af sjöröfvare. En ung schlesier har meddelat Schlesische Zeitung följande berättelse om ett anfall sf sjöröfvare: Don 19:de februari 1872 lemnade vi Bombay. Då vi hade uppnått 10:de breddgraden, varsnade vi nattetid tfe ostindiska kustfartyg, så kallade dschjonker, som föreföllo oss temligen misstänkta. Kaptenen ansåg dem vara sjöröfvare. Som vinden var temligen god, hoppades Vi ait slippa ifrån dem. På morgonen mojnade emellertid vinden af och slutligen blef det al:deles stillt. Nu var blott en af dschjonkerna i sigte, men han Vann rätt bstydligt på oss. ln strid var oundviklig och kaptenen träffado nödiga förberedelser. Olyckligtvis hade vi hYarken kanoner eller gevär, endast kaptensn hade en sexpipig revolver. Utsigtorna för oss voro icke goda mot den mycket starkare fienden; vi vorö neinligen endast 18 man tillsammans, under det sjöröfrarne voro åtminstone fyra gånger så manstarka. Kl. 2 på e. m. hade dschjonken närmat sig på kanonhålis afstånd och drejat bi. Han inväntadö tydligen de andra, Han behöfde icke vänta länge, ty, med kikare kunde vi se de två andra dschjonkerna komma roende från hvar sin sida: Den bakom oss liggande börjadö bu gifva eld, men tillfogade oss ingen annan skada. än att en kula träffade nachterhuset, Kaptenen hade emellertid låtit värma en kettil beck, sem hälldes ut öfver däck och, innan det hunnit stelna, beströddes med glasskärfvor. Vi togo på oss våra skor för att icke .få fötterna sönderskurna af glaskitarno; Kort derpå lade den Törsta dscbjonken sig längs sidan med oss och sjöröfrarne klättrade öfver relingen in på däck; men som de satte sina fötter derpå, började de uppgifva de förfärligaste skrik, ty glaset inträngde i deras fötter. Tio af oss hade yxor, de öfriga handspakar. Ett ögonblick senare voro vi midt ibland dem och en rasande strid började, Den andra dschjonken hade emellertid närmat sig och lagt sig för bogen. Af ropen slöto vi till att striden tfven der var i fäll gång. ndast tio af oss hölle sig ännu på fötter, men vi voro alla sårade. Jag hade fått ett spjutstyng i venstra axeln. Vi drogo oss långsamt och alltjemt stridando tillbaka till akterdäck; der vi barrikaderade oss bakam båtarne; Under det malajerna skuro hufvudena af de stupade och sammanbundo: dem vid håret, aflossade kap tenen skott på skott i den täta klungan. Vi vöro nära att uppgifva allt hopp. I detta ögonblick skingrades krätröken något och vi fingo sigte på en ångrare, som genast började beskjuta den tredje dschjonken. Efter ett par minuters förlopp började denne sjunka, hvarpå sjöröfrarne sprungo i sjön. Ångbåten satte genast ut sina båtar för att-anställa jagt på skurkårne och ångade derpå med full fart ned mot oss, Så snart vi såga detta, kastade vi oss med ett skallande hurra in på sjöröfratno. Jag fick vid detta aofall min högra arm genomborrad af ett knithugg. ngaren, en engelsk kanonbåt på 6 kanoner, öfverseglade dschbjonken framför bogen och lade sig på sidan om den andra, hvars besättning till större delen befann sig på vårt däck. De qvarvarande skötos,. Tio af malajerna gåfvo sig, då de sågo att allt var förloradt, Med undantag af kaptenen, voro vi alla sårade, tid af de våra, bland andra förste styrmannen, hade stupat. Vi kastade de fallne sjöröfrarnes lik, tillsammans femtio, öfver bord; de tio fångarne hängdes i rånockarne. Kaptenen byrdö tolf man af ångarens besättning, ty vi voro alla otjenstbara. Kanonbåten qvarlåg i vår pärhet under natten och lemnade oss först andra morgonen, efter att hafva försett oss med vatten och ammunition. Breflåda.