Utrikes-Nyheter. Thiers skall enligt senaste underrättelser återvända till Paris eller rättare till Versailles, hvarest bland annat den nye japanesiske gesandten skall öfverräcka sina kreditiver. Mot slutet af innevarande vecka ämnar Thiers företaga den länga påtänkta resan till Havre, hvarest han skall raottagas med stor festlighet. Till följd af en inbjudning från inrikesministern Jules Simon skall den berömde barytonisten Faure irån stora operan i Paris begifva sig till Trouville för att madverka vid en konsert, som Thiers fiu har arrangerat till den 7:de september till förmån för invaliderna från sista kriget. Den statistiska kongressen i Petersburg upp: löstes i fredags af storfursten Konstantin. De förnämsta frukterna af mötets förhandlingar äro nedsättandet af ett ständigt kongressutskott och mötesbesluten om de uppgifter, som föreligga den internationella statistiken. Mikadon af Japan har enligt en berättelse från San Francisco fått sig tillsänd er krigsförklariog från halfön Korea. Han hade utkräft af koreanerna den skatt, som de sedan, gammalt brukat betala till Japans herrskare, men dessa sönderrefvo hans skrifvelse och kastade det ena sändebudet i fängelse, hvaremot de läto det andra resa hem för att säga mikadon, att koreanerna vore färdiga attupptaga striden med Japan. Medan Tyskland firar årsdagen af slaget vid Sedan som en nationalfest och i den nya kejsarstaden Berlin förberedelser träffas till det nära förestående mötet mellan Europas tre mäktigaste suveräner, ha från det största af de sydtyska konungarikena inträffat underrättelser, som synas ämnade att något afkyla den allmänna festglädjen. Det är bekant, att konung Ludvig den andre var den förste af de tyska suveränerna, som den 4 september 1870 uppmanade till att erbjuda kejsarvärdigheten åt konung Wilhelm den förste at Preussen, men det är tillika bekant, att Bäjern såsom det största konungariket betin gade sig en del företrädesrättigheter, ämnade att betrygga dess sjelfständighet gentemot den centraliserade riksmakten. Under kriget leddes de bäjerskå statsangelägenheterna af ministerpresidenten grofve Bray, som väl ej var så preussiskt sinnad som hans företrädare, furst Hohenhohe, men dock med uppriktighet slöt sig till den nationella enhetsrörelsen. Senare (1871) öfvertog grefve HegrenbergDux statsministerposten i Miinchen, Btällniogen hade nu blifvit delvis svårare, i det att det klerikalt patriotiska partiet hade ma joritet i kammaren, och den i Preussen på började kampen emot romerska kyrkan och jesuiterna i det hela blott väckte sympatier hos det liberala partiet i Minachen och några större städer, men. ingalunda hos befolkningens flertal. Dertill kom, att den något oberäkaeliga unga konungen på ett i ögonen fallande sätt-höll sig tillbaka från hvarje beröring med kejsarhofvet och rikskanslersembetet i Berlin, om ej riksförfattningen gjorde det till en nödvändighet. Då Hegnenberg-Dux dog i juni detta år, gällde det att finna en passande efterträdare; men denna uppgift var ingalunda lätt, isynnerhet då den religiösa kampen i Tyskland efterhand hade antagit betänkliga dimensioner och Bäjern såsom ett öfvervägande katolskt land icke utan vidare i denna sak kunde ställa sig i samma led som Preussen, I bortåt tre månader har ministerpresidentvosten stått ledig och under tiden blifvit skött af inrikesministern Lutz, en man, som sökte balansera mellan begge partierna, men dock, så vidt möjligt var, värnade Bäjerns sjelfständighet mot de inflytelser, som gjorde sig gällande från Beriin. Emellertid uppdykte tid efter annan rykten, att konung Ludvig (som hvarken hade helsat på kejsar Wilhelm eller den tyske kronprinsen, då dessa i slutet af augusti reste genom Bäjern, den förre på hemresan från Gastein, den senare som inspekterande riksfältmarskalk) stod i underhandlingar med friherre von Gasser, hittills bäjersk gesandt vid hofvet i Stuttgart om bildandet af ett nytt kabinett. Slutligen hafva den 31 augusti privatdepescher inträffat, att Gasser emottagit det honom anför trodda värfvet, samt att det nya kabinettet kommer stt bestå af idel anhängare af det böjerska sjelfständighetspartiet och af klerikala, med undantag af krigsministern Prankb, som betraktas som en opolitisk. I Berlin har denna underrättelse, som dock ännu saknar officiel bekräftelse, väckt mycken ovilja. Friherre von Gasser har förut arbetat i stortysk riktning (en sammanslatning med Österrike), men stannade på sin post i Stuttgart, då händelserna år 1870 bragte Preussen i spetsen för tyska riket. De nationalliberala bladen i Nordtyskland gåfvo i somras konung Ludvig det goda rådet att ånyo göra furst Hohenlohe till statsminister; men i motsats härtill utbreddes af de klerikala kretsarne rykten om, att konung Ludvig ämnade göra Bismarcks ifrigaste fiende, den bekante hannoveranske deputeraden Windhorst från Meppen, till kul tusminister. Om underrättelsen om ett kabinett Gasser i Miinochen bekräftar sig, så är detta ett tecken, att stämningen i en stor del af Sydtyskland idke är så gynnsam för Bismarcks planer, sota man ofta framställt den.