gan af donna dröjde han för att ett ögonblick hemta andan. Huset var bygdt i schweizisk siil och påminde sålunda föga om det på landsbygden i Tyskland vanliga byggnad:sittet; rundtomkring detsamma strickto gig ett slags balkong eller veranda, ofvanom och uader hvilkga ett djupt mörker rådde, tack vare det framskjutande taket, som kastade gin skugga deröfver. Cocils mening hado varit att genast åter lemna denna tillflyktsort, eå snart han hunnit hemta ardan. Men då haa varssblef huru haaet var inarättadt, och märkta att ingen lefvando varelse fanns derinne, fick han plötsligt en id och ändrade sin förra plan. Vig gora en katt, klättrade han upp på balkongen, ehuru denna var belägen temligen högt öfver marken, och lade sig sedan red på densammas golf. Om förföljarne passorade huset, hade han utsigt till ast kunna rädda sig undan dem; om de åter stannade och påträffade konom — nåväl, i sådant fall egde han ännu styrka nog till att dyrt sälja sitt lif. , Han hörde nu flenderna komma allt när-, mare, sorlet blef efterhand allt mera ljudligt redan kunde han urskilja ett och annat ord gom vexlades dem eracllan, nu skulle hans öde afgöras.