Utmärkta samtidas omdömen om
Gustaf III.
FIK.
Karakteristik öfver konung Gustaf III, af
friherre Gudmund Göran Adlerbeth. )
ingen konung har besutit tronen med mera
smickrande liknelser till en säll och ärofull
regering än Gustaf III. Efter regeringsför-
ändringen 1772 hade denne herre icke behöft
mera än hvila sig på sina lagrar, föra ett stilla
och lugnt regemente och låta sina underså-
tare, som tillbådo honom, njuta fredens och
rygghetens frukter, under det de ännu hade
i friskt minne de ohyggligheter som inbördes
tvedrägt, förföljelser och osäkerhet medtört.)
Men naturen, som utrustat honom med säll-
synta och lysande gåfvor, hade ej skänkt ho-
nom de egenskaper som skulle göra honom
och hans fädernesland lyckliga. En orolig
ande, underhållen af en utsväfvande inbill-
ningsgåfva och flera mäktiga fördomar, tillät
honom icke följa den jemna och afmätta väg,
vishet och rättrådighet föreskrifva, och tygla-
des icke af de grundsatser som tillhöra en
dygdig och ren karakter. Han ådagalade all-
tid mera sville än upplysning. Hans ärelyst-
nad var oinskränkt; men vid ära förband han
intet annat begrepp än lysande välde och
trodde den bestå mera i ett stort än i ett
godt namn. Deruti såg han det förnämsta
målet för en koaungs bemödande, och i en
konung en dödlig, som föga borde bindas af
gedolärans - föreskrifter. . Dessa fel tillhörde
hufvudsakligen hans uppfostran och den tid
hvari han uppväxte. . Till båda kan hänföras
hans konstlade väsende, hans vana att hellre
genom omvägar än rätt fram gå till sina ända-
mål. Deremot hade både uppfostran och lynne
del i hans förblindelse af fabel hjeltars brag-
der och oupplysta tiders apotheoser; i hans
outtröttliga håg för blänkande förslag; i hans
ständiga ombyte af nöjen till skingrande af
en likformig lefnads ledsaad; i hans böjelse
för ståt, den han trodde böra utmärka huru
högt en konung är uppsatt öfver andra men-
niskor. Deraf hans fåfänga; de många trapp-
steg af nyskapade värdigheter, med hvilka han
omgaf sin tron; hans yppiga hof; hans otaliga
förströelser; hans kallsinnighet för sitt folk;
hans slösaktiga hushållning; hans onödiga in-
mängande i Europas angelägenheter; hans krig;
hans ingrepp emot nation och stånd, ömsom
våldsamt och utan larf, ömsom och oftast om-
klädda med ett täckelse af förställning och
skrymtan, hvilket tiden dock snart afref.
Denne herre egde det lättaste begrepp, det
starkaste minne, den rikaste uppfinningsgåfva;
beläsenhet, smak, belefvenhet, vältalighet. In-
gen prins har med mera värdighet talat från
en tron, ingen i enskilta lefnaden varit älsk-
värdare. Ingen har bättre förstått konsten att
utan förolämpande gifva ett afslag; ingen att
mera tillfredsställande meddela ett obestämdt
löfte. Derföre intog han ofta sina ovänner
med sin artighet och sina behagande :manr.
Honom kan ej bestridas skarpt och omfat:
tande öga, att se saker i stort och i en blick;
fin menniskokännedom och statsklokhet; rådig
het, ståndaktighet; välde öfver sig sjelfi mot-
gångar och när han trodde det behöfvas. Der-
emot var hans hjerta utan uppriktig dygd,
utan sannskyldig känsla för andra än honom
sjelf. Eder, löften, lagar, ansåg han för nyt-
tiga band på en enfaldig menighet; de tjente
mer att pryda hans tal än att styra hans ger-
ningar. Sjelfsvåldig i medgång, brådstörtade
han sig i olyckor, utur hvilka han visste draga
sig med en fyndighet på medel, som förtjent
mera beundran, om han varit mera laggrann i
valet ),
Tålig, fast sällan rättad, afhörde han anstän-
diga föreställningar at folk, dem han kände
för kunskap och välmening. Men ehuru han
syntes högakta dessa egenskaper, sökte han
dem ej hos den han utsåg till sitt biträde.
Han valde helst dertill sådana personer, som
visste dagtinga med sin öfvertygelse; men af
dem äskade han en blind, lydnad för sin vilja.
Deraf kom ock att han var omgifven med
) Född i Jöaköping 1751; tjenstgörandei krigs-
expeditionen; rikeantiqvarie 1778; konungens
bandsekreterare samma år; ledamot af svenska
akademien 1787; medlem af 1809 ärs kon:
stitutionsutskott och i denna egenskap delaktig i
upprättandet af det från 1809 till 1865 gällande
statsskicket; statsråd 1809—15; död 1818. Enaf
sin tids redligaste män och en bland Sveriges EF
;orsta prosaister. — Till motto 3 ofvan anför
karakteristik kunde med fog användas det val-
språk frih. Adlerbeth satte p sin serafimersköld :
Candiao etModerate (Med öppenhet och måtta).
) Folkev märkte snart att konungens statskupp
hade bragt:de, ar askan i elden. DN.
22) T gtoit la n,2mier homme de son sikecle pour