Lanötmaäteritorrattning eller icke?
(La ndimäteri instruktionen den 6 atig. 1864.)
. Till tjenst för Derons Nyheters läsare af
Irätbåteristaten, tillåta vioss hetta ne-
danstående referat ur justitierådet Naumanns
ienehållsrika Tidskrift för Lagstiftning,
Lagskipning och Förvaltning,
Brukspalrönen Uelsing anhöll hos
Biyrelsen öm franärning Ar nn äta
A 0 WW, Hillstföm den 2 augusti
en räkning för uppmätning in. m. af
en del utaf egorna till Pölsebo egendom.
Uti deröfsver infordradt yttrande förmälde landt-
mäterifiskalen, att den begärda granskningen af
räkniogen syntes vara Ändemålalljs, d4 de Köro-
mål, som Pxllströva Wfört; vatit helt och kbållet
St då chskild nalur, att han för deramma torde
bunna betinga sig ersättning efter godtfinnaude,
samt det jemväl torde bero på Celsing att vägra
utgifva större ersättning för do ifrågararande
gö-omålen än han fonnoe sköllgt.
Hällström anförde, ant ifrägavrärände förrätt-
ning verkatälig titan att han, dektill behållit något
örordhapda och Varit I älld al enskild natur.
en bade öndast äfsett uppmätning, uträkning
ock indetnisg ar en del egor till Pöleebo egen-
dom i oehför försäljning at as. k. tillor.
Genom beslut den 31 oktober 1870 förklarade
landträteristyrelsen sig så mycket mitdre böra
bifalla, Gelsings anebtnitr, ich styfelsen at Dull-
ströms Fitrane I ärendet inhemtat alt, i strid
med I mom. i 9 F at landtmäteriinstruktionen
den 6 augusti 1864, ifrågavarande förrättning blif-
vit verkställd utan förordaande af: k.-befbde
men med afseende härå skulle handlingsroe öf-
verlemnas till landtmäterifiskalen för den åtgärd,
hvartill bankande finna sig lagligen befogad.
I amedning börat och som enligt landtmäteri-
fiskalens åsigt Hällström låtit komma sig till last
det tjenstefel, ätt han, i strid med byssberörda
författning, utan behörigt förordnande, verkställt
lahdtmäteriförrättöing, som sfsett egörs uppmät-
viog, uträkniog och iadelving, anhöll landtmä-
terifiskalen-hos h. befhde i Göteborgs och Bohus
län,: att kronoåklagare måtte förordnas att vid
vederbörlig domstol föra falan emot Hällström
On ansvar enligt 25 kap. 17 strafflagen.
Ett sådant åtal anbängiggjordes aflänsmannen
J. E. Pillander vid Vestra och Östra Hisings
häradsrätt, hvarest Hällström genmälde, att han
icke verkställt någon landtmäteriförrättning, utan
blott lemnat sitt enskilda biträde till förvaltaren
Gitrdberg Pölsebö vid uppgörande af förslag
för mindre egostrgkens indelning. Det åberopade
stadgandet i Iandtmäteriinstruktiönen förbjöde
icke landtmätare att såsom enskild person lemnå
det biträde, gom kunde äskas.
Ett i målet afbkördt vittne, ritaren Palm, berät-
tade, att han närvarit, då förvaltaren Gundberg
infunnit sig hos Hällström och begärt att denne
måtte komma till Pölssbo för att-efter Gurdbergs
a:visning utstaka gränsorna för några föreslagna
villor samt derå uppgöra? karta: Vid tillfället
yttrade visserligen Gusdberg något om kostnaden
för sagda arbete, men något aftali detta binse-
ende uppgjordes icke. Gundberg ifrågasatte icke
behöfligheten af k. befhdes förordnande och upp:
gaf ej heller att äskade biträdet kunde röra nå-
gon annans rätt än egarens f Pölsebo. Vittnöt
hade åtföljt Hällström vid dennes första besök
på Pölsebog: ochydervid: hade uppgjorts förslag
till åtta stycken villor, hvsrjemte karta deröfvet
upprättats; meh några go.le män Hade icke till:
stildesvärnt, Nfvensom icke heller något protokoll
förts, utan Hade tömterbaB areal antecknats Ä
kartan,
klagaren erinrede, att då Hällströms rikning
upprättats efter gillande lavdtmäteritaxa, hans
erbete ock eyntes böra anges eåsom en landt-
mäteriförrättning.
Härtill genmälde Hällström, att då aftal om
ersättniogens belopp icke träffats, han, för att
icke godtyckligt bestämma ersättningen, beräknat
den efter landtmäteritaxan. -
Häradsrätten yttröde i utslag den 19 janusri
1871.;att emedan af skriftvöxlingen bos landtmäte-
ristyrelsen och vittnet Palms berättelse vore ostri-
digt, att hvarken egaren till eller förvaltaren af
Pölsebo hos k. Befhde sökt förordnande för Hull-
ström att lemna tjenstebiträde, utan förvaltaren
Gundberg enskildthös Hällström begärt den
handräckning, hvarom vore fråga; ty och fom
det biträdå; rantström letnnat Gundberg, i följd
deraf varit af helt och hållet enskild natur och
icke heller egt rum i den ordning, som för landt-
mäteriförrättningar vore föreskrifven; altr och
Jå det icke vore landtmätara förbjudet ätti ären-
den, som icke -anginge tredje måns-rätt; enskildt
tillbandagå dem, som dem avlitade, fant härads:
fätten, med stöd af stadgandena i 9 1 och 2
momenten at landtmäteriinstruktionen samt.11
och. 13.58 i skiftesstadgan den 9 november 1366,
rättvist ogilla åtalet.
Landtmwäterifiekaten besvärade sig i Göta hof-
rätt, som :i utslag den 28 mars 1871 fann skäl
ieko ha förekommit, ledande till kndring i bär
rådsrättens utslag.
Underdånig talan fullföljdes. men vid målets
föredragning den janne 1872 (i närvaro af
Qvensell Levhusen, Naumann, Bolin,
quark
abe, Dreijer och Olivecrona) fann högsta doms
otolem skäl icke våra anfördf, som kunde föran-
Jeda ändriovg i hofrättens öfverklagade ttslsg.