gifver uppsyningsmannen pengar, och hlott med möda kan man göra för honom begripligt att dessa penningar endast äro en borgen för att han skall ordentligt inställa sig för domaren, och att han sedan får dem tillbaka, Här inställa sig frivilligt två karlar och bedja om nattqvarter. Den ene är klädd i trasor och hetägkt af smuts. Hans uppsvällda ansigte, hans svullna, blodspriugda ögon röja den oförbätterlige drinkaren, Med heg bränvins bas frammuialar han en ursäkt för sina många visiter. Den andre deremot slår sig med betryekt uppsyn ned på bänken. Han ser ärlig och oförderfvad ut och har säkerligen varit van att försörja sig hederligt. Måhända är han en af degsa många, hvilkas illusioner om Amerika blifvit af verkligheten; skaningslösa jernhand i grund krossade, Läkaren har på polisstationer ett ypperligt tillfälle att studera dryckenskapslastens olixa grader. Volymer skulle kunna skrifvas om de märkvärdiga onsigten och karaktärer, som der förete sig. Hos gn yitpar sig ruset genom gnistrande ögon och vilda åtbörder, fos en annan genam ett själlöst stirrande och djurisk förgoffning. Den ono gråter af öfyersvins nerlig sällhet och förtjusning, den andre skär tindarna af Uska -— Ft vaemansamt drar för