RR RR RO RR RR RS RA EN LA EN ENN NN
der sådana frivilliga öfverenskommelser icke
nu, 1794, kunde träffas, skulle det genom
en komit6 derom redan följande året afgöras.
1799 utkom ytterligare förordning i detta
ämne, deri det bestämdes, att hofveriet al-
drig finge höjas och att, der det en gång
blifvit afskaffadt, aldrig finge åter infö-
ras. Genom lag 1850 har det blifvit stad-
gadt, att hofveriet helt och hållet skulle af-
skaffas, der en tredjedel af hofveribönderna
eller godsets egare det fordrade, och att om
parterna ej Jerom kunde bli eniga skulle
gode män utnämnas till tvistens sltande.
Tiondeväsendet blef äfven genom författning
ordnadt redan 1810.
Det är denna stora, alltjemt fortgående
omsorg från danska regeringens sida om
landtmannaförhållandenas ordnande, som
grundlagt den allmänna välmåga, hvilken
öfverallt skönjes inom den lägre jordbrukare-
klassen i Danmark. Det är denna välmåga
och det allmänna välbefinnande den alstrat,
som gjort att danska bonden kunnat bära
och med villighet burit alla de bördor, som
efter tre krig — 1814, 1848 och 1864 —
blifvit honom pålagde. Det har hos oss,
synnerligast under de sista ären, talats myc-
ket om att vi, hvad beträffar fästningar,
krigsmateriel och krigsfolk, befinna oss i ett
försvarslöst tillstånd. Vi befara högligen,
att villigheten att bära krigets bördor skulle
inom den klass, som af dessa mest träffas,
här befunnits helt annorlunda än i Danmark,
liksom tillgångarne att bestrida de med ett
krig följaktiga uttagor varit vida ringare.
Vi befara äfven att om en invasion inträffat
1 Skåne samtidigt t. ex. med den i Jutland,
hade på många ställen godsbefolkningen gjort
gemensam sak med fienden, och herremän-
nen blifvit tillfogade större lidanden af den
förra än af den genare. Huru annorlunda
hade icke förhållandet kunnat vara om våra
regenter, liksom Fredrik! VI och hans efter-
följare, hade sökt och funnit rådgifvare så-
dana 8om Bernsdorff och Reventlow, föregå-
ende med uppoffringar till godebefolkningens
fromma och jordbrukets höjande inom egna
områden, och derofter tillämpande den vunna
erfarenheten på en omfattande agrarisk lag-
stiftning. Äfven vi ega många statsdomäner,
der reformen i första hand kunnat utföras.
Vår första regent af Bernadottska ätten in-
nehade flera af denna provinsens största
herregods. Tänk om Han med sin an-
nårs så skarpa blick kunnat uppdaga några
menniskovänliga, i jordbruk kunniga män,
utrustade med en för ändamålet nödig or-
ganisationsförmåga, som tagit dessa horr-
liga egendomar om hand och höjt dem
till mönsterbilder för de öfriga herre-
godsen i Skåne! Vid den?ena af dem
hade det icke behöfts annat än att fort-
Bätta den verksamhet som den förre egaren,
major Stjernsvärd, der utvecklat och som brin-
gat den till den högsta kultur någon egen-
dom inom provinsen då uppnått. I det
stället hade den, efter ungefär 15 års bruk-
ning af förvaltare, tillsatte af den höga ega-
ren, genom en alldeles konseqvent vansköt-
sel blifvit till en spottafla äfven för de an-
nars okunnigaste jordbrukare i den orten.
På de andra egendomarne, af hvilka den
ene sköttes genom inspektor och den andra
af arrendator, var godsbefolkningensg till-
stånd i allmänhet uslare och ömkansvärdare
än vid något af de många angränsande herre-
sätena, och innehafvarne af dessa kunde med
