tafla, från hvilken man har svårt att slita
sig lös. I den vid samma plats liggande
domkyrkan erhåller man ett begrepp om
hvad rikedomar de katolska kyrkorna ega.
Ett enda af denna kyrkas många kapeller,
Wenzelskapellet, har icke mindre än 365
ädla stenar insatta i — väggarne, der dei
dunklet ej synas utan att blifva direkt på-
pekade. I samma kyrka står den heliga
Nepomuks bekanta grafvård, hvars konst-
närliga värde helt och hållet träder i skug-
gan för dess materiela: grafvården består
nemligen uteslutande af rent silfver och
väger 30 centner! Hvad Österrike, som så
länge generats af finansielå bekymmer, väl
behöfde en Gustaf Wasa, som kunde hålla
räfst med dessa ulfvar i fårakläder, hvilka
liksom vampyrer utsuga landets must och
merg och derjemte förqväfva folkets andliga
utveckling, dessa prester, hvilka i yttre
måtto affektera en anspråslöshet, som för-
lorar hvarje skymt af värdighet genom den
flärd och det toma prål, hvarmed de omgifva
sig i sitt embetes utöfning, och genom den cy
nism och oförskämdhet, hvärmed dö för den
heliga kyrkansX räkning länsa folkets fickor!
En af Prags lägsta delar, nordvestra vin-
keln af den 8 k. gamla staden, tätt vid
Moldäufloden, är också ganska märkvärdig
och förtjenar att besökas. Der är nemligen
judestaden, inom hvars trånga område ju-
darne förr uteslutande hade sina bostäder,
derifrån de icke utan fara för lif och lem-
mar kunde aflägsna sig. Det fättigare de-
len äf den här talrika judiska befolkningen
bor ännu vid judestadens tfånga gator, der
de märkvärdigaste butiker med den märk-
värdigaste blandning af varor och snusk
äro inrättade. Hvad som emellertid gör
denna stadsdel märkvärdig är döss garnla
syhagoga och den gammla judiska kyrkogår-
den. Def förra är en sällsamt formad, dy-
ster stenmassa i forngötisk stil, den enda i
dentia byggnadsart förekommände syhågoga,
till hälften nedsjunken i jorden. Det upp-
gifvesg, med hvad grund af sanning lemnär
jag derhän, att denna kyrka blifvit byggd
sf judar, som lyckats rädda sig utdan Je-
rusalems förstöring, men ätt hon Söodaät va-
rit undör århundraden glömd och okänd
till dess hon åter i början af 13:dö århun-
dradet påträffådes och ånyo började begag-
nas till gudstjenst. I kyrkan bänger en
stor faha, skänkt af kejsar Ferdinand TIL
för judärneg visade tapperhet 1648, då Prag
belägrädes af svenskärne.
Svenskä krigafmitnen påträffas flerstädes
i Prag, och döt svenska namnet är ännu der
i liflig, om ock ej i vänlig, erinring. Defom
öfvertygades jag vid ett kort besök på den
förut omhämda gäfnla judiska kyrkogården:
Döhna gräfplaäts består af ett formligt kaos
af graäfvårdar, 8å tätt Hopäde på och intill
hvarandfä, att man omöjligen kand tåga ett
steg på bidam af den smala gångstig; som
slingrar sig fråm imöllan dö underligt for-
fnäde, med hebföiska skfifteeken och mång-
färgad mössa betäckta stedarne, Här öch dör
öfvetskyggadö af en frodig fläderbuskö eller
omösnärjdå af yppiga slingöfväxter: På derna
kyrkogårfd; som är ganska vidsträckt; men
sedafi nära ett sekel ej möra bögaghnas till
begrafningsplats, kan man öfverblicka mef
är ett tuseh århufidradeöf. Der finnas fem-
ligen grafstönar, som äfö 1,200 å gammla.
— Btraxt till venster vVid ingångsporten
ligga de judar begrafna, hvilka utgjordö pri-
söt för den köjserliga fånäån i gåmlå Syna
gogati, och vår föråre; em judisk klöckare;
Berättade omständligt dönhä stönskogs hi-
storiå, dervid äfven betörändö svenskarnes
vilda främfart i Bölimen. När vi geder-
möra kömnmo till et gräfsten, söm bar färm-
nöt på en öfverrabbi Löwe; en lärd och vän
till den bekante danskö äströnomen Tycho
Bråkö, hvilken har sin graf i en af Pragå
kyrkör; och detta gaf oss anledhivg nämna
att vi voro Svenskar; så verkåde denna upp-
lysnitg på den förut pratsamme klockaren
som ett munlås. Han blef med ens tyst
och förde -oss körtäste vägen ut på gatan
igen. Don Svenska nåtionäliteten var här
synbarligen en mycket klen rekommendation.
