Utrikes-Nyheter,
Thiers har den 27 och 28 september haft
nya konferenser med tyska sändebudet Arnim,
som den 39 skulle lemna Paris, Den officiösa
pressen bekräftar fortfarande, att förhållandet
mellan det tyska sändebudet och franska
republikens president visat sig så vänskapligt
som gerna är möjligt. — Det berättas, att
Thiers icke synnerligt tagit vid sig de för-
bittrade anfall, som legitimisterna häromdagen,
vid nationalförsamlingens beständiga utskotts
möte, riktade mot honom, utan blott sagt:
De der herrarne Larochefoueauld och Ker-
gorloy äro blott korporalar; då församlingen
åter öppnas, få vi förmodligen se de verkliga
anförarne! Tidningen Bien Public uttalar
sig mycket skarpt mot detta legitimisternas
senaste anfall och påminner dem om, att de
sjelfva under Thiers regering fått utfärda
öppna bref och proklamatimer, sätta deputa-
tioner i rörelse, anordna politiska pilgrims-
färder o. d., utan att det lagts hinder ivägen
Gerför.
Den äfven i Sverige mycket bekanta franske
Htteratören Eugdne dArnvult har nyligen haft
ett samtal med Thiers, hvilket finnes återgif-
vet i tidningen Patrie, Jag återupprepar —
berättas Thiers bland annat ha sagt — att
jag blott vill freden, intet annat än freden.
Ena hvar i Europa tänker i detta fall lika med
mig. Nordtyska förbundet är den enda makt,
som ännu skulle vilja påföra oss ett krig.
sterrike visar oss den största sympati, lika-
som vi hysa sympati för detta goda och lo-
jala land. Österrike kan ej glömma, att jag i
20 års tid har bekämpat den olyckliga politik
som gick ut på att svika det. Rysslands vän-
skapliga sinnelag mot oss är bekant, dess vän-
skap är uppriktig. Italien kan icke glömma,
att dess folk hör till samma ras som Frank-
rikes. Jag medgifver, att jag sysselsätter mig
mycket med Frankrikes härväsen. Jag vill,
att Frankrike skall hafva en här, som öfver-
träffar alla andra i duglighet, om ej i styrka,
ty med en sådan här behöfver ej Frankrike
frukta något, utan kan i lugn arbeta på att
återvinna sin förra storhet. Ingen kan förneka
att Frankrike är af alla europeiska länder det
rikaste och af naturen mest begåfvade. Jag
vill, att Frankrike åter skall blifva hvad det
förr var: den tappraste, den arbetsammaste
och den mest aktade nation, Ingen menniska
kan råda öfver framtiden, men det tror jag
mig dock kunna bestämdt säga, att Frankrike
ej vill bära skulden om verldsfreden störes
på ett eller annat sätt. Regeringen ötver re-
publiken Frankrike, som dagligen mottager de
ojäfaktigaste vittnesbörd om de utländska mak-
ternas bjertliga sympatier, är en fredens re-
gering, dess grundval är arbetet.
Ett telegram meddelade för ett par tre
dagar sedan, att Englands skattkammarekanslor
Lowe blifvit utnämd till hedersborgare i
Glasgow. Han höll vid detta tillfälle ett
längre tal, som icke blott i England utan på
hela kontinenten väckt ett ganska stort upp-
seende, emedan det berörde tidens vigtigaste
och mest intressanta frågor. Han talade om
strikerna, om Gendveskiljomannadomstolens
dom, om engelska ministeren och om Englands
förhållanden i allmänhet, Om strikerna yttrade
han sig sålunda: Arbetarestrikerna ha i detta
ögonblick ett sorgligt intresse. Många men-
niskor äro af den tanken, att strikerna kunna
framkalla förhöjda priser på de tillverkade
artiklarno och att de äro nyttiga tör de arbe-
tande klasserna. Jag är af den öfvertygelsen,
att så icke är tallet. Man bör icke glömma,
att då en artikel är efterfrågad, så är denna
efterfrågan beroende af priset på artikeln, och
att den minsta prisförhöjning ofta är tillräck
lig för att tillintetgöra denna efterfrägan,
hvilken i allmänhet kan sägas minskas i samma
mån som priset ökas, ty dels kommer den
utländska konkurrensen till, och dels uppfinnas
artiklar som kunna ersätta den vara, som
blitvit dyrare. I så fall producerar industrien
icke Qlika mycket som förut, och ett stort
antal armar, som nyss haft arbete, blifva utan
sysselsättning. Första följden häraf är, att
en del af arbetarne kastas ut på gatan och
blifva ruinerade, men det är icke nog. Å ena
sidan har man ou vara, hvars pris är för
ögonblicket förhöjdt och hvarpå efterfrågan
än minskad, medan å andra sidan ett visst
antal arbetare, som stanna qvar på verksti
derna, förtjena högre löner än andra, Hvad
följer häraf? Konkurrensen skall naturligtvis
uppfinna allehanda nya maskiner, söka arbetare
i andra länder eller hemta handelsartiklar från
utlandet, endast för att kunva sälja dem till
billigare pris. Vidare skola de höga arbets-
löner, som förtjenas af de privilegierade ar-
betarne, locka andra arbetare till samma
industri, ock alla dessa förenade omständig-
heter skola ha till resultat, att sänka priserna
till eller oftast under den ståndpunkt, på
hvilken dö stodo före strikerna. Hvad ha do
strikando då vunnit? Jo, de ha förskaffat ett
litet antal personer, under en jemförelsevig
kort tid, en hög arbotslön, medan en mängd
oskyldiga menniskor blifvit utkastade på gatan;
de ha dessutom bringat en industrigren i oord-
ning och jagat kapitalet från en punkt till en
annan; då allt detta skett, kommer konkur-
rensen, som är omöjlig att utestänga, och sänker
priserna till den punkt, på hvilken de stodo