hållit dig så länge, Bertie, sade han hastigt.
God natt! Dn
Cecil gäspade.
— Käraste gosse, yttrade han, det hade be-
stämdt varit bättre om du kommit till mig
vid kaffetiden.
Bertie var verkligen ganska ledsen öfver
att han nödgades låta gossen gå, utan att ha
hjelpt honom. Likväl tröstade han sig med
den tanken, att han gjort honom en större
tjenst genom att anvisa honom rätta medlet
att komma ur sådana klämmor, som den för-
handenvarande.
Hån lade sin hand på Berks axel och sade
allvarligt:
.— Du måste veta, att jag inte kunde göra
hvad du bad mig om. Det vore mig omöjligt
att se en af kamraterna vid gardeti ansigtet,
sedan jag sjelf sjunkit och i och med det-
samma neddragit dem så djupt, Inser du
hvad jag menar, gosse?
Det var i en nästan bedjande ton han fram-
ställde denna fråga. Han skulle ha blifvit så
obeskrifligt glad, om han fått höra, att hans
broder vid närmare eftertanke begripit skil-
naden mellan att låna af em jude, som för-
sträcker sitt offer hvad det för ögonblicket
behöfver, för att sedan få suga dess bjert-
blod, och ått anlita en väns kassa, då man
icke med full säkerhet vet hvarifrån man skall
taga penningar till ätt gifva honom sitt till-
baka. i