gan af donna dröjde han för att ett ögonblick
hemta andan. Huset var bygdt i schweizisk
siil och påminde sålunda föga om det på
landsbygden i Tyskland vanliga byggnad:-
sittet; rundtomkring detsamma strickto gig
ett slags balkong eller veranda, ofvanom och
uader hvilkga ett djupt mörker rådde, tack
vare det framskjutande taket, som kastade
gin skugga deröfver.
Cocils mening hado varit att genast åter
lemna denna tillflyktsort, eå snart han hunnit
hemta ardan. Men då haa varssblef huru
haaet var inarättadt, och märkta att ingen lef-
vando varelse fanns derinne, fick han plöts-
ligt en id och ändrade sin förra plan. Vig
gora en katt, klättrade han upp på balkongen,
ehuru denna var belägen temligen högt öfver
marken, och lade sig sedan red på densam-
mas golf.
Om förföljarne passorade huset, hade han
utsigt till ast kunna rädda sig undan dem;
om de åter stannade och påträffade konom —
nåväl, i sådant fall egde han ännu styrka
nog till att dyrt sälja sitt lif.
, Han hörde nu flenderna komma allt när-,
mare, sorlet blef efterhand allt mera ljudligt
redan kunde han urskilja ett och annat ord
gom vexlades dem eracllan, nu skulle hans
öde afgöras.