Jastitias ytterligare
söka träffa förlikning utan fru
mellankomst.
Utr ikes-Nyheter.
Om en korrespondent till PIndep. Belge är
riktigt underrättad, får rättegången mot mar-
skalk Bazaine ett allt falare utseende för den
anklagade. Rättegången lärer derjemte kom-
ma att ådsgalägga att många utom marskal-
ken komprometterat sig och att andra genera-
ler än han på det gröfsta försummat sina
pligter under kriget. En tilltagsen iogeniör-
officer skall ha lyckats skicka ut ur Metz,
efter dess kapitulation, två stora vagnar, upp-
fyllda af en massa militära dokumenter, rap-
porter, förtroliga skrifvelser, order och kon-
traorder som vexlats under det sorgliga fält-
tåget. I den tyska polisens åsyn lät han dessa
vagaar under två veckor hvarje dag köra
fram till hans pott, men obegagnade återvända.
Slutligen, då polisen ledsnat vid att gifva akt
på detta företag, skickade han dit vagnarne
midt på ljusa dagen. Do handlingar, med
hvilka de voro lastade, sägas innehålla de
mest bäpnadsväckande upplysningar, och detta
skall vara anledningon till att Thiers varit
obenägen att låta åtalet mot Bazaine utföras
med den offentlighet som ett så vigtigt krigs-
rättsmål kräfver.
Wezer Zeitung har förnummit att kejsaren
af Österriko snart skulle göra ett besök i Pe-
tersburg. (Mindre troligt!)
Från Frankrike berättas att Tyskland den
1 okcober skall få en obehaglig present från
sistnämde land, nemligen alla i Elsass och
Lothriogen födda och nu i Frankrike förvarade
galår och andre straffångar, som icke förklarat
sig sinnade att blifva franska medborgare och
sålunda för alhid öfvergifrit fådernebygden.
Jesuiterna, utdrifna från tyska riket, sätta
sig ned dels i England, dels i Frankrike. Si
kom en dag i fötra veckan en bataljon af 250
hög på en gång från Strassburg till Paris,
or tågade de i procession från bangården till
sitt hus i den förnäma stadsdelen St Germain.
Men som det finns ett tillräckligt antal jesuiter
förut i Paris ämna de nykomne icke qvarblifva
der, utan resa till England eller Brasilien. —
Det är betecknande för den ståndpunkt, kvar-
på elsassarno i andligt hänseendo stått un-
der det franska väldet, att 80,000 elsassare
undertecknat -en petitiea till Bismarck om
tillåtelse för de vördade jesuitfäderne att åter
sätta sig ned i Elsass.
En diplomat har skrifvit bref till tidningen
e Frangais angående kejsarmötet Han
omtalar, att när ambassadörerne hade sitt all-
männa företräde -hos kejsar Wilhelm i do beggs
främmande kejsarces närvaro frågade öster-
rikisko kejsaren den franske ambassadören
avgående Thiers helsa. Sedan han fått sva-
ret härom yttrade han: Det är en förvånande
man, franska republikens president. Jag be-
undrar honom på det högsta. Jag kan icke
fatta huru han förmår handhafva så många
ärenden af olika slag och ändå ha tid öfrig
att pröfva nya kanoner. Jag visste väl att han
egde vidsträckta och mångartade kunskapor,
men jag bekänner att jag inte visste att han
var en autoritet i artillerifrågor. Jag säger
än en gång hr Thiers förvånar mig. (Kej-
sar Frans Josef tyckes varit icko så litet sar-
kastisk.)
Tyska rikskansleren har afgifvit ett svar på
den lyckönskningsadress han från ansedda en-
golsmän erhållit i anledning af sina åtgärder
mot jesuitsträfvandena. Han ekrifrer bland
annat: Adressen lägger tillbörlig vigt på
svårigheterna i den strid, som blifvit de tyska
regeringarno påtvingad mot deras vilja och
förmodan. Statens uppgift att lika skydda
bekännelsefriden och allas samvetsfrihet skulle
joke vara lätt äfven om den ej försvårades
genom missbruket af oberättigade inflytelser
och genom att troende själar med konstlade
medel oroas. Dot fågnar mig att finna er ense
med mig om den grundsatsen attiettordnadt
samhälle hvarje individ och hvarje bekännelse
bör åtojuta det mått af frihet som är fören-
ligt med de öfriga medborgarnes frihet samt
landets trygghet och sjelfständighet. I striden
för denna grundsats skall Gud skydda det
tyska riket äfven mot sådana motståndare som
låna hans heliga namn till täckmantel för sin
fiendskap mot vår inre fred.
I Magdeburger Zeitung utlägges vidlyftigare
en stundom förut yttrad gissning: Rikskans-
leren Bismarck mår alldes förträtfligt. Han
har förmått vara med om allting (under kej
sarmötet) och var städso färdig såväl till all-
varliga öfverläggningar som till muntra sam-
tal. Hans sjukdom är ett officiöst bjelpme-
del till att lägga i dagen den mycket kraftige
patientens ionersta tanke. Om någonting ej
faller honom i smaken, eller skall någonting
ske eller icko ske efter hans önskan, så blifva
Bismarcks nerver offciöst inspirerada och be-
funna angripna, För flera år sedan var detta
onekligen fallet, särdeles efter 1866 års krig,
mon alltsedan franska krigot har han mått
bättre än någonsio. Tältliferet i Champagae och
längre in i Fraokrike har stärkt honom all-
deles utomordentligt. Det är visst godt och
välgörande att han sparar sin kropp för att
icko få återfall af sin förra sjukdom. men
bl