Utrikes-N yheter,
Det republikanska partiet i Frankrike hade
fästat icke ringa förhoppniogar vid de banket-
ter, som det ämnade föranstalta den 22 sep-
tember till minne af den verldsomskapanda re
volutionon af år 1789—92. Dot skullo vid
dessa fester blifva tillfälle för Frankrikas lysan-
de talaro att eriara om alla do välgerningar det
franska folket skördat af den tidens omstört-
niogar. Men hoppet har blifvit besviket. När
Thiers var kommen tillbaka till Paris, hölls
en konselj, hvari man lärer öfverenskommit
om att lägga något strängare band på det ra-
dikala partiet, som företrädesvis intressorado
sig för banketterna, så att det icko måtte för-
anleda alltför stor fruktan — och i följd der-
af afvoghet — hos den monarkiska sidan. Io-
rikesministern Lefranc utfärdade ett nytt cir-
kulär till prefekterna, hvari dem ålades att
strängt vaka öfver efterföljandet af den förut
gifoa föreskriften att festerna icke skulle få
hafva annat än enskild karaktär samt att öf-
verlemna allting åt de militära befslhafvarne
i de departementer som ännu stå under krigs
lagarno. I följd häraf ha alla banketter, såväl
offeotliga som easkilda, blifvit förbjudna, ej
blott i Paris, utan äfven i de mest republi
kanska departementen, Man troddo dock att
ätmwinstone don stora festen i Chambery, dit
Gambetta hade begifvit sig, skulle få gå ostörd,
enär detta departement icke var förklaradt i
bolägringstillstånd, Men när Gambetta kom
dit och 2,000 personer tecknade sig till delta
gando i festen, öfverraskades invånarne plöts-
ligt genom anblicken af stora, på husen upp-
slagna affischer med kungörelso af prefekten
om förbud mot festen. Det blef liflig rörelse
bland invånarne, Man beslöt fortsätta förbe-
redelserna och telegrafera till regeringon i
Paris, men Gambetta sjelf råddo att öfvergifva
tanken på festen enär denna svårligen kundo
kallas enskild eedan don fått så stora di
mensioner.
Han var nödd och tvungen till detta råd,
ty den provisoriska byggoad, man uppfört för
banketten, var besatt af soldater, och kring
byggnaden utställda poster afhöllo alla berök
i densamma.
Närmaste anledning till prefektens förbud
var att i en tidning annonserats att en hvar
kunde få för 3!1a frang köpa sig tillträde till
festen.
Gambetta mottog i stället besökande hoptals.
Dessa ha måst indelas i afdelningar, emedan
alla icko kunde på en gång komma in till ho-
nom. I ett af de tal Gambetta bållit till dessa
gäster yttrade han att förbudet mottesten var
ett nyt bevis på den afvoghot som bos som-
liga af do styrando i Frankrike är rådande
mot republiken. Republikanerna bordo dock
framför alla andra vara avgelägna om attlyda
öfverhetens påbud, huru olämpliga dessa än
må vara. Om de bara ådagalade litet politisk
klokhet, skulla Fravkrikes öde ligga i deras
händer. Han anställdo dereftir en jemförelse
mell.n anledningen till de trenns franska re-
publikerns, Han uppehöll sig synaerligen vid
olikheten mellan 1848 års republik och den
nuvaranda, 1848 ropads hela verlden lefve
republikev, man majoiiteten var i tysthet be-
sluten att ju för desto hollre störta den. Denna
gång der: mot var republiken i början icke
populär, mon har sakta och säkert vunnit fast