I Svenska folkets tillstånd.
Skåne.
Godsbefolkningen.
(Forts.)
För den talrika godsbefolkningen inom
denna provins, och särskilt för de redan
bortgångna generationerna, har det varit en
verklig olycka att icke någon enda större
godsegare med öppen blick och med barm-
hertighetskänsla för den lögre jordbruksbe-
folkningens betryck, förenad med mod och
ingigter att detsamma afbjelpa, sutit i konun-
gens rådkammare. Då hade på ekonomisk
lagstiftningsväg förhållandet mellan gods-
egare och godsbefolkning kunnat ändras här
liksom i Danmark redan i slutet af förra
och början af detta århundrade. I det lan-
det gällde då ännu Stavnsbandet, d. v. s. en
författning, hvarigenom hvarje bondson intill
45 år förbjöds att utan egarens vetskap och
samtycke lemna det gods, der han var född.
Denna makt öfver de underlydande fråntogs
godsegarne i Skåne sedan denna provins
blifvit svensk, men regeringen måste flera
gånger i stränga ordalag påminna härom
innan författningen blef efterföljd. Äfven
under detta århundrade påstås det, att både
obehag och bestraffningar träffat de föräldrar,
hvilkas söner fördristat sig att afflytta från
godset, innan herrskapets eller inspektorens
tillåtelse dertill erhållits. Antagandet af
tjenare har skolat underställas åtminstone
inspektoren, som äfven från arbetet vid går-
den, sedan de varit antagne, bortvisat den
han af en eller annan anlednirg icke tyckt
om. På fera ställen hafva arbetsbönderna
vid herregården måst uppvisa unghästar och
fäkreatur, innan de till annan person vågade
utbjuda dem till salu. Voro de vackra, be-
höllos de till det pris herremannen eller
inspektoren bestämde.
Den rätt godsegarne i Danmark under
ofvannämda tid genom författningarne hade
öfver sina underhafvande var i flera rikt-
ningar ganska stor, men blef ännu större
genom de missbruk som opåtaldt utöfvades.
Fattigdom, okunnighet och osedlighet bland
godsbefolkningen voro de bittra frukterna
af dessa samhällsförhållanden. HBSlöhet och
likgiltighet följde i spåren, och bonden var
lika okunnig som bekymmerslös för allt hvåd
som tilldrog sig utanför det gods, der han
var född. Tillståndet var der således myc-
ket öfverensstämmande med den skildring,
vi efter baron Kjell Bennet förut lemnat
af tillståndet vid Svaneholm, förrän den
egendomen öfvertogs af baron Maclean. Detta
var ej den enda herregård, der förhållandet
var sådant, — säger den åberopade förfat-
taren. Men i Danmark öfyertog 1784 den
folklige Fredrik den VI riksstyrelsen och
utsåg då till förste minister och ledare af
rikets politik den ädle godsegaren Andreas
Petter Bernsdorff och till chef för kameral-
verket Christian Detlevy Reventlow, grefve
till Christiansede. Dessa begge män hade
redan förut gjort sig kända för stora stats-
mannaegenskaper, förenade med en omfat-
tande organisations- och administrationsför-
måga, och blefvo pu mäktiga redskap för
utförande af den unge furstens mennisko
vänliga afsigter till förbättrande af den lägre
jordbrukande klassens vilkor. Begge hade
tidigt insett behofvet af lindring i bondens
betryckta ställning, och på deras gods, Berns-