Utrikes-N yheter, Det republikanska partiet i Frankrike hade fästat icke ringa förhoppniogar vid de banketter, som det ämnade föranstalta den 22 september till minne af den verldsomskapanda re volutionon af år 1789—92. Dot skullo vid dessa fester blifva tillfälle för Frankrikas lysande talaro att eriara om alla do välgerningar det franska folket skördat af den tidens omstörtniogar. Men hoppet har blifvit besviket. När Thiers var kommen tillbaka till Paris, hölls en konselj, hvari man lärer öfverenskommit om att lägga något strängare band på det radikala partiet, som företrädesvis intressorado sig för banketterna, så att det icko måtte föranleda alltför stor fruktan — och i följd deraf afvoghet — hos den monarkiska sidan. Iorikesministern Lefranc utfärdade ett nytt cirkulär till prefekterna, hvari dem ålades att strängt vaka öfver efterföljandet af den förut gifoa föreskriften att festerna icke skulle få hafva annat än enskild karaktär samt att öfverlemna allting åt de militära befslhafvarne i de departementer som ännu stå under krigs lagarno. I följd häraf ha alla banketter, såväl offeotliga som easkilda, blifvit förbjudna, ej blott i Paris, utan äfven i de mest republi kanska departementen, Man troddo dock att ätmwinstone don stora festen i Chambery, dit Gambetta hade begifvit sig, skulle få gå ostörd, enär detta departement icke var förklaradt i bolägringstillstånd, Men när Gambetta kom dit och 2,000 personer tecknade sig till delta gando i festen, öfverraskades invånarne plötsligt genom anblicken af stora, på husen uppslagna affischer med kungörelso af prefekten om förbud mot festen. Det blef liflig rörelse bland invånarne, Man beslöt fortsätta förberedelserna och telegrafera till regeringon i Paris, men Gambetta sjelf råddo att öfvergifva tanken på festen enär denna svårligen kundo kallas enskild eedan don fått så stora di mensioner. Han var nödd och tvungen till detta råd, ty den provisoriska byggoad, man uppfört för banketten, var besatt af soldater, och kring byggnaden utställda poster afhöllo alla berök i densamma. Närmaste anledning till prefektens förbud var att i en tidning annonserats att en hvar kunde få för 3!1a frang köpa sig tillträde till festen. Gambetta mottog i stället besökande hoptals. Dessa ha måst indelas i afdelningar, emedan alla icko kunde på en gång komma in till honom. I ett af de tal Gambetta bållit till dessa gäster yttrade han att förbudet mottesten var ett nyt bevis på den afvoghot som bos somliga af do styrando i Frankrike är rådande mot republiken. Republikanerna bordo dock framför alla andra vara avgelägna om attlyda öfverhetens påbud, huru olämpliga dessa än må vara. Om de bara ådagalade litet politisk klokhet, skulla Fravkrikes öde ligga i deras händer. Han anställdo dereftir en jemförelse mell.n anledningen till de trenns franska republikerns, Han uppehöll sig synaerligen vid olikheten mellan 1848 års republik och den nuvaranda, 1848 ropads hela verlden lefve republikev, man majoiiteten var i tysthet besluten att ju för desto hollre störta den. Denna gång der: mot var republiken i början icke populär, mon har sakta och säkert vunnit fast