hållit dig så länge, Bertie, sade han hastigt. God natt! Dn Cecil gäspade. — Käraste gosse, yttrade han, det hade bestämdt varit bättre om du kommit till mig vid kaffetiden. Bertie var verkligen ganska ledsen öfver att han nödgades låta gossen gå, utan att ha hjelpt honom. Likväl tröstade han sig med den tanken, att han gjort honom en större tjenst genom att anvisa honom rätta medlet att komma ur sådana klämmor, som den förhandenvarande. Hån lade sin hand på Berks axel och sade allvarligt: .— Du måste veta, att jag inte kunde göra hvad du bad mig om. Det vore mig omöjligt att se en af kamraterna vid gardeti ansigtet, sedan jag sjelf sjunkit och i och med detsamma neddragit dem så djupt, Inser du hvad jag menar, gosse? Det var i en nästan bedjande ton han framställde denna fråga. Han skulle ha blifvit så obeskrifligt glad, om han fått höra, att hans broder vid närmare eftertanke begripit skilnaden mellan att låna af em jude, som försträcker sitt offer hvad det för ögonblicket behöfver, för att sedan få suga dess bjertblod, och ått anlita en väns kassa, då man icke med full säkerhet vet hvarifrån man skall taga penningar till ätt gifva honom sitt tillbaka. i