Utrikes-Nyheter, Thiers har den 27 och 28 september haft nya konferenser med tyska sändebudet Arnim, som den 39 skulle lemna Paris, Den officiösa pressen bekräftar fortfarande, att förhållandet mellan det tyska sändebudet och franska republikens president visat sig så vänskapligt som gerna är möjligt. — Det berättas, att Thiers icke synnerligt tagit vid sig de förbittrade anfall, som legitimisterna häromdagen, vid nationalförsamlingens beständiga utskotts möte, riktade mot honom, utan blott sagt: De der herrarne Larochefoueauld och Kergorloy äro blott korporalar; då församlingen åter öppnas, få vi förmodligen se de verkliga anförarne! Tidningen Bien Public uttalar sig mycket skarpt mot detta legitimisternas senaste anfall och påminner dem om, att de sjelfva under Thiers regering fått utfärda öppna bref och proklamatimer, sätta deputationer i rörelse, anordna politiska pilgrimsfärder o. d., utan att det lagts hinder ivägen Gerför. Den äfven i Sverige mycket bekanta franske Htteratören Eugdne dArnvult har nyligen haft ett samtal med Thiers, hvilket finnes återgifvet i tidningen Patrie, Jag återupprepar — berättas Thiers bland annat ha sagt — att jag blott vill freden, intet annat än freden. Ena hvar i Europa tänker i detta fall lika med mig. Nordtyska förbundet är den enda makt, som ännu skulle vilja påföra oss ett krig. sterrike visar oss den största sympati, likasom vi hysa sympati för detta goda och lojala land. Österrike kan ej glömma, att jag i 20 års tid har bekämpat den olyckliga politik som gick ut på att svika det. Rysslands vänskapliga sinnelag mot oss är bekant, dess vänskap är uppriktig. Italien kan icke glömma, att dess folk hör till samma ras som Frankrikes. Jag medgifver, att jag sysselsätter mig mycket med Frankrikes härväsen. Jag vill, att Frankrike skall hafva en här, som öfverträffar alla andra i duglighet, om ej i styrka, ty med en sådan här behöfver ej Frankrike frukta något, utan kan i lugn arbeta på att återvinna sin förra storhet. Ingen kan förneka att Frankrike är af alla europeiska länder det rikaste och af naturen mest begåfvade. Jag vill, att Frankrike åter skall blifva hvad det förr var: den tappraste, den arbetsammaste och den mest aktade nation, Ingen menniska kan råda öfver framtiden, men det tror jag mig dock kunna bestämdt säga, att Frankrike ej vill bära skulden om verldsfreden störes på ett eller annat sätt. Regeringen ötver republiken Frankrike, som dagligen mottager de ojäfaktigaste vittnesbörd om de utländska makternas bjertliga sympatier, är en fredens regering, dess grundval är arbetet. Ett telegram meddelade för ett par tre dagar sedan, att Englands skattkammarekanslor Lowe blifvit utnämd till hedersborgare i Glasgow. Han höll vid detta tillfälle ett längre tal, som icke blott i England utan på hela kontinenten väckt ett ganska stort uppseende, emedan det berörde tidens vigtigaste och mest intressanta frågor. Han talade om strikerna, om Gendveskiljomannadomstolens dom, om engelska ministeren och om Englands förhållanden i allmänhet, Om strikerna yttrade han sig sålunda: Arbetarestrikerna ha i detta ögonblick ett sorgligt intresse. Många menniskor äro af den tanken, att strikerna kunna framkalla förhöjda priser på de tillverkade artiklarno och att de äro nyttiga tör de arbetande klasserna. Jag är af den öfvertygelsen, att så icke är tallet. Man bör icke glömma, att då en artikel är efterfrågad, så är denna efterfrågan beroende af priset på artikeln, och att den minsta prisförhöjning ofta är tillräck lig för att tillintetgöra denna efterfrägan, hvilken i allmänhet kan sägas minskas i samma mån som priset ökas, ty dels kommer den utländska konkurrensen till, och dels uppfinnas artiklar som kunna ersätta den vara, som blitvit dyrare. I så fall producerar industrien icke Qlika mycket som förut, och ett stort antal armar, som nyss haft arbete, blifva utan sysselsättning. Första följden häraf är, att en del af arbetarne kastas ut på gatan och blifva ruinerade, men det är icke nog. Å ena sidan har man ou vara, hvars pris är för ögonblicket förhöjdt och hvarpå efterfrågan än minskad, medan å andra sidan ett visst antal arbetare, som stanna qvar på verksti derna, förtjena högre löner än andra, Hvad följer häraf? Konkurrensen skall naturligtvis uppfinna allehanda nya maskiner, söka arbetare i andra länder eller hemta handelsartiklar från utlandet, endast för att kunva sälja dem till billigare pris. Vidare skola de höga arbetslöner, som förtjenas af de privilegierade arbetarne, locka andra arbetare till samma industri, ock alla dessa förenade omständigheter skola ha till resultat, att sänka priserna till eller oftast under den ståndpunkt, på hvilken dö stodo före strikerna. Hvad ha do strikando då vunnit? Jo, de ha förskaffat ett litet antal personer, under en jemförelsevig kort tid, en hög arbotslön, medan en mängd oskyldiga menniskor blifvit utkastade på gatan; de ha dessutom bringat en industrigren i oordning och jagat kapitalet från en punkt till en annan; då allt detta skett, kommer konkurrensen, som är omöjlig att utestänga, och sänker priserna till den punkt, på hvilken de stodo