tiden. Detta stadgande skulle, om det följder,
göra åtskilliga mindre fiskares ruin; ty de
som bo ute vid hafvet äro just den tiden af-
stängda från fasta landet och lefva uteslutande
af fisket. Frågan är emellertid förfallen, eller
ock rättar man sig ej efter törbudet. Vidare
företagas notvisitationer, hvilket högeligen för-
birtrar den stolte skärgårdskarlen, som anser
hafvet nog stort och djupt att hålla fisk i till-
räcklig mängd och som har nog göra att öfver-
lista de slipade hafsdjuren för att han skulle
tåligt åse huru menniskor taga deras parti i
det de öppna maskorna i hans garn.
Hvad som dock brefskrifvaren icke kan finna
annat än alldeles oriktigt, är förbudet till skydd
för ejderfågeln. Denne hitkommer om vären
och häckar ute på skären; när ungarno äro
färdiga på hösten flyger han sin väg. Nu är
att märka, det jagt å ejderfågeln just är för
bjuden hela den tid han vistas här på kusten.
När han är borta får han skjutas, och skjutes
också mycket riktigt på Aland, finska kusten
och Jutland. Detta gör att han här vanskötes,
och tjufjagt blir en naturlig följd med alla de
försumligheter och okynnigheter som beledsaga
en dylik jagt. Förut vårdades fågeln medelst
hålkars utsättande på de yttersta kobbarna
och betraktades såsom husdjur; nu deremot
förföljes han som ett vilddjur.
Här har lagstiftningen tagit hand om en sak
som den ej förstår, men som hon trott sig
förstå bättre än skärgårdsbon, och deri bar
hon haft orätt; ty skärgårdsbon är ingen sjö-
röfvare. Han utsätter än i dag hålkar i trä-
den omkring de närmaste stränderna inom
skären och skattar sina skräckor på ett för-
ståndigt sätt i det han alltid låter ett flertal
af äggen ligga qvar.)
För att nu tala on de vigtigaste sakerna,
kyrkan, skolan och kommuneglen, inom vår för-
samling nemligen, så är här lika sorgligt eller
lika bra som på de flesta andra båll. Kom-
munaluppdrag tar man för ärans eller ock för
skams skull; kyrkan besöker man när vädret
är godt och när den traditionella skriftningen
skall försiggå. Skolan är en katekes. och
biblisk institution, alldeles som annorstädes.
Presten skulle af en viss sekt kallas död, men
detta är en fördel, ty han är då mindre
nitisk att sprida själsmördande läror. Det
moderna jesuiteriet har för ett par år sedan
grasserat här i trakterna och lemnat spår efter
sin fanatisza obskurantism. Här fanns nemli-
gen förut ett sockenbibliotek, innehållande hi-
storiska och naturvetenskapliga böcker för fol-
ket. Dessa lästes med stort intresse under de
långa vinterqvällarne, och brefskrifvaren hörde
med förvåning huri väl folket hade reda på sitt
fåderneslands historia. Nu är glädjea slut, ty
en rå prest var, i följd af de. maktegandes
likgiltighet, nog djerf att sälja bort socken-
biblioteket för att utan vidare redovisning in-
köpa, af den gudlösga stiftelse, som kallar sig
evangelisk och fosterländsk, en laddning af
den sämsta litteratur, som märkvärdigt nog
äionu ej blifvit åtalad af tryckfrihetens vårdare.
Nu klagar folket att de ej ha något att läsa,
ty de äro nog fördormsfria att ej arbeta foster-
landets fiender och framåtskridandets förban-
nelse i händerna,
Utan att på något vis vilja trädai Jörgeng
fotspår, som tagit till vitae genus att förfölja
tullstyrelsen med anmärkningar, vilja vi dock
berätta ett mycket besynnerligt förhållande
angående kustbevakningen. På vår ö bor nem-
ligen en jektuppsyningsman, på hvars skuldror
staten lagt den svåra bördan att ensam, med
två båtsmän, mot smugglerier bevaka hela ku-
sten från Sandhamn till Nyköpiog.
Är det sant att smugglerierna aftagit, då
ntet beslag giorts sedan början af 60 talet,
så är det ock ett faktum att de ej upphört,
ch hur vore detta väl rimligt då kustvakten
möjligt kan se hvad som förehafves vid Sand-
hamn när han ligger i Trosa och tvärtom. Der
före betraktas hela tjensten gom ett narrspel,
huru samvetsgrannt den än skötes af mnu-
varande innehafvaren, hvars åliggande består
att segla från ort till ort så länge vattnet
ir öppet. Distriktet var i fjor deladt, men har
iu på oförklarliga grunder blifvit ett.)
Nägot som äfven förefaller litet besynnerligt
ör den oinvigde och som högeligeu förtretar
skärgårdsbon är det, att personer, som ega öar
ite vid hafvet och som blott göra sina Stock-
olmsresor sjövägen, dock äro skyldige att hålia
rägstycke ett par å 3 mil från platsen der de
00, uppe på fasta landet. Denna skyldighet
örefaller desto mer orimlig som väghäållaren