Nya Dagligs Allehavda her skyndat ett i går afton söka parera det slag eom vii förra numret riktade mot en alltför starkt byräkratisk eller missförstidt stedemannamessig riktning af do här förestående riks. dagsmannavaien. Paraden inledes med att fösta Allehanda-läsasros uppmärkeamhet deruppå att Dagens Nyhster icke tillhör landtmannapartiet, utan de radikale. Häri har Dagligt Allehanda fullkomligt rätt. Liksom landtmanrapartiet säger: med regeringen när den handlar i öfverensstämmelse med våra åsigter; eljest mot den, kunna vi sögs: med landtmannapartiet så lårgt eom vianse des3 fordringar och dess förslag rättvisa och för svenska folket gagneliga ; i öfrigt emot det. Vi ega lycken vara fullkomligt obundna af aila partiband — och af alla bolsgeband också. Det är mer än hvad Dagligt Alleharda kan säga om sig. Ärligheten fordrar att erkänna att det sannolikt icke varit Dagligt Allehandas mening att för allmänheten erkänva att Dagens Nyheter icke är någon landtmannapartist, utan det ville skrämma sina läsare för oss gexom påståendet att vi köra till dessa röda, med hvilka man brukar förskräcka de elilia i landena. Våra läsare känna att Dagens Nyhetor icke är någon sådan der förfärlig buse; och huru dermed än må förhålla sig, så inverkar det icke på den frågan: huruvida klokheten fordrar att Stockholm vid valet afriksdagsmänr icke ådagalägger en alldeles otvetydig fiend:kap motdet parti som — hvad Dagligt Allehanda ej förnekar — blir det herrskende under instundande treåriga riksdegsperiod och sannolikt äfven i decennier. . Att klokhiton bjuder ett tillmötesgående, är Dagligt Allehanda nog hyggligt, i sin hastigt påkomna medgörlighet, att erkänna och ger os3 således fullkomligt rätt. tHvem är det i vårt land som i dessa offentliga frågor, hvilka på det närmaste röra de olika medborgareklassernas rättigheter och skyldigheter och ekonomiska förkållanden i allmärhet, icke vill vara gå mycket till mötesgående som rättvisa och billighet medgifva? Hvem är det som icke vill se till, huruledes företrädesvis de bordor som oskäligt trycka vår modernäring, jordbruket, må kunna lättas eller utjemna3, så att denna verksamhbetsgren må gå framåt och utvecklas till fromma för hela vårt folk? Hvem är det som vill. källa på orättvisorna såsom sådana?4 Så frågar D. A. med en fullkomlig Tartuffianpism. Och vi svara: det är Dagligt Aillehardas patroner i första kammaren, hvilka vägrada sitt bifall till senaste statsutskottets förelsg om grundskatternas successiva nedsättande, äfvensom de af anåra kammarens ledamöter, hvilka riksdag efter riksdag beskyllt landtmännen för Cråhet, sjelfviskhet och egennylta när de begärt lindringar. Hur känsliga ha dock icke dessa hittills så öfvermodiga herrar och deras organer blifvit sedan det visst sig att de ödmjukt begärande äro nära deran att kunna befalla! Då datra de och vänta sig ingenting mindre än fysiekt våld bara man erinrar dem att svenska allmogens tålamod har en gräne. — Detta är verkligen en hotelse (och med förlof, kära Dagligt Allehanda, den första vi trarekaetat). Men Dagligt Allehanda borde af episoden mellan Ola Jönsson i Kungshult och statsrådet Bergström ha lärt sig att icke frukta för allmogens näfvar och