nu VÄRT — frukt, en smula is skulle svalka hans brännheta läppar, jemte hvad annat han behöfde, och detta komme han att sakna i sina sista stunder, om ej hans vän korporalen kunde skaffa honom det. — Jag! utropade affärsmannen med ett hånfullt skratt. Är ni förryckt? Hvarför ber ni mig icke lika gerna att jag skall ge er hela mitt lager? Jag skulle få ligga ute med pengarne ett år, kanske längre, innan jag lyckades bli af med skräpet. Cecil gick sin väg utan att säga ett ord; hans tankar voro bos L6on Ramon. — Huru skall jag få litet is åt honom? undrade han. Gud! om jag hade ett enda af de stycken, hvarmed vi afkylde våra bordeauxbålar på klubben förr i verlden. Knappt hade han lemnat butiken förrän en liten militärisk få, klädd i blått och mörkrödt med en verld af vrede i sina svarta, blixtrande ögon sväfvade in genom dörren, och innan den lille bodegaren visste ordet af hade hon omfattat hans rockkrage med båda händerna och skakade honom alldeles förskräckligt, lyftade upp honom högti lufien och satte honom slutligen ned på golfvet, der han förblef orörlig och mållös .af förskräckelsa. — Ha, snepphane! rojade Cigarette, är det på detta sätt ni behandlar dem som äro bättre än ni? Usling, vidunder, krokod:l, orm! Harpagon var en engel i jemförelse med er ..-. Korporalen behöfde penningar och ni vägrade