didat lade i dagen, Det kan icke nekat att hr Clairfelt, mera än flera af hans kam. rater, som borgmästare utvecklat verksamhet i fråga om stadens och omnejdens argelägenheter; men lika litet kan. det nekas, att han är en utpräglad aristokrat och byråkrat, och den pösighet med hyilken han alltid framträder kommer snart att gifva sig tillkänna äfven inom riksförsamlingen. He Agardh förmärkte vid hemkomsten från sista riksdagen att han icke längre kunde påräkna akademistatens samlade röster. Dessa herrar hade vid det föregående valet icke kunnat bereda honom pluralitet, ehuru understödda af det rika och mäktiga bankintresset, om icke en politisk skräddare, Lunds Söderstedt, i sista stunden gått öfver till det lärda lägret. Nu var denne på annat håll engagerad, och hr Agardh undanbad sig i Lunds Veckoblad att ifrågakomma vid valet. Men mellan raderna i denna afsägelse kunde det tydligen läsas; Vill du mig något, så har du mig här, De lärda männen kunde emellertid icke bli eniga om någon kandidat, och sedan red. Bilow proklamerat rådman Thomasson som sådan, och denne svurit stadsintresset tro och lydnad, kunde utgången anses som afgjord. Hr Thomasson har icke förut gjort sig särskilt känd för medborgerliga eller enskilda dygder; och de bravorop som egnades honom vid afläggandet af bans politiska trosbekännelse inför valmännen blifva näppeligen återupprepale inom riksförsamlingen. I Malmö afgöras ännu alla val af några få maktegande, som derom tyst och stilla besluta och i yttersta stunden gifva sin vilja tillkänna för den stora hopen. Om vy. häradshöfdiog Ahlström var erigheten störst. Han är ett godt Malmöbarn, icke utan habilitet i de ärenden han hittills haft om hand och icke utan förhoppningar om samhällets förtreende vid stundande, mera intima valtillfällen. Med riksdagsärenden är han ej alldeles obekant, då han förut som kanslist i ett riksstånd öfvervarit deras handläggning. Kapten Boman är en treflig och inom flera områden bevandrad man. Sin befattning som föreståndare vid tekniska skolan lemnade han för en del år sedan för ett bättre aflönadt uppdrag vid ett penningeverk inom staden. Detta lyste någon tid, men försvann nära samtidigt med hr Bomans efterträdare vid tekniska skolan, som åter öppnade sina portar för sin förre styresman. Kronans kaka är, som man vet, liten men dryg, och hr Boman är nog lika villig att emotttaga en befattning i statens jenst med högre löneemolumenter än dem han nu innehar, som ovillig att afstå dessa mot ett slott i Spanien.