om det ginge an att alla kallade honom helt
enkelt Rock, såsom han var van att be-
nämnas af sina slägtingar och kamrater.
— Jo, jag heter så, svarade han. Men
jag känner er inte; hvad vill ni mig?
Serafen tyckte icke riktigt om att bli upp-
sökt af okända personer; ty det hade händt
honom många gånger, och nästan alltid hade
följden varit, att man narrat af honom pengar.
— Jag vill endast be ers nåd att få fram-
ställa en helt enkel förfrågan, sade Baroni
visserligen vördnadsfullt, men tillika i en ton,
som förrådde en viss sjelfkänsla, ty knipslug
som han var, hade han redan märkt, att man
vann ingenting hos markisen genom kryperi.
Serafen syntes nyfiken.
— Nåja, fråga mig, min vän, yttrade han;
jag är idel öra.
— Jag tackar så mycket. Kanske mylord
då vill vara god och säga mig om denna namn-
teckning är skrifven af ers nåd sjelf? fortfor
juden med stark brytning på tyska.
Han höll framför honom ett papper, som
var så viket, att endast en rad af det derå
skrifna syntes. Denna rad upptogs af namnet
Rockingham.
Serafan förde lorgnetten till ögat, betrak-
tade namnet noga och skakade derefter på
hufvudet.
— Nej, det der har jag inte skrifvit, yttra-
de khan, derom är jag nästan fullkomligt öfver-