mark börjades genast malmbrytningen, och
har arbetet lönat: sig öfver all förväntan. —
Jag hörde sedan att ett engelskt bolag ge-
nom utskickade agenter bjudit ganska an-
senliga summor för densamma, utan att dock
något köp ännu blifvit afslutadt.
Sedan vi en stund åsett arbetet och när-
varit vid ett par sprängningar, följde jag
min vänlige vägvisare, äfven jag försedd
med kompass, genom den del af skogen, der
gruffälten äro belägna, alltemellanåt vitt-
jande efter malmådror. Jag fick väl ej reda
på någon ny anledning, men intresset var
derför icke mindre. Hr L. förde mig till
det ena schaktet efter det andra. Dessa
schakt, som för två—trehundra år sedan
bearbetades, men nu voro fyllda med vatten
och ofta djupt nedsprängda i gråberget, ga-
pade emot en som ofantliga jättegrytor,
fyllda af det becksvarta, sekelgamla vatt-
net. Att malmen på alla dessa ställen in-
galunda blifvit uttömd bevisas af magnet-
nålens starka dragning neråt; och sannolikt
ligga der stora rikedomar förborgade, som
blott vänta på kapitaler för att blifva fram-
dragna i dagsljuset.
En ganska stor svårighet vid dessa gruf-
vors bearbetning, och som, särdeles i gamla
tiden, innan ännu centrifugalpumpen kom-
mit till användning, nästan omöjliggjorde ett
vinstgifvande arbete, är den vattensjuka
grunden. Denna olägenhet torde dock nu-
mera icke vara så afskräckande, sedan både
arbetsmetoderna blifvit i hög grad förenk-
lade, malmen stigit i värde och centrifugal-
pumpen gör det möjligt att på några tim-
mar länsa en ganska djup grufva.
Utom på dessa gamla grufvor gjorde mig
hr L. äfven uppmärksam på många flera
anlelningar, som hittills aldrig varit upp-
märksammade, men som genom sitt nära
granskap med jernvägen borde kunna locka
våra kapitalister.
To a Nr Ar