nu VÄRT —
frukt, en smula is skulle svalka hans bränn-
heta läppar, jemte hvad annat han behöfde,
och detta komme han att sakna i sina sista
stunder, om ej hans vän korporalen kunde
skaffa honom det.
— Jag! utropade affärsmannen med ett hån-
fullt skratt. Är ni förryckt? Hvarför ber ni
mig icke lika gerna att jag skall ge er hela
mitt lager? Jag skulle få ligga ute med pen-
garne ett år, kanske längre, innan jag lycka-
des bli af med skräpet.
Cecil gick sin väg utan att säga ett ord;
hans tankar voro bos L6on Ramon.
— Huru skall jag få litet is åt honom?
undrade han. Gud! om jag hade ett enda af
de stycken, hvarmed vi afkylde våra bordeaux-
bålar på klubben förr i verlden.
Knappt hade han lemnat butiken förrän en
liten militärisk få, klädd i blått och mörk-
rödt med en verld af vrede i sina svarta,
blixtrande ögon sväfvade in genom dörren,
och innan den lille bodegaren visste ordet af
hade hon omfattat hans rockkrage med båda
händerna och skakade honom alldeles förskräck-
ligt, lyftade upp honom högti lufien och satte
honom slutligen ned på golfvet, der han för-
blef orörlig och mållös .af förskräckelsa.
— Ha, snepphane! rojade Cigarette, är det
på detta sätt ni behandlar dem som äro bättre
än ni? Usling, vidunder, krokod:l, orm! Har-
pagon var en engel i jemförelse med er ..-.
Korporalen behöfde penningar och ni vägrade