mark börjades genast malmbrytningen, och har arbetet lönat: sig öfver all förväntan. — Jag hörde sedan att ett engelskt bolag genom utskickade agenter bjudit ganska ansenliga summor för densamma, utan att dock något köp ännu blifvit afslutadt. Sedan vi en stund åsett arbetet och närvarit vid ett par sprängningar, följde jag min vänlige vägvisare, äfven jag försedd med kompass, genom den del af skogen, der gruffälten äro belägna, alltemellanåt vittjande efter malmådror. Jag fick väl ej reda på någon ny anledning, men intresset var derför icke mindre. Hr L. förde mig till det ena schaktet efter det andra. Dessa schakt, som för två—trehundra år sedan bearbetades, men nu voro fyllda med vatten och ofta djupt nedsprängda i gråberget, gapade emot en som ofantliga jättegrytor, fyllda af det becksvarta, sekelgamla vattnet. Att malmen på alla dessa ställen ingalunda blifvit uttömd bevisas af magnetnålens starka dragning neråt; och sannolikt ligga der stora rikedomar förborgade, som blott vänta på kapitaler för att blifva framdragna i dagsljuset. En ganska stor svårighet vid dessa grufvors bearbetning, och som, särdeles i gamla tiden, innan ännu centrifugalpumpen kommit till användning, nästan omöjliggjorde ett vinstgifvande arbete, är den vattensjuka grunden. Denna olägenhet torde dock numera icke vara så afskräckande, sedan både arbetsmetoderna blifvit i hög grad förenklade, malmen stigit i värde och centrifugalpumpen gör det möjligt att på några timmar länsa en ganska djup grufva. Utom på dessa gamla grufvor gjorde mig hr L. äfven uppmärksam på många flera anlelningar, som hittills aldrig varit uppmärksammade, men som genom sitt nära granskap med jernvägen borde kunna locka våra kapitalister. To a Nr Ar